2013-12-12

Happy ångest?

God eftermiddag

Det är tur att vi har smarta och uppmärksamma läsare som Itchy! Såhär skriver hon i en kommentar:

Hej mina enda emo-vänner
Jag ligger hemma som vanligt å gör ingenting alls och hittar den här sidan; happyangest.se
Happy ångest. Jag blir jätteprovocerad av de två tjejerna. Typ: sluta ljug om er ångest ni är blondinbella. (som iofs är uppbyggd av ångest men ni fattar)
Vad tycker ni? För alla verkar tycka happy ångest e super. Bästa som hänt.
Eller det kanske e ni?! Ni är de två tjejerna. Så falska
Ps. Kul me Tommy-love, det förtjänar ni!


Detta är väldigt roligt eftersom vi såg den här sidan för några veckor sedan och blev sjukt provocerade. Vår smsdialog löd:


Som sagt. Vi valde att inte "ta striden" då (satt väl hemma och smstrakasserade nån kille eller var fulla på kings) men nu ska jag på ett seriöst sätt försöka reda ut varför denna blogg gör mig så provocerad att jag vill maila taskiga könsord osv (och WG vill skalla tydligen?)

Okej. Innan nån hater börjar hata loss: JAG VET att jag nu kommer att skriva negativa saker om denna utsatta grupp "unga tjejer". Jag vet att vi tjejer borde hålla ihop och att "allt som bidrar till att folk får mindre ångest är bra" och "de vill väl" men jag tänker hatea ändå. För det första så tycker jag inte nödvändigtvis att allt som andra kvinnor gör är en feministisk gärning bara för att det är kvinnor som utför den. Dvs, kom inte och anklaga mig för att vara patriakatets lakej bara för att jag är negativ mot en annan lady!! För det andra så är unga kvinnor med ordets gåva (som får vara med i TV4) knappast en utsatt grupp som man måste hylla till varje pris. Och kom inte med nåt jävla "om du inte gillar bloggen behöver du inte gå in på den!!!!!". Detta är två kvinnor som har ett mission men som jag tycker utför det på att kontraproduktivt sätt.

Denna blogg, alltså happyangest.se, drivs alltså av två 25 åriga tjejer som heter Jessica och Ida. De presenteras med bilder på två tjejer som står superpiffade men ändå naturligt vackra framför en vägg. Under porträtten av de välmående solbrända kvinnorna med afroinspirerade halsband står det en kort "ångesthistorik". Jessica "är en glad tjej med en stor prestationsångest som gör att jag ofta oroar över nya saker veckor i förväg. Jag har levt med min ångest sedan jag var 12 år" och Ida är "en utåtriktad tjej med en rastlöshet som ofta ger mig ångest. Jag slås ofta av tanken: Är det här allt livet har att erbjuda? Detta är något jag lär mig att hantera genom att jobba med mig själv och med hjälp av fina vänner och KBT."

Såhär beskriver de själva sin målsättning:

Att hjälpa andra är det främsta syftet med vår hemsida. Vi vill göra det naturligt och normalt att prata om ångest. Att vi döpt den till HAPPY ÅNGEST är just för att understryka att ångest inte behöver betyda att livet alltid ska kännas jobbigt och tråkigt. Vi kan faktiskt lära oss att leva med den och hantera den på olika sätt.

Förutom detta verkar de även ha en vision om att man ska våga prata mer om sin ångest, och att bryta tabut kring ångest.

På sajten kan man läsa "tips om man har ångest" och därefter deras så kallade "ångestblogg" där de skriver om olika ångestsituationer. Jag kommer raljera över dessa senare i inlägget, don't worry. Min första tanke när jag varit inne på denna hemsidan är "detta MÅSTE vara ett skämt!". Letar febrilt efter något tecken på att detta är en satirsida som drivs av nån PR-byrå för att visa alla hur ordet "ångest" har blivit allmängiltigt och urvattnat. Men icke. Min andra tanke är att de måste ha missuppfattat vad ångest är? De kanske tror att huvudvärk eller att ha lite ont i nacken är ångest? De kanske har jobbig migrän? För såhär jävla glad och tacksam kan man väl omöjligt vara om man har så mycket ångest?

Varför är detta så jävla provocerande?

