2014-02-28

Top Model Sverige goes bananas?

Hej! I förrgår kollade WG och jag på Top Model. Det var den värsta misogyna skit jag nånsin sett. Nu har jag skickat detta mail till den exekutive producenten:

Bäste Jonas

Jag har tittat på de tre första avsnitten av Top Model Sverige 2014 och det har väckt en del frågor hos mig och skriver därför till dig som är exekutiv producent. 

Om man bortser från det problematiska med vår tids okritiska upphöjande av modellyrket (ett yrke där en kvinna får det yttersta godkännande av samhället: att vara så vacker att hon leva på sitt utseende) och att Top Model är ett programformat som i allra högsta grad odlar myten om supermodellen, så har svenska Top Model tidigare varit ett underhållande program att titta på. Visst, det är klart att de stått inför utmaningar, att det är en onaturlig situation och att det är tufft för tjejerna. Men vad jag sett under de tre första avsnitten har fått mig att häpna.

Men jag vill börja med lite beröm! Vad kul att Ellinor (med psoriasis) fick gå vidare till Kapstaden. Och vad kul det var att se tjejer med lite olika former och utseenden. Det är i någon mån framåtsträvande i ett bakåtsträvande format. 

Jag tar det avsnitt för avsnitt så att du enklare kan svara på mina frågor sedan men först KLIPP! till huset i Kapstaden: Sju välmående snygga, utsövda och glada killar står och tränar KLIPP! tillbaka till lagerlokalen i Årsta: 

Avsnitt 1. Tjejerna med nummerlappar står uppradade för att bli granskade av Carro och Jonas En efter en ropas de fram, inte med namn utan med nummer. De får gå fram, utan ord, posera och när duon kollar in dem. Kanske en kommentar om deras utseende "henne skulle jag vilja SKRUBBA" och sedan säger de "Tack nummer åtta, nu kan du gå tillbaka". En efter en vinglar de fram på klackar så höga att svenska ortopedförbundet sannolikt skulle ha synpunkter. En syrlig kommentar från Carro: "ta det försiktigt i klackarna". Jonas peppar: "Ta för er, nu ska det bli faboulus". Mina frågor är: Hur lätt är det att vara faboulus när man blir granskad som boskap på en auktion? Varför kan inte tjejerna tilltalas med sitt namn? Varför måste tjejerna ha så fruktansvärt höga klackar om de inte kan gå i dom? 

Avsnittet fortsätter: de tjejerna som går vidare inhyses i en lysrörsupplyst lagerlokal med tältsängar utan lakan. Jag fattar, ni vill signalera att det är tufft att vara modell. Men varför måste ni ge sken av att det är SÅ tufft? Detta är ju logi i stil med "jag har blivit smugglad hit inatt och det är här jag ska bo i väntan på asyl". Varför kan inte tjejerna få bo värdigt, i egna rum och med sängar?

Senare ska en tjej åka ut. Söndra och härska-metoden fortsätter: Carro eller Jonas kan inte läsa upp namnen på de som går vidare utan en stackars deltagare tvingas läsa upp domen för sina nyfunna vänner. Och KLIPP! till Sydafrika: en glad kille skrattar "It´s gonna be nuts" och high fivear med sina kompisar. Och nu tillbaka till Årsta: förkrossade tjejer säger olika versioner av "Jag är så nervös att jag vill dö/skita på mig/döda de andra" till kameran. Varför måste de utsättas för en sån situation? Varför måste tjejerna bli helt nedbrutna på audition? Och i jämställdhetens namn: varför måste tjejer tävla i stenhård konkurrens när killarna solar?

Avsnitt 2
Dags för photoshoot med en orm. En tjej är så rädd för ormen att hon gråter samtidigt som hon poserar i hudfärgad kroppsstrumpa. Varför utsätter ni deltagarna för detta? (JA - dom kunde välja på ett äpple och ett löv också.. men hetsen omkring dem "ni måste vara faboulus, det är er enda chans, visa var ni går för" så känns möjligheterna att välja det ganska små). SÅ tufft är det inte i modellbranschen att man måste göra saker man är livrädd för. Varför vill ni ge den bilden till unga tittare som vill bli modeller? Att modellyrket är värt så mycket att man ska göra saker man absolut inte vill bara för att nå dit?

Åter i lagerlokalen. Tjejerna är bleka och trötta. Jonas kommer in som en överraskning och berättar att snart åker fyra till. Vad är detta för terrorupplägg? Varför får tjejerna inte riktig information om när och hur många som ska åka? Det blir faktiskt inte bättre TV av att tjejerna bryts ner psykiskt framför kameran.

Avsnitt 3
​Tjejerna får gå in en och en i bikini och deras kroppar kommenteras av domarna. En tjej supersmal tjej suger in magen och får beröm för detta av Carro. "Man ska ALLTID suga in magen". "Önskar jag kunde suga in min också men den hänger ändå hehehe" skrockar Jonas. Det är uppenbarligen okej för honom att vara överviktig och ändå gå runt i shorts (eller vänta, programledarnas utseende kanske man inte får kommentera?) men han är inte sen att ge sina värdefulla synpunkter på unga kvinnors kroppar. När ni spånade på manusidéer, tänkte ni då på vad detta säger tittarna? 

Jennifer kommer in och avslöjar gråtande för domarna att hon var mobbad i skolan och blev kallad för "Fuckface". Lite senare säger Carro att han tycker att hon har dålig attityd och Jonas tycker att hon borde få en "boom boom boom, en dash i rumpan". Känns det rimligt verkligen att en programledare säger så när tjejen ifråga uppenbarligen har svajigt självförtroende för att hon blivit mobbad?

Jag förstår att detta är kommersiell TV och inte riktigt forumet för feminism och normkritik. Men någon form av grundnivå kan man väl ändå kräva? Det känns inte bra när tjejerna i de fyra första avsnitten gråter, har ångest, utsätts för att inte veta när och hur de ska åka ut, när sju killar sitter och har det gött i en villa. Eftersom jag sett extramaterialet så vet jag att deras casting mer var "sitta och snacka med producenterna" och inte så mycket "behandlas som boskap". 

Detta är vad de första avsnitten sänder ut till tittarna: Det är skitsvårt att bli modell. Det är så svårt att man ska gå med på vad som helst för att bli modell. Man ska bli fråntagen sitt namn och bli reducerad till ett nummer. Man ska sova i konstiga lokaler tillsammans med 20 andra tjejer. Man ska göra det man är absolut räddast för, även om man är så rädd att man gråter när man gör det. Man får inte vara det minsta kaxig eller motsträvig. Man ska acceptera att medelålders män och kvinnor kommenterar ens halvnakna kropp. 

Men modevärlden är ju inte så? Det är ju inte såhär det går till. Det är ett jobb. Man går på castings, man blir bemött på ett värdigt sätt och som en människa, man gör sina modelljobb, man går hem till sin lägenhet. Varför vill ni sända ut bilden av att man ska behöva gå igenom eld för att få jobba som modell?

Jag ser fram emot dina svar på mina frågor

Med vänlig hälsning
Queen of The Najt

Mystisk salva räddar dagen

Bra schvung i rubriken va? Jag ska berätta lite om senaste veckans hudbryderier. Det har varit total katastrof. Alltså riktigt dåligt. Jag trodde att jag hade kontroll över hudsituationen men nu har kroppen kastat om korten igen. Jaha. Då påbörjas återigen en slags trial and error-process som är skitjobbig. Ni kanske undrar vad jag menar med dåligt. Kortfattat kan man säga att huden blivit så satans torr att det känns som att någon lagt ett svidande lager med torra prassliga löv över hela ansiktet. Dessutom är det som att ca var tredje por i hela fejset har fått panik och antingen blivit helt stram eller röd och irriterad. Dessutom har det dykt upp en uppsjö av den där typen av pyttesmå ytliga finnar som går sönder om man bara nuddar lite försiktigt och lämnar efter sig ledsen puffig röd hud. Det har dessutom kliat. Vet inte om det är för att det varit torrt, något annat hemskt eller rent utav båda.

Jag kommer nu att lista några potentiella anledningar till att allt gått åt helvete.

1. Jag har som ni vet mått skitdåligt och har ägnat senaste veckan åt att återhämta mig från senaste urballningen. Det brukar återspeglas i hyn. Ful själ = fult fejs. :(
2. PMS!!!! 
3. Har eventuellt tröttat ut huden? Med en miljard olika produkter, nya som gamla? Brutit ner hudbarriären liksom.
4. Överanvändning av ett nytt serum som heter typ night renewal från Olay (inte det jag skrev om senast) som innehåller en massa exfolierande syror (ja ni hör ju ..)

Det naturliga steget att ta från detta utgångsläge vore ju att retirera styrkorna och liksom lappa ihop de skadade. Tillbaka till basics etc. Bara lugnande, feta, oparfymerade grejer och jättemild rengöring. Nå, det var inte vad jag gjorde. Jag drabbades av panik istället!?!? Ungefär som en gång när jag var liten och brände mig på handen och sprang in i köket och smörjde in hela brännskadan med smör. Haha va?! Ja jag fick sån panik nu igen. Inte med smör dock. Nä nu ska jag berätta vad jag gjorde. Som alltså var helt FEL

1. Rengjorde huden med min vanliga Avene
2. Drog på en 2 minuters peeling från Sampar som heter equalizing foaming peel och gnuggade in den ordentligt innan jag sköljde av
3. Ångade hela fejset i typ fem minuter över ett vattenbad med tea tree olja i?!
4. Baddade med havreansiktsvatten som jag konstruerat alt labbade på en 10 minuters havreansiktsmask
5. Drog på massa så kallad night renewal elixir från Olay och/eller midnight recovery från Khiel's
6. Varvade min vanliga Sampar dagkräm med Koreanska BB overnightmasker och ibland skitmycket vanlig Nivea med vitamin E
7. Och så nu värst av allt och det som ev gjorde mest skada: Kletade in mig med skitmkt Bio Oil som en kur. ÅÅÅåååh!!!

Ni hör ju :( Jag blev helt loco på ett extremt osunt sätt. Som gjorde huden ännu värre. Efter denna lärdom gjorde jag om och gjorde rätt och var väldigt försiktig och snäll istället medan jag gick runt med en hoodie och håret hängande i burriga testar framför ansiktet som en grottmänniska.

Jaja nu till poängen. Äntligen.

När jag var i Indien köpte fick jag några konstiga bett på armarna och gick till apoteket, visade upp mina defekter och fick en konstig burk av mannen bakom disken. Den kostade typ sex kronor och var av märket Kailas Jeevan. Jag hade ingen tillgång till googling så jag fick nöja mig med att läsa på baksidan av förpackningen. Jag hade alltså fått en ayurvedisk salva i en gråaktig lerliknande konsistens som skulle fungera multifunktionellt på typ alla åkommor man kan tänka sig. Till och med mot förstoppning. Jaha. Jag smörjde in mina armar och såren försvann så småningom. En dag brände jag mig rent överjävligt i solen och jag smörjde salvan på mina kräftröda vader. Salvan verkade märkligt nerkylande och kändes asskön på mina hettande ben.


I denna svåra prövningens tid vände jag blicken mot salvan igen. Ja. Det står att den ska vara bra mot både acne, finnar och torrhet och så vidare i all oändlighet. Pga var desperat gjorde jag ett försök på kvällen innan jag skulle sova. Kletade alltså in hela ansiktet omsorgsfullt med salvan och det var så jävla gött!!!!!! Lugnande, svalkande och inte ett dugg fet på det där sättet som kan kännas så jävla äckligt när man är svintorr.

Nu har jag googlat runt lite på salvan och den säljs tydligen bara på Indiska apotek. Det finns inte överdrivet många utlåtanden från lekmän liknande mig själv, men faktiskt hittade jag hela fem rescensioner på makeupalley. Alla positiva. Kollade upp ingridienserna och det var egentligen de jag ville skriva om i det här inlägget men nu är jag så trött i händerna av allt skrivande så det får va.

Jag såg i allafall att det bland annat var sandelträolja i. Va??? Har typ aldrig hört om det i hudvårdsammanhang! Någon som har erfarenhet och kunskap? Det är ju uppenbarligen något med denna salva som min hud fullkomligt ÄLSKAR, frågan är bara vad. Som tur är innehåller den bara ett tiotal ingredienser så det ska väl inte vara så tricky att ta reda på. Resultatet efter två dagars smörjande är i alla fall en betydligt mycket mindre röd hud. Såren har börjat läka riktigt bra och jag har inte fått några fler horribla små finnar. Känner mig mjuk och smidig (nåja mjukARE) utan den där äckliga fetthinnan. Topp!!!!!!

Nå, svara nu på min fråga om oljan.

Kram
/WG

UPDATERING! Nu har jag hittat mer info om denna magiska kräm på en indisk skönhetsblögg som ni hittar HÄR. Där finns även en lista över ingredienserna som jag i skrivande stund förstår ungefär en tredjedel av. Tänk om någon av er har översättningsförmåga?! Tänk. Jaja glöm ej läsa kommentarerna på det länkade inlägget heller, de var också informativa.

2014-02-27

Snacka feminism med killar

Hallå

Idag hände en märklig grej. Jag blev feminist när jag satt på stadsbiblioteket i Lund och läste fittstim. Då var jag typ 11 år. Dvs, jag har varit feminist i drygt tio år. I början höll jag på och övertyga allt och alla. Var sådär konfrontativ och höll på. Sen kände jag att jag hade fattat vad det går ut på, mina tjejkompisar har det och jag kan snacka med dom. Jag behöver inte övertyga nån random kille om att tjejer och killar ska ha lika hög lön eller att våld mot kvinnor är ett större samhällsproblem än kvinnors våld mot män. Så jag har tänkt okej, du är kille och inte feminist, fine, jag bryr mig inte. Det spelar ingen roll om du är det, jag behöver inte ha med dig i detta. Så jag slutade snacka feminism med killar. Fram tills idag då jag oavsiktligt började diskutera detta med två killar i min klass. Och jag blev CHOCKAD på vilken låg nivå de argumenterade. Hur kunde all denna feministiska kunskap ha gått dem förbi? Varför argumenterar de som Per Ström? Och så försökte jag med detta märkliga projekt: få med dom genom att vinna över dom i en diskussion. Det gick ju såklart åt helvete, vi gormade och skrek, förolämpade varandra osv. Så nu har jag gett upp detta projekt. Men för att samla mina tankar skrev jag ner argument och motargument. Ni kan ju använda det om nån oinsatt kille vill snacka feminism med er. Om en oinsatt tjej vill snacka är det andra bullar, då ska man jobba för att hon ska bli övertygad. Det ligger liksom både i hennes och ditt intresse. Vad som är bra för en annan kvinna är bra för dig *blink blink*. Så håll till godo:



Grundförutsättningen är att man vill ha ett jämställt samhälle. Vill man inte ha det kan man sluta läsa nu.

Det är kvinnor som orsakar kvinnor mest skada. Kvinnor snackar skit om kvinnor.

Det är mycket möjligt att det är kvinnor som klankar ner på andra kvinnor i olika sammanhang. Detta är inte en konsekvens av att kvinnor till sin natur är elaka. Det är inte heller så att kvinnor på grund av sitt skitsnackande byggt upp ett patriarkat. Jag tror snarare att det är såhär: kvinnor luras att tro att kvinnligt skitsnack gynnar dom själva i ett patriarkalt samhälle. Såhär: i ett patriarkat får kvinnor kämpa mer för att nå samma position som männen. Tex är det färre kvinnor än män i regeringen, i bolagsstyrelser, som statsministrar (antal kvinnor: 0). Därför tänker man som kvinna "det finns inte så många platser i den här styrelsen för kvinnor. Därför är det bra för mig om jag snackar skit om andra kvinnor. Då minskar konkurrensen och jag tjänar på det." 

Men män mår inte bra i ett patriarkat. Män känner sig hämmade och tvingas bete sig som en "man" för att lyckas.

Ja, det stämmer. Det är nog inte kul att vara man i ett patriarkat. Men politik handlar inte om enskilda individers, män eller kvinnors, identitetsskapande. Politik är på gruppnivå. Och SOM GRUPP har män mer resurser, högre lön, fler politiska befattningar, jobbar mer heltid, gör mindre hushållsarbete än kvinnor SOM GRUPP. Oavsett hur hämmade män är av mansrollen så är det ändå mansrollen som gynnas i vårt samhälle. Och därför är det inte så intressant att diskutera huruvida man är hämmad i en relation som man om man ska diskutera feminism. 

Feminism är så många saker, hur ska jag kunna veta vad feminism är?! Hur ska jag göra som man?!!

Du kan göra som alla feminister gjort: sätt dig in i vad det handlar om och diskutera sen. Man kan inte kräva att man ska få ideologin förklarad för sig av sin eventuella meningsmotståndare för att sen kunna ta ställning. 