Jo, för att det är så in i helvete insiktslöst. Och glättigt. Det är nästan en förolämpning för alla oss som har ångest. Om man vill "bryta tabut" kring ångest kan man för i helvete inte göra en jävla livsstilsblogg med tusen bilder på leende tjejer och solnedgångar och glättiga inlägg om "tack ångesten för att du fick mig att springa ett halvmaraton". Man bryter inget tabu på detta sätt. Man spär snarare på tabut. Alla som nån gång har haft ångest vet att det inte ser ut så. Ångest är FULT! Ångest får en att inte gå upp ur sin stinkande säng förrän klockan fem, ångest får en att alltid bli för full, ångest får en att ha våldsamt självutplånade sex med folk man inte gillar, ångest får en att äta en härlig coctail av lugnande för att kunna somna, ångest får en att sabba relationer med folk man gillar, ångest gör så att ens brevlåda fylls av inkassobrev.

Kanske tjejerna har som mål att ta bort nån form av stigmatisering kring ångest. De tänker att folk i allmänhet tror att människor med ångest ser ut som Berny Pålsson och att de vill visa att människor med ångest faktiskt kan vara snygga och ha ombrefärgat hår.


Men hallå! Vakna! Det vet väl alla? Effekten blir istället att man som ett ångestfyllt litet emo går in på bloggen och ba, vänta här, har jag missuppfattat nåt? Är det såhär det går till att ha ångest? Jag måste göra fel! Jag har inte bara ångest, jag är tydligen en sopa på att ha ångest eftersom jag inte lyckas "göra den till min vän".

URSÄKTA MIG men jag är INTE vän med min ångest. Jag hatar att vara ett ångestigt emomiffo. Jag hatar att ha frikort i sjukvården, jag hatar att behöva äta tre olika sortes mediciner för att inte ligga i min säng och tänka på döden hela dagarna, jag hatar att jag har cp alkoholvanor när jag är 24. Jag fattar inte hur denna blogg på något jävla sätt skulle kunna bryta tabun kring ångest. Dessutom har den en lyxig prestationsinriktad hållning vad gäller att kunna handskas med ångest. Tjejerna skriver att de lyckas leva att bra liv med "sin" ångest (som att de äger sin ångest? Fack "min" ångest äger mig så jävla hårt) för att de har "arbetat hårt med sig själva i psykoterapi". Det insinuerar, tvärt emot deras vision, att det är nån form av inställningsfråga alternativt en fråga om att vara ihärdig nog när det gäller att sitta i terapistolen vecka ut och vecka in och babbla om sin själsliv. TERAPI! Vem fan botar ångest genom terapi!!! Ångest är inte ett lyxigt och spännande steg man måste gå igenom på sin livsresa. Det är inte lyxigt att ha kommit upp i taken på högkostnadsskyddet på apoteket. Det är inte lyxigt att vara på psykakuten.

Jaha tänker ni, men låt dom hålla på med det där då? NEJ! Det tänker jag inte! De profiterar på ordet ångest. De får mediautrymme och massa hyllningar för att skriva massa skit som får folk att må dåligt. De har till och med varit med i Malou på Tv4! Detta klipp kan ni se här. (Där de för övrigt pratar om hur jobbigt det är med så många valmöjligheter när det gäller karriär och att det ger dem SÅÅÅ mycket ångest och stress alltså lollllll) Såhär tror jag: antingen så har de har de här tjejerna inte ångest men vill göra en snabb mediakarriär eller så har de svinmycket ångest men ljuger och låtsas att deras ångest är snygg. Anledningen till att WG och jag har en hemlig blogg är för att det vi skriver om är så fult och skamligt att vi inte vill att andra ska veta (OBS vi är lika snygga som dom dont worry). Här är en bild på hur det skulle se ut om WG och jag skulle vara med i efter tio:


Här ska ni få se lite godbitar från bloggen:


Jag vill inte vara sån, men kan man somna för att man tänker på ett taggigt svart moln då är det fan inte ångest man har?