Feminismen måste ha med männen också? Männen ska med!?

Nja. Politik handlar om konflikter. Här är en konflikt: män har mycket, kvinnor har mindre, kvinnor vill ha mer. Män måste dela med sig. Så är det. Det är väl ingen som sa till de svarta under medborgarrättsrörelsen "men de vita då? ni måste argumentera på ett annat, lite snällare sätt, så att de vita också vill dela med sig av makten och pengarna och sluta ha er som slavar". Ja, eller så struntar man i det utan kräver att de vita ska sluta ha svarta som slavar ändå, utan att de själva vinner på det. Alla kan inte vinna på alla politiska förslag. Samma sak gäller fördelning av resurser globalt. Varför ska de rika länderna dela med sig av resurser till fattiga länder först när de TJÄNAR på det? De kommer aldrig tjäna på att dela med sig, de kommer förlora resurser. Surt men så är det. 

Men du som feminist borde ändra din retorik, så att vi män förstår varför vi ska vara feminister?! 

Nej. Jag får ha vilken retorik jag vill. Jag som feminist har ingen skyldighet att upplysa dig om feminism på ett vänligt sätt så att du kan avgöra om du är med eller mot. Är du intresserad, gå hem, läs din bok och sen kan du säga om du är med på tåget eller ej. Om du inte är det så är det helt okej för mig. Jag kan inte tvinga dig att vara feminist. Däremot kan jag arbeta feministiskt utan männens godkännande. Det är väl aldrig nån borgare som säger till en socialist "Övertyga mig! Det är din plikt att övertyga mig så jag kan stödja dina förslag"? Har majoritet får man igenom förslagen ändå, så funkar demokratin.

Konkreta förslag för att uppnå ett jämställt samhälle

- Sluta sälja ut vården och köp tillbaka det man sålt ut. Då har politiker möjlighet att påverka hur vården ska se ut. Varför är det viktigt? Jo, för det är en kvinnodominerad arbetsplats med underbetalda och lågavlönade kvinnor. Sen skapar man utrymme i budgeten att höja kvinnors löner. Det kan skapas genom att tex återinföra fastighetsskatten och förmögenhetsskatten. Detta är möjligt.

- Dela föräldraförsäkringen 50/50. Barnen vinner, för de får tillbringa tid med båda sina föräldrar. Papporna vinner, för de får vara mer med sina barn. Mammorna vinner för de halkar inte efter i löneutvecklingen lika mycket. 

- Satsa mer pengar på mäns våld mot kvinnor. Kvinnojourer ska ha mer pengar för att kunna skydda kvinnor som blivit utsatta för våld av män. Utbilda vårdpersonal och poliser. 

- Alla dagis ska ha genuspedagogik istället för vissa få bespottade "hen"-dagis. Alla barn ska ges frihet att utvecklas utan snäva normer. Då kanske man i framtiden slipper att vara begränsad av en könsroll.


Tack och adjö / QotN

Twerkin' Girl

På den femte dagen: Återuppstånden!!!!!! HAHA. Gudars vad en är inkonsekvent. Och dramatisk! Ena dagen: *deletear allt* andra dagen: hohoo är det någon där? Tar mig den friheten. Eller jag fattar inte varför jag inte skulle det.

För er som alltså inte hänger med i detta sammanhangslösa blaj är sammanhanget att jag ville sluta. Eller alltså jag slutade. En tidig söndagmorgon när jag var skitfull, dessutom jätteledsen. En timme senare ca blev jag lotsad av min syster som jag ringt och pipt/väst kan någon hjälpa mig längst en gata i sydöstra stockholm, in i en port, upp i en hiss, in i en lägenhet, nerbäddad i en soffa, avklädd, påklädd, flyttad till en säng osv.

Det är så sjukt, min mor var där, och ni vet hur man under de där attackerna känner sig så monumentalt i vägen, vidrig och parasiterande så att man bara pga bara det helst skulle hälla syra i sitt eget ansikte? Jag yttrade detta (ej delen ang syran) och min mor typ nej vi älskar dig så mycket du får inte tro det, jag är så glad att du hörde av dig jag vill hjälpa dig och jag väser jag är så rädd nu och hon säger lilla gumman du är aldrig i vägen du kan alltid komma hit jag är här för dig du är ingen börda osv.

Jag försöker andas lugnare och lyssna på det hon säger och övertyga mig själv om att det är okej, att jag bad om hjälp och det var adekvat. Men sen börjar min mamma hämta SYTRÅD närmare bestämt björntråd för att sy fast en lös öljett i ett stycke mörkläggningsgardin och hon säger ja gardinen i rummet där uppe har gått sönder jag ska bara sy i den här så att du får sova ordentligt, det är viktigt att du sover ut. Och så går hon upp för spiraltrappan och fäster den nyrenoverade gardinen i sin krok. Så att det ska bli ordentligt mörkt. För hennes unge, som snart är på gränsen mellan tjugo och trettio, inte ska behöva sova i ett för ljust gästrum när hennes magkänsla hetsar i falsett DÖ!DÖ!DÖ!!!!!! Äckeljävel!!!!!!!! på ett fullständigt fanatiskt sätt. Mamma gör en kopp te och övertalar mig att dricka den medan hon klappar mig på benet och säger lilla gumman. Hjärtat brister igen och igen.

När jag lotsas mot övervåningen och det mörklagda gästrummet tidigt den morgonen har det blivit ljusare, jag hör fortfarande koltrastar utanför och det gör ännu mer ont av deras sång. Jag får en skymt av mig själv i spegeln och det svider ännu mer. Jag hatar mig själv så innerligt. Min mun är stor och röd, liksom blodfylld och bred och ser ut typ som Carina Rydbergs mun. Mina ögon ser också ut som Carina Rydbergs mun, fast två stycken mindre ovanför den stora riktiga munnen. Jag ser ut som ett barn. Det påminner mig om det där med att "vi alla bara är stora barn" och att jag är ett "stort barn" och att mitt inre barn måste bli omplåstrat och omhändertaget, att det inte förtjänar att dö och att det behöver kärlek och näring och lek. Det känns ju förjävligt. Inte nog med att jag är värdelös och ledsagad upp för en spiraltrappa av min mor, skitfull och klädd i blå adidasoverall men varken i trosor eller bh, jag har dessutom svikit mitt inre lilla barn-jag. Det där allvarsamma barnet med hemklippt frisyr och stora händer som brukade prata med sig själv i spegeln i form av sitt äldre "filmstjärne-jag" (ni som sett glappet känner igen detta cp och förmodligen ganska vanliga fenomen).

Svika svika svika.

Jag vägrar svika mer fast det är ganska troligt att det kommer att ske om och om igen, jag bara säger, jag orkar inte svika mer. Och jag vill inte vara emo. Nu var jag emo igen!!! nu när jag skrev allt detta. Det är dessutom inte direkt någon reduktion i emopoäng att jag sitter här natten till torsdag och klockan är tjugo i fem på natten och jag ska upp om några timmar (som att termen "upp om några timmar" ens betyder något längre. har ej gått upp i tid på ca 6 månader) men jag kunde inte sova så jag gör ansiktsmask, skriver på den här bloggen IGEN och har dessutom tänt ett litet ljus här på bordet i köket.

~Myser~
~Inte~

Men det känns skönt att komma tillbaka, och det är så kul att skriva till er och skriva tillsammans med QotN även om allt jag skriver varken är muntert eller produktivt. Förbehåller mig rätten att ta skitlånga bloggpauser ibland när mitt emoförakt blir för starkt. Då finner ni mig på okaraktäristiskt sunda håll som i telefon med mina vänner, på promenad, eller i köket skrubbandes någon rotsak jag köpt på ica eller något liknande produktivt. Längtar så efter livet.

VÄGRA EMO!!!
CARPE DIEM!
och noctem
/WG

2014-02-22

Hejdå

Hallå gänget

Ni som jag kommit att gilla och älska och undra över?
Jag kör en manuell autocorrect när jag skriver detta. Det betyder att varje maning jag skriver har jag dubbekollat tre gånger, för jag är lite för full för att skriva alls.

Och nu har jag bestämt mig för att säga hejdå.
Alltså till er. Jag hör några förvirrade vårfåglar sjunga utanför. Det är snart morgon. Jag tror att det är koltrastar. Koltrastar som jag älskar. En gång sa snubben jag älskar att de var jättegulliga chicken nuggets och det var kanske årets roligaste sköj. Jag tänker säga hejdå nu för jag vet inte hur mycket mer jag har att säga. Jag tror att jag sagt allt. Kanske blir inget bättre eller så blir det i alla fall inte sämre? Trött på att treva hur som helst. Så jag testar lite life utan att skriva till er chicken nuggets.

So long emoboost,
Nu testar jag mig fram utan att skriva. Löv yu.
/WG

2014-02-20

hajdadidadida

Dagens stämning igår: ahhhhh nej allt är åt helvete!! Inget blir bättre!! Men okej, våren är på väg (är alltså en ÄKTA vårrunkare, typ mmsar bilder på vintergäck till folk å fä, köper tulpaner och kuddar i pastell och typ syr om kläder och skit?) så jag köper lite lökar hoppas allt blir bättre.

Dagens stämning idag: ok lol samma som igår men hanterbart (innan jag drog upp rullgardinen) sen ba VAFAN DET HAR SNÖAT!!!! Äkta emoväder.



Jaha som vanligt har halva dagen gått och jag har inte gjort ett skit förutom att snusa, dricka kaffe och städa upp gårdagens skit. Sen ska jag träffa en bebis och ge henne en katt jag köpte igår på ikea. Samt gå på bio och se återträffen samt dricka öl (coca för mig ofc... det är ju torsdag...)

Baj baj smell you later

Förresten: ska lyssna på nya blogpod nu haha! Alltså mickis och dashis pod. Detta är true masochism att lyssna vecka efter vecka. Kan ni inte alla lyssna också så kan vi ha paneldebatt i föraktets tecken?

Förresten: är det nån som har tips på roliga blommor? mina är döda :(

MVH er bidronning

Ny dag, ny åkomma

Hello everybody

Ni vet att jag är lite hypokondrisk va? Igår fick jag så in i helvete ont i vänstra delen av ländryggen. Som mensvärk kändes det, fast bara på ena sidan. Och lite mer muskulärt liksom. Och så hade jag även ont i vä ljumske (på läkarspråk: vä fossa). Det gör ont hela tiden, mer när jag går. Lindras bäst när jag ligger i fosterställning och gnäller.

En vanlig person tänker: jaha, lite smärta. Kanske har sträckt mig. Jag tänker: differentialdiagnoser (this is for you itchy) ?

- salpingit (dock borde jag ha feber samt mer gynekologiska besvär. samt klamydia, men det har jag ju inte)

- pyelonefrit (inte helt osannolikt eftersom jag har haft det tidigare och således är lite predisponerad. Men som sagt, afebril och inga besvär från urinvägarna. Inte heller dunköm)

- extrauterin graviditet (sjukt töntig grej: extrauterin graviditet (alltså när man är gravid men fostret inte sitter i livmodern utan tex i äggledaren) eller utomkvedshavandeskap är ju lite bökigt att skriva. Därför tycker alla läkare att det är ball att säga x istället för extrauterin graviditet. Dock är de så rädda att man inte ska förstå detta läkarslang att folk alltid säger "x.. eh alltså extrauterin graviditet dårå" alltså lönt att ha förkortningar om man förklarar förkortningen varje gång? Jaja. Inte särskilt sannolikt eftersom den smärtan är mer akut och jag sannolikt inte är gravid heller. dock ett observandum!

- diskbråck (jag är för ung och har för lätt arbete, lasegues test är negativt)

- ischias (dock inte så mycket utstrålning i benet, talar mot)

- ovarialcysta (symptombilden stämmer bra, dvs diffus smärta. dock borde den inte vara rörelserelaterad? och senast jag gjorde ultraljud av äggstockarna, i oktober, så var de ypperligt fina! men det kan ju ändras såklart)

- foglossning (alltså om jag skulle vara gravid så skulle jag vara i max vecka 5. om jag har foglossning i vecka 5........... not so funny)

Har nu slutit mig till två mer sannolika diagnoser: stram musculus piriformis, alltså en muskel som sitter i bäckenet, eller dramatisk ägglossning. Så tråkigt....

Andra förslag? /QotN

2014-02-19

Var jag kommer ifrån

Shit. Shit !!!!! Ibland mitt i allt som känns helt okej blir jag påmind om "var jag kommer från" och att jag inte står över det hur mycket jag än jobbar på att komma loss.

Jag träffade min bror igår och vi pratade om hur hans liv har börjat bli sämre igen, att det aldrig riktigt blivit bra men att nu har det blivit sämre igen, och att tvångstankarna har börjat komma tillbaka. Vi pratade om att vi båda horar för kärlek, men bara från en specifik person, ingen annan. Andras kärlek är värdelös, andras bekräftelse är bara smuts. Hans bekräftelse är allt. Vi pratade om att vi horar för honom och hur horandet tagit från oss all självkänsla och egenvärde. Och det där med att när man mår dåligt gör man dåliga saker. Att jag gör dåliga saker som gör andra ledsna. Och att han gör dåliga saker som gör andra ledsna.

En dålig sak som min bror gjorde i förrgårr var att röka weed och dricka öl med en kompis som han knappt känner. Kompisen hade ingenstans att sova för hans tjejs barn hade blivit våldtagen. Min bror bor hos min mamma och hennes nya man i en vecka. Min bror frågar min mamma om hans vän får sova över. Min mamma ser att han har rökt och att han är full. Hon vill inte, säger att det är måndag, säger att hon känner sig ledsen över detta. Min bror snor nyckeln till deras källarförråd och låter vännen sova där. På morgonen kommer min mamma på honom med detta och hittar vännen i källarförrådet.

Jag är så trött nu. Så evinnerligt jävla trött på allt detta.

Ibland är jag trött på det sättet att det ger mig kraft, att det fula som finns där jag kommer från inte ska få förstöra den plats jag ska till. Men mesta delen av tiden orkar jag inte låtsas som att jag inte brutits ner av allt detta. Idag är jag nerbruten. Så jag blandar mig en drink, klöser sönder mitt fejs och kollar på lost i soffan. Det är tredje dagen i rad jag inte gjort något att de saker jag lovat mig själv att göra. Känner mig märkligt övertygad om att något är på väg att hända. Så jag vågar inte röra mig ur fläcken.

/WERKIN' GIRL

Stingtappning

Jaja ni vet hur det är. Man kämpar på. Äter regelbundet och sover på normala tider. Försöker gå till skolan och inte skjuta upp saker. Dricker måttligt och bara på helgerna. Kanske läser nån bok och ja ni vet. Kämpar på liksom. 

Men det känns tungt och segt. Som att man gör att allting i klistrig grå havregrynsgröt under fötterna. Och så sover man. Hela tiden och alldeles för länge. Och missar skolan. Blir besviken. Lämnar inte hemmet. Dricker några öl "men bara ikväll". Och får skuldkänslor och vänder på dygnet. Och man börjar undra vad poängen är, hur fan det snart kan vara sommar igen, varför allt är så tråkigt och svårt. Och man försöker göra vettiga saker som att laga mat eller sortera nåt. Men faktum kvarstår: man är där igen. 

Det är lika trist varje gång. Och denna gången känner jag mig helt maktlös. Vad ska jag göra? Gå till doktorn liksom? Vad ska han säga? Detta är kanske min dom. Vånda och elände säg 80 % av tiden, och de resterande 20 % är förvåning och ihoplappning efter förra dippen. Ärligt emos, vad är next?

/QotN 

Vargtimmen

Hej alla loonies

Igår sov jag till klockan 15 Gick och la mig klockan 23. Idag sov jag till klockan 17. Gick och la mig.. nää jag har inte gått och lagt mig ännu. Och nu är det snart morgon.

Detta säger mig att någonting är fel. Vad hände? Undrar jag. Jag tappade stinget lite, tror jag svaret är.

Men just nu så här i vargtimman känns det väldigt jobbigt att det där med att "tappa stinget" för andra kanske betyder att de inte pallar att hålla rent hemma eller att de skiter i att gå och träna. Men för mig betyder det att jag bara ligger stilla. Ligger stilla hela dagen fram till kvällen och när kvällen kommer går jag upp ur sängen, strafftvättar mitt fejs, straffskrubbar min kropp, straffstädar mitt hem, strafflagar mat, straffsmsar vänner. Ba straffastraffastraffa.

Ses på andra sidan vargtimman,
/WERKIN' GIRL

2014-02-17

Meredith

Två saker har hänt

1. Jag har nu börjat med retin a. Än så länge verkar det lovande. Tog första klicken i fredags. Hade serum dunder och fuktkräm över. På lördagen kändes min hud glowy och fin men inga magiska förändringar. Framåt kvällen började den rodna och hetta lite. Igår var allt som vanligt. Idag har jag börjat fjälla lite. Inga  stora fjäll, men som att jag hade solat och bränt mig liksom. Ikväll kör jag igen tror jag. Så spännande!

2. Jag har börjat kolla på Greys anatomy. För fem år sedan bodde jag hemma hos min mamma, läste in naturbehörighet på komvux i rekordfart och levde ett mycket inrutat liv. Jag hade en kille då men han gjorde lumpen på veckorna. Mamma var också borta mycket så jag bodde ensam i en villa. På kvällarna belönade jag mig efter dagens plugg genom att göra ris a la malta och kolla på greys anatomy i flera timmar. Då för tiden var jag så målinriktad och ångestdriven på ett sätt som jag inte är nu (på gott och ont..) och att kolla på greys var liksom en morot för att orka plugga i det där sjuka tempot som jag gjorde. Jag läste in hela naturbehörigheten på en termin. Ibland övade jag mig på att sy sår som jag gjort i en apelsin. Ibland läste jag mammas gamla kurslitteratur på kvällarna. Det var en så märklig tid. Jag strävade liksom framåt framåt framåt hela tiden. Jag var helt fixerad vid att komma in på läkarprogrammet.

Nu kan jag börja jobba som läkare om ett år! Hur sjukt är inte det? Och det känns så sentimentalt och fint på något sätt att jag sitter här och kollar på denna serie (som ju är så FRUKTANSVÄRT bra) och att jag inte behöver hetsa mer för att komma in. Har kollat första avsnittet nu, så starkt! Förstår mycket mer nu också, både medicinskt men också Merediths alla konstiga nojor osv. Allt kommer nog bli bra. Kram

/QotN

2014-02-14

Läppstiftet

Häromdagen hittade jag ett gammalt läppstift. Ni kanske minns den perioden när alla hade så mycket neonfärger i fejset? Kan det ha varit förra sommaren eller så? På den tiden när jag var inne på body shop och köpte duschkräm en dag fann jag mig märkligt attraherad av ett neonrosa läppstift, det skiftade nästan lite i magenta. Ni fattar färgen. Ännu mer exalterad kände jag mig när jag fann att det hade en vårdande sammetslen konsistens men med bra täckning. Så jag köpte det. Trots att jag innerst inne vet att jag nog inte är en sån där neontjej. Typ en sån där tjej med magtröja från American Apparel och hög blond hästsvans??? Men just där och då ville jag vara det. Ville komma nära de där tjejerna, känna mig som en av dom. Så jag matchade mina fladdriga svarta byxor och min vita skjorta med ett neonrosa läppstift den kvällen.

Efter denna första och enda gång har jag inte använt läppstiftet igen. Tycker mycket om det men känner mig inte hemma i det riktigt. Så det föll i glömska tillsammans med ett gäng andra läppstift (pastellig korall från mac??? Knallorange med skimmer från Estee Lauder av alla märken????) jag har liggande i en liten skål i badrummet.

Som ni vet har jag ägnat mig åt lite upprensning av hemmet senaste tiden, och turen föll nu på badrumsskåpet. Således återupptäckte jag ovannämnda stift och kände mig återigen dragen till färgen. Uppiggad av att ha hittat denna SKATT i stöket. Tråkigt nog hade konsistensen förvandlats från det där underbara krämiga till typ torrt trögapplicerat matt fnas :((

Drabbades där och då av ett infall som jag nu i efterhand inser var en snilleblixt. Någonstans någongång har jag hört om ett knep. Knepet i fråga har med en tändare att göra.


Ett snabbt svep med lågan över stiftet så var det som nytt!!! Ikväll, då jag ska bjuda på en *sExIg suPé* här hemma tänkte jag ha på mig det gamla stiftet tillsammans med massa eyeliner och lösfransar. Lord!!! Kan knappt bärga mig

/WERKIN' GIRL

A thug in a coctaildress

Nu sitter jag här och är TOTALT hudförvirrad.

Tidigare har jag tänkt såhär: man har torr hud. Och så smörjer man in sig med olika grejer för att den inte ska vara torr. Men senaste dygnet har jag lärt mig att det finns TVÅ OLIKA SÄTT att vara torr!!!

1. Man kan vara torr, dvs att huden inte producerar så mycket talg.

2. Huden kan vara dehydrerad, dvs den har brist på vatten.

Detta ska man då behandla på olika sätt. Alltså detta gör mig så fruktansvärt förvirrad. För det första: är det ens sant? Om det nu är sant, spelar det ens någon roll?

Fett finns i cellmembranen runt hudcellerna. Vatten finns bundet i bindväven (som ju ligger nedanför huden?) och även i hornlagret, dvs det hudlagret som ligger högst upp. Så det vore rimligt att man krämar in sig med produkter som binder vatten för att hornlagret ska bli lite mer moist. Men vad använder man egentligen fettet till?

Jaja. Måste forska mer på detta. Ska kanske fråga min gamla hudlärare?

Igår gjorde jag iaf detta: Ångade mitt fejs, scrubbade med rel grov skrubb, blandade bakpulver och ansiktstvätt från Kiels och gnuggade ansiktet med, klämde lite porisar med en hårnål (!) (totalt onödigt faktiskt.. man blir ju helt röd), hade havregryn + c-vitaminmask i typ 1 h, tvättade, tog på c-vitaminserum + olay-serum + kiehlsmask + min nya receptbelagda grej: fucidinsyra (antibiotika) och hydrokortison på som områden jag klämt.

Sover 9 h, vaknar och ser ut som facking törnrosa.

Adios /QotN

2014-02-13

Estonia

Vad är mitt problem? Under tiden jag försökte få ihop förra inlägget satte skiten igång igen. Kunde med nöd och näppe skriva färdigt. Varför undrar ni?

Såhär är det: imorron ska min klass åka på klassresa till Riga. Vi ska åka dit med ett kryssningsfartyg, vara där i några timmar och sen åka tillbaka igen. Jag ska med. När jag sa ja så tänkte jag innerst inne att "detta kommer nog inte gå" men sen har allt funkat så bra i min värld och jag har inte tänkt på den jävla kryssningen. Men nu, kvällen innan, nu kommer det. Nu kan jag alltså inte tänka på något annat än att den jävla färjan ska sjunka. Och baltiska rederier med bristande säkerhetsrutiner och hårda vinstkrav. Och kaptener med alkoholproblem. Och så jag i en klaustrofobisk hytt med tre tjejer jag inte känner. 

Nej fan alltså. Varför blev det såhär nu? Varför kan man inte bara ha kursresorna på land? Jag vill inte. Jag tänker på hur det ser ut när skeppet släcks ned, nödbelysningen tänds. Man är helt ensam ute på havet. Allt är mörkt och kallt. Och mina kurskamrater som för en stund sen var fulla och lyckliga blir nu konstiga och panikslagna. Kanske ringer någon flickvän för att ta avsked. Eller mamma. 

Alltså vad ska jag göra? Och nu googlade jag estonia för att illustrera detta med en bild och nu är jag fan helt jävla skräckslagen. Jag måste få dom att ställa in. Jag kan stanna på land, men mina kursare då? En av mina bästa fina vänner kommer vara ombord. Fan jävla skit

/Cupon Queen

Dags igen

Jaha hej och hå

Igår hade jag en bra dag. Var ledig från skolan och var hemma och städade och fejade. På kvällen var jag på ett intressant politiskt möte (!!!) och sen drack jag öl med mina bästa människor i livet! Ah så najs! Men nånstans där kickade fullemot in. Ni vet hon? Jag satt där med den härliga berusningen i min kropp och kände att jag bara ville ha MER MER MER MER MER! Så jag och min gulliga kille åkte hem men fullemot var kvar och ville kasta sig ännu djupare i berusningens värld. Så när jag väl var hemma rökte jag hasch! Varför ens? Alltid detta.

Vaknar upp några timmar senare med en huvudvärk som känns som en skottskada. Tar ipren, somnar om. Vaknar igen, nu utan huvudvärk men med en välbekant obehagskänsla i kroppen. Först förstår jag inte. Det tar några timmar. Jag är helt vilsen. Känner mig bara urkonstig. Konstiga skuldkänslor, hjärtklappning. Allt känns ödsligt och obehagligt och helst vill jag bara gråta men jag är liksom inte ledsen. Jaha sen fattar jag att jag har ångest. Så cp att inte fatta först. Efter några timmar i sängen när jag bara ligger och stirrar så tar den driftiga sidan över. Så jag bakar en sockerkaka. Messar några vänner. Putsar två mässingsljusstakar med citron och salt och mjölk. Är ledsen för detta. Blev helt tagen på sängen. Det var ju alkon som gjorde det men jag trodde det var borta ur mitt liv.

Åker in till stan för att träffa WG och köpa en vas och kanske blommor. Det är typiskt bra. Irrar sedan runt i två lyckliga timmar på Åhlens. Mycket lyckosam shoppingtur. Sen åker jag hem till min gulliga kille igen och äter spagetti och har det bra. Nu gör jag ansiktsmasker och det är tryggt och lugnt igen. Men ni fattar väl. Så trist att vara tillbaka..........

/QotN

Nerlurad i serumträsket



Nu är jag inne i en sån där hetsig hudvårdsfas igen. Detta bisarra beteende visar sig på några olika sätt, men främst att jag har långa sessioner där jag studerar min hud i en spegel, att jag lägger mycket pengar på nya produkter och att jag sitter i timmar framför youtube och gräver i olika smink- och hudvårdsteorier. Min senaste youtubeguru heter Sali Hughes och är någon slags beautyjournalist. Hon tjatar i allafall mycket om vikten av serum. Serum serum serum. QotN är också mycket för serum. Alla ba älskar serum. Serum, livets dryck etc.



Jag har aldrig varit intresserad av serum. Bara ordet "serum" har fått mig att känna ointresse. Det är typ som "elixir" eller inte vet jag, "amulett". Det klingar hokuspokusigt. Men jag är inte helt hopplös, även jag kan förändras tydligen?! Jag har förändrats så pass att jag gjort en 180 graders gir och nu är serum det enda jag tänker på! Måste ha serum!!! Antar att detta har något att göra med att min hud generellt blivit bättre och jag finner ny oväntad kraft att lägga på mer specifika hudproblem än bara allmän acne och torrhet. Jag har plötsligt blivit intresserad av att bli av med små ärr, pigmentförändringar och jobba på lystern. Pillgöra alltså. 

Jag inser att detta är en sjuk spiral som aldrig kommer att ta slut, att jag kommer att smörja ihjäl mig en vacker dag med alla masker, serum, fuktkrämer och rengöringar. Att jag aldrig kommer att vara nöjd. Men det skiter jag i. Det som gäller nu är SERUM. 

Idag var vi, dvs jag och QotN, och grävde runt på en kosmetikavdelning (gick egentligen till Åhléns för att köpa ljus) och snubblade över ett litet kit från Olay Regenerist. Olay??????? kanske ni tänker, ja jag ska förklara. Jag har senaste tiden hört så mycket bra om Olay. Har alltid tyckt att det är lite av ett kärringmärke, men sedan jag faktiskt tog mig tid att spana igenom en och annan innehållsförtäckning och läsa på lite om skiten så har jag känt en allt större nyfikenhet gällande märket. Och framförallt kring deras förhållandevis billiga Regenerist 3-point superserum. För en nätt slant har jag alltså inte bara fått ett smakprov på detta serum, utan också en glycolsyreexfolierande historia som jobbar på att slipa bort ens skavanker över natten, samt en uppstramande och återfuktande liten krämburk. Ni kan förstå hur uppiggande detta var, och betydligt billigare än vad jag först tänkt punga ut på enbart detta jäkla serum. Så framöver kommer dessa små skatter att testas noggrant och förhoppningsvis göra mig fantastiskt snygg etc.

/WERKIN' GIRL

2014-02-12

BB

Alltså blondinbella är så SKÖN!!! Hon är så tydlig i sin onyanserade MUF-framtoning. Och den sista punkten!


Saker som testas just nu i den WG:ska högborgen

1. Ricinolja (även känt som castor oil)
Varje kväll innan sömn på fransar och bryn. Det ryktas ju om att det ska få hårstrån att växa så det knakar. På make up alley är folk eld och lågor så det kanske ligger något litet uns sanning bakom det, men det får jag snällt vänta ett par månader med att få reda på, det dröjer ett tag innan man kan se resultat. Tills dess gnids ansiktsbehåringen omsorgsfullt in med oljan varje kväll.

2. Havregryn
Som ansiktsmask och som ansiktsvatten. Ansiktsvattnet tillverkas genom att låta rejält med gryn dra i vatten ett par timmar och sedan noggrant silas av. Masken lär jag väl experimentera lite med, men antingen mixar jag bara grynen med lite vatten, alternativt adderar lite olivolja och askorbinsyra för extra c-vitaminstuns. Ska bli så spännande att se vad havregrynen kan göra för mig!!! Passar även på att äta dom till frukost i grötform. I den mån jag äter frukost.

3. Tajts
Jag har länge hatat tajts och föraktat fölk som traskar runt i detta sunkiga plagg för ofta. Antar att det är nån backlash från fenomenet "tights och tunika" eller så. Jag har skytt tajtsen som pesten i alla fall. Tills nu! Antagligen är jag influerad mer eller mindre omedvetet av den rådande träningstrenden i någon mån och har istället för att anamma fysisk aktivitet per se drabbats av någon modemässig inspiration som tar sig i uttryck att jag går runt i svintajta svarta byxor som ja, faktiskt skulle kunna definieras som någon typ av tajts. Va!

4. Ge bort saker
En insikt har slagit mig med överdriven kraft. Jag har för mycket saker i mitt hem. Alltså har jag rensat ur. Först garderoben, sedan köksskåpen. Härnäst badrummet och bokhyllan. Resultatet är att jag har massor av saker att göra mig av med. Eller "lämna till myrorna" som det ju heter. I mitt fall har det blivit mer 1) Ge bort drivor av plagg till vänner som vill förbarma sig över dom 2) Ge bort till myrorna eller slänga. Det är mycket skönt. Jag saknar ingenting.

5. Garnier's BB cream
Kom hem från semestern och mitt fejs hade helt ändrat färg = min vanliga foundation såg ut som skit. I förvirrad desperation kastade jag ner en tub garnier i korgen inne på Ica (kostade bara åttiotre spänn där, sjukt) pga hade en vag förnimmelse av att jag någonstans hört (läst???) att den var toppen. Fattar dock ej varför jag inte lyssnar på min så kallade magkänska gällande dessa grejer för den har hela tiden sagt till mig att undvika skiten. Nåväl jag har testat den och min analys är att det inte är något för mig. Den har en underlig konsistens, känns torr och oljig på huden på samma gång. Jag ser smutsig och flottig ut av den. Precis så vill jag ju INTE känna mig. Kanske är det en sån där äcklig jävel som ser fantastisk ut om man har toppenfin hy och vidrig ut på oss dödliga finniga fnasemos. Sånt har man ju med mord i blick  sett ske förr.

Herrå nu ska en väl gnida in sig i lite havregryn och ricinolja och sova
/WG

2014-02-11

Formulär

WERKIN' GIRL SVARAR

När vaknade du imorse?

Klockan åtta cirka

Vad var det första du tänkte när du vaknade?
Jag tittade på min tv och kände uppskattning. Har inte kunnat använda den förän igårkväll nämligen. En helt ny era av mitt liv kan ha börjat i och med detta.

Har du ringt nån imorse, vem och vad sa ni?

Nej idag har jag ringt noll antal samtal

Vilket humör är du på?

Trött och lite ynklig men vid gott mod

Har du ont någonstans?

Mår illa och kräktes för ett par timmar sedan men nu är allt frid och fröjd igen.

Om du fick välja vad som helst att äta just nu, vad är du då sugen på?

Buljong och sen en maraboukaka

Vad köpte du när du drog ditt kort senast?
Två pannåer 16x40 cm, tio blompinnar, en rulle svart sytråd och en tub akrylfärg

Vilken var den första hemsidan du gick in på på internet?

Youtube

Vad ska du göra ikväll?

Läsa en läskig bok om en mördare

Vilken är den första låten du sätter på idag?
Idag har jag bara lyssnat på radio. Försökte med P3 en stund men de är så jävla kassa. Så det har bara varit P1 efter det.

Vad gjorde du för exakt en vecka sedan, den här tidpunkten?
Satt på en svettig flygplats och försökte komma på hur jag skulle få tag i något att stoppa det ovälkomna blodflödet mellan benen med

Vad har du på dig idag?
Svarta jeans med bootcut (ja, det stämmer, bootcut) och en svart långärmad stor tröja med bröstficka

Och helgen då, hur blir det med den?
Klä upp mig och spela allan!!!

QUEEN OF THE NAJT SVARAR

När vaknade du imorse?

Fakking 05.40!! Skulle vara i skolan, alltså på en ortopedavdelning, 0700!! Tortyr!

Vad var det första du tänkte när du vaknade?
Ånej kanske? Nej ärligt talat så tänkte jag nog inga tankar innan 0630. Innan dess bara jobbig grå dimma.

Har du ringt nån imorse, vem och vad sa ni?

Ja ringde en kurskamrat. Han är liksom jag alltid försenad och vilsen och behövde guide till avdelningen. 

Vilket humör är du på?

Trött och lite sur och förvirrad

Har du ont någonstans?

Har som vanligt lite ont i höger axel. Och har en så cp klåda i mina armhålor! Testade en deo igår som ska hålla i 72 timmar. Aj vad det kliar alltså.

Om du fick välja vad som helst att äta just nu, vad är du då sugen på?

Är inte sugen på nåt

Vad köpte du när du drog ditt kort senast?
En primer som ska ge lyster och brun hårfärg. Mitt nya hårideal är Charlotte gainsburg.

Vilken var den första hemsidan du gick in på på internet?

Internetmedicin

Vad ska du göra ikväll?

Klia mina armhålor och kanske blanda till ett c vitaminserum.

Vilken är den första låten du sätter på idag?
Lyssnade på Håkans senaste skiva på väg till skolan. Lyssnade på den jättemycket förra våren och blev ledsen när jag insåg att jag förknippar låtarna med den sugiga tiden. Måste programmera om.

Vad gjorde du för exakt en vecka sedan, den här tidpunkten?
Minns inte

Vad har du på dig idag?
Första halvan av dan hade jag scrubs. Nu har jag svarta för stora mjukis och ett svart linne. 


Adios! 

Glappet


Jag har en fråga till er alla emos och emolovers. Har ni sett Glappet? Om ni inte har det så finns chans att upptäcka detta revolutionerande nu pga det ligger uppe på SVTs öppna arkiv. Glappet sändes alltså 1997 och tyvärr har jag inte sett något liknande sedan dess. Ah här får ni ett smakprov.



"Jag tycker om när du har håret sådär. När man har en sån utsökt halslinje, en sån... nacke. Det enda som saknas är ett vackert halssmycke. Jag kan föreställa mig det när det ligger och balanserar på nyckelbenet så här. Förstår du vilken sort jag menar? Vackra smycken är till för kvinnor som du."

Två unga kvinns balanserar på gränsen mellan barndom och vuxenliv och blir uppvaktade av två kåta advokatgubbar. Älskar dialogen i denna serie!!!!!! Senast jag såg hela serien i ett svep var en söndag för några år sedan då jag och en av mina bästa vänner låg i soffan i min gamla lägenhet och åt getost. Det var en mycket fnissig dag som föregåtts av en stormig kväll. Glappet ackompanjerade stämningen mkt väl.

/WG

Rätt och fel

Men GUD kan dessie bara föda nån gång!? Hon har ju helt ballat ur. Ska operera om hela sitt fejs och byta stil och header och karriär och då är hon typ i vecka 41 + 2.

Jaja. Skum cp grej hände nyss. Fick värsta tonårsaktiga aggressionsutbrottet! Såhär: 

Min kille å jag sitter i köket. 
Han: vad konstigt det där uttrycket "anal" är. Alltså att nån är anal. 
Jag: men alltså, du vet väl vad det är? Du som gillar freud. Enligt honom så är det så att man har tre faser; den anala, den orala..
Han: (avbryter) jag vet! Den orala är att man utforskar saker med munnen och den anala är när man ska stoppa upp saker i röven 
Jag: ha! Inte stoppar man upp saker i röven i den anala fasen!
Han: joho du! Man utforskar saken med röven. 

Jag börjar hetsigt läsa om den anala fasen på Wikipedia. Där står det " Stadiet börjar mot slutet av andra levnadsåret, och fortsätter tills barnet är tre till tre och ett halvt år gammalt. Barnet lär sig då att kontrollera sin avföring, vilket ger det sexuell lust när det bajsar, samtidigt som barnet upplever att det släpper en del av sig själv. För att uppleva lustkänslor måste barnet göra sig av med något det vill behålla."

Han: ja, det var ju det jag sa. 
Jag (plötsligt galen): nej!! Det var inte det du sa! Du har fel!! FEL!!! FEL!!! Erkänn att du har fel!!! Det var inte ALLS då du sa!! Du sa fel och nu vägrar du erkänna det!! Jag hade rätt du hade FEEEEL!!!!!!!!*rusar argt iväg och låser in mig på mitt rum*

Alltså ursäkta???!!!

Men jag hade rätt 

/QotN 

Emma S



Grattis Emma S! Till världens fånigaste produktnamn. Kvallen på dessa grejer har jag ingen aning om då det grafiska direkt fick mig att kräkas i munnen. Har endast testat den färgade dagkrämen och den sög. Alltså det var något med konsistensen och doften och att den fick huden att klia. Vad sägs om handkrämen "If you like beautiful hands" eller duschgelen "When you want a fresh shower"? Man ba NÄ jag gillar inte fina händer och jag hatar när jag känner mig fräsch efter att ha duschat. ÖÖöö!!!!

However, då allt i min värld inte enbart är svart eller vitt (eller? hehe) ska också tilläggas att jag är lite nyfiken på det där fuktserumet som dykt upp. Det verkar nämligen ha fett med min nya favoritingrediens hyaluronsyra i sig. Undrar vad det heter. If you want to look good kanske. Eller något annat lismande uppenbart.

Någon som provat serumet? Eller några andra produkter ur denna serie? Please ge er till känna. Jag ska inte döma. Klart man vill ha fina händer etc.

/WERKIN' GIRL

2014-02-10

Två filmer från youtube till er



Den perfekta festen: Först hans roliga beskrivning av vad jag uppfattar som buffébordet "ett fat med brus (läsk) och så är det kakor och sånt här" och så hans roliga kroppsspråk och hans roliga lilla dans och hans flin haha jag blir så glad av honom


Och så Mama June! Denna mystiska kroppsliga kvinna. Gillar henne mycket.

/QotN

En koko grej

En koko grej som slog mig häromveckan:

Jag har en kille som jag älskar. Han är så fin och klok och gullig och jag känner mig så himla nära honom på alla sätt. Men sen kom jag på en grundläggande skillnad mellan oss två. Jag blev helt chockad när det slog mig:

Denna man som jag tycker så mycket om och som jag är så lik på massa sätt har aldrig varit rädd för att bli våldtagen. Han har aldrig gått med nycklarna i handen som en kniv för att mannen på andra sidan gatan tittade skumt på honom. Han har aldrig känt att det blivit obehaglig stämning om han snackat för länge med en kille i ett avskilt rum på nån hemmafest. Han har aldrig tänkt att hans kläder kanske sänder "fel signaler". Han har aldrig varit tvungen att på ett finkänsligt sätt dansa till en annan del av dansgolvet för att nån främling tryckte sitt skrev mot hans röv.

Alltså fattar ni hur sjukt detta är? Jag brukar sällan uppleva patriarkatet på ett personligt plan liksom, men detta var som ett jävla slag i ansiktet. Han har massa frihet som jag inte har! Och det är inte bara han, utan alla män i min närhet! Och jag blev så jävla lack och jätteavundsjuk på det rörelseutrymme som han har utan att ens reflektera över det!

/QotN

Duktig inför doktorn

Hallå alla

Nu ska jag berätta om ett idiotiskt beteende som ni alla bör sluta med! Jag tar en för laget och berättar om mig själv först

Som jag skrev i ett tidigare inlägg hade jag under november och december en jobbig oroskänsla på kvällen vilket gjorde att jag överkonsumerade div substanser för att hålla mig lugn. Detta är naturligtvis inte bra och ett tecken på att något är skevt. Den andra januari hade jag en läkartid vilket hade varit ett ypperligt tillfälle för mig att dryfta detta med en person som både har förskrivningsrätt och lite sunt förnuft. Vad gjorde jag då? Nä vet ni vad, jag SKÄMDES så mycket för detta att jag avbokade tiden. Jag kunde helt enkelt inte gå dit och berätta detta pinsamma och skämmiga att jag inte klarade av att hantera mitt liv. Men alltså!!!?? Det var ju därför jag sökte upp denna underbara läkare från första början!! Det är liksom inte min chef jag går och pratar med (okej jag har ingen chef men ni fattar) utan premisserna är ju att jag är lite fuckad och att han ska hjälpa mig! Inte döma mig!

Ja och nu när jag börjat må bra och har ett göttigt liv igen, DÅ går jag dit och ba "det var lite jobbigt för ett tag sen men det är över nu" så himla puckat. Men han sa så klokt att det som jag höll på med var en form av självmedicinering, vilket är ett tecken på att den vanliga medicinen inte är nog för tillfället. SÅ SKÖNT att höra detta alltså. Det är ett tecken på att den vanliga medicinen inte räcker för tillfället. INTE att jag är en dålig person med dålig disciplin. Och då ska jag gå till doktorn för det är då jag behöver hjälp. Dagens lärdom!

/Queen Of The Najt

Detoxtårtan



2014-02-06

Här igen

Nu kör vi igång igen då. Redo? Nja. Vi gör det på det enkla sätter, dvs lista några punkter.

1. Jag kom hem från en resa för ett par dagar sedan. Jag var nervös för att åka. I efterhand är jag mycket glad att jag åkte. Kom tillbaka till moderlandet igen med mörkare hudton, fylld av energi och med fastare röfv. Och med några nya eh.. insikter. Mer om dessa vid tillfälle.

2. Även nytt: På resan har jag länsat sydasiatiskt apotek. Detta betyder bland annat att jag och QotN kommer att köra en Retin-A kur framöver. Jag är mycket förväntansfull och nervös inför detta!!!!!!!!

3. Har tagit ett beslut gällande vänner/bekantskaper. Eller kanske två.
Dessa består i att 1) Jag tänker inte utbilda någon, istället frodas socialt i någon slags hej-eller-nej-anda, och 2) Bli mindre konflikträdd, och 3) kvalitet istället för kvantitet.

4. Har trappat upp min cymbaltados från 60 mg till 90 mg. Nu jävlar

Kul o va tillbaka?!?!??!!
Kul att se att ni är där och kastar ett getöga åt vårt håll ibland!

Kram emos
/WG

Tors

Hallå alla

Och trevlig torsdag på er alla! WG är äntligen hemma från en resa och vi sitter nu på en bar som undertecknad aldrig besökt men som verkar ok. 


Nu diskuterar vi blöggens framtid och WG verkar inställd på att göra om det till en reseblogg??!!??

Kram från Cupon Queen Of The Najt 

2014-02-05

Gnäll gnäll gnäll

Hallå där

Sitter i kollektivtrafiken och gör lite ärenden lol. På riktigt alltså! Klistrar frimärken på kuvert och skickar mail och sånt *kvinna i karriären*. Är på väg till en akutmottagning där jag ska hatta efter en färdig läkare och försöka lära mig nåt. 

Jag gillar inte akuten. Eller jag vet inte, jo det gör jag väl. Det jag inte gillar (och detta kommer låta förmätet och är säkert inte ens sant) är att vi studenter är där och bara "hakar på" dvs vi får inte nån riktig handledning. Efter ett antal år på utbildningen så kan vi vara rätt självständiga vilket gör att det känns som jag jobbar gratis typ? Och ibland inte lär mig nåt utan bara sitter och väntar på en handledare/specialist/syrra. Aja ni fattar

Hoppas det blir några larm iaf det är kul!!

Puss och kram

2014-02-03

Återvända?

Hej alla fina gulliga emos där ute

Hur ska jag börja? Det var inte igår jag skrev här direkt. Lite oklart vad detta beror på men ska försöka reda ut det.

Veckorna innan jul började jag må lite kassy igen. Inte så jätte, men ni vet. Ville inte gå upp, drömde mardrömmar och grät på morgonen, var allmänt sänkt. Men funkade trots detta relativt bra, höll ihop mig på något sätt och åkte till Lund för att fira jul. På tåget ner till Lund yttrade sig min ångest inför jul + bo i flickrummet + allt som är jobbigt i världen på ett mycket typiskt sätt som jag naturligtvis inte kunde identifiera förrän i efterhand: som en fashionista som vunnit på lotto satt jag och planerade inköp från asos.com för tusentals kronor. När jag väl kom till Lund var det ännu värre: jag satt som en tok och shoppade och var dessutom besatt av min hud på ett märkligt och destruktivt sätt. Det var inte roligt faktiskt.

De första dagarna i Lund gjorde jag i princip inget annat än att kräma mig, lägga olika masker, läsa om masker och sminka mig, och sen forcerat prata om detta med min stackars förskräckta mamma. Sminkade mig i två timmar och hann knappt gå ut och visa upp sminket innan det skulle av och huden skulle prepareras med diverse receptbelagda mirakelkurer. När jag steg upp dag tre eller fyra och omedelbart började skrika om läppstift sa min mamma "men lilla vän du har ju ångest! vill du ha en sobril?" jag ba hell yeah och det hela lugnande ner sig. I samma veva blev jag också sjuk, alltså superförkyld. Så jag var i princip sängliggande hela julen.

Vad värre var att min mamma som har förskrivningsrätt, tyckte så synd om sin stackars dotter och skrev ut 50 st sobril..... alltså excuse me, men det ska man väl ändå inte göra till nån som har fallenhet för beroende? Okej, nu visste inte min mamma det och jag ljög när hon frågade men ändå. Naturligtvis tog jag dem inte enligt det schema hon lade upp för att jag skulle klara av julen (hon är insiktsfull ändå min lilla mor) utan sparade till mer högtidliga tillfällen (på kvällen när jag var ensam) och tog flera på en gång och hade det gött på flickrummet.

Detta resulterade i en upptäckt eller en insikt som jag skamset berättade för WG på Kicks dan innan nyårsafton: att jag i princip inte gått och lagt mig utan påverkan av olika lugnande/alkohol/gräs sedan mitten av november. Detta konstaterande satt djupt och medförde mycket skam. En sak att ha ångest liksom, men att hålla på och självmedicinera kontinuerligt? Det var 2 möch.

Nu undrar ni: vad vill hon säga med detta? Hon kunde väl bloggat ändå va? Javisst, det kunde jag väl. Men jag kände bara en jättejättestark motvilja mot att blogga. Jag vet inte riktigt vad det beror på men jag har mina aningar (i kronologisk ordning):

1. Jag blev så TRÖTT på att vara emo. Jag blev så himla trött på det under de här veckorna. Jag pallade liksom inte vara det mer. Jag vill vara en tjej som bara gör grejer, som har massa intressen och vänner och får saker gjorda. Och då kändes det som att bloggen skulle vara att erkänna emosidan av mig och jag orkade inte ta i den sidan. Jag ville bara att den skulle försvinna.

2. WG och jag har från mer eller mindre (men ofta mer) välmenande håll fått kommentarer om att vi kanske inte borde blogga så mycket. Vi kanske borde göra annat på den här tiden, eller sluta upp med att glorifiera emon. Vi borde skita i det, ta tag i våra liv, gå och lägga oss i tid, och sluta upp med att idealisera destruktivt leverne. Jag vet ännu inte vad jag tycker om dessa synpunkter men det är klart att det lite tog ifrån oss (eller iaf mig) viljan att skriva ärligt och om vad jag vill. Därför frånvaron runt nyår och efter.

3. Jag är inte så mycket emo längre! OMFG! tänker kanske ni. Men det är så. Jag fick liksom nog under julen och de dimmiga mellandagarna. Därmed inte sagt att jag är värsta friskis och svettis-tjejen nu, men jag har fått nån slags kraft att fokusera utåt om ni fattar. Inte så mycket på mig själv utan mer på omvärlden. Okej, detta sista var lögn. Jag hade kraften de första två veckorna i januari. Nu vetefan. Men jag vill i alla fall inte vara så inåtskådande längre. Och jag vill inte vara emo längre. Men jag vill blogga?

Detta blir en konflikt!!! Bloggen heter ju emoboost!! Vad ska jag göra? Står ni ut med mig även om jag inte är emo? För jag orkar inte va det mer och försöker allt jag kan med att inte vara det. Dessutom har jag träffat mannen i mitt liv (detta är SANT!) och mitt liv är ett enda stort myz. Då känns det så kontraproduktivt att skriva om/gräva ner mig i varje negativ känsla jag har? Eller?

Gud vad förvirrat detta blev. Äsch. Nu vet ni vad som hänt. Puss och kram från Queen Of The Najt