"Håret åt alla håll som man kan tänka sig. Kinder och ögon svullna som aldrig förr. (..) Då kände jag att det var dags att ta tag i mig själv." Haha alltså för mig är det mer "Sitter på Kings. Dricker en Rom och Cola och en Gin å Tonic. Har proppat i mig tre propavan. Då kände jag att det var dags att ta tag i mig själv och sen minns jag inget mer"


Alltså.. från varm mjölk till att räkna får. Du har INTE provat allt sister. Då undrar jag, hur blir det för folk som inte kan sova trots att de häller i sig sömntabletter? De känner sig rätt sopiga va?


Jag kan berätta hur ångesten påverkar kärleken: Ångest får dig att knulla andra killar när du är ihop med nån du gillar för du vill sabba för dig själv. Ångest får din kärleksrelation att dö eftersom din kille blir din vårdare.


Jaha du har "ångest" för att du inte är en cool sporttjej? Och du klarade att uppfylla ditt mål? Vad bra. Du har jobbat så himla hårt och bra med dig själv! Heja ångesten! Mina mål: Att gå upp innan klockan två. Att inte ta livet av mig innan jul. Happy ångest blondinbella!

Mitt bud: Sluta ljuga eller lägg ner skiten.

/QotN

20 kommentarer:

  1. Hahaha när håret står åt alla håll, DÅ har man nått botten! Gillar er blogg iallafall, även om jag inte är ångestfylld så är jag ett vrak from time to time, och jag blir lika glad varje gång ni har uppdaterat, keep up the good work!

    SvaraRadera
  2. SÅ BRA!!! Tack för detta som jag känner men inte kunde sätta ord på!!

    SvaraRadera
  3. Jag skrek JA!!!!!! inombords efter äggsakt varje mening i det här inlägget. *njuter* och precis, de profiterar fan på den här skiten. Det är inte ok. Jag har precis börjat komma ut som emo inför nära och kära och jag känner att happy ångest typ förstör! Alltså det är så jävla svårt och energikrävande för mig att försöka sätta ord på hur jag känner och har känt och sen våga berätta det för andra. Orka att de här power puff pinglorna kommer å ba :D :( ;P och skiter över allt mitt arbete och får det att se ut som att jag har "lite ångest tihi men borde nog städa mitt rum och dricka en coca cola istället så blire bättre!". Och precis som du säger: kom inte här å säg att de inte riktar sig till mig/jag behöver inte läsa deras blogg blablabla. Det är att se på det hele jävligt ytligt,ork. <3

    SvaraRadera
  4. vad fan är "happy ångest" ens för jävla namn på en blogg? hur går det ihop? usch

    SvaraRadera
  5. haha alltså! "varm mjölk och räkna får" ... varför ens problematisera sin psykiska hälsa när man mår så pass bra som de ändå verkar göra. ba ibland har jag lite svårt att somna, ibland känner jag mig inte på topp. känner mig taskig för att jag trivialiserar, men det där är ju everyday life för alla människor. det är typ en nivå som en själv måste medicineras för att nå.

    SvaraRadera
  6. JA ni skev typ allt jag tänkte när jag läste bloggen. Asså om man klarar av ett vanligt liv, varför då göra en blogg om att det går att leva med ångest? Då är det ju inget problem liksom...! /h

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kanske borde starta en blogg om "Hur det är att leva med IBS" (jag har inte IBS) och uppmana alla att prata om sina gaser och förstoppningar. Och lägga upp bilder på min mage som är helt slank och inte alls uppsvälld och ba "åhh jag har jobbat så hårt med min IBS idag" haha lol hoppas jag får va med i Malou och diskutera detta med nån gastroenterolog då /QotN

      Radera
    2. hahaha! obs viktigt att nämna att inget kommer gratis och att man övervinner allt med sin positiva inställning! det är inte din mage, det är DU! /h

      Radera
  7. Det är otroligt underhållande att se er basha på folk eftersom ni ej tycker att de har någon insyn på vad ångest är, medan ni själva egotrippar på att försöka fixa ensamrätt på ångest. Skillnaden är tydlig på några som ser ångesten som en process istället för ett vakuum, medan ni sitter fast i ett ekorrhjul av likgiltighet. Du skriver att den här bloggen är "hemlig" för att ingen ska få se era fula tankar, för mig är det ytterst oklart hur ni kan kalla det för en "hemlig blogg". Efter att ha läst er blogg så är det otroligt tydligt hur ni frodas i offentligheten. Dvs. "profiterar" precis lika mycket som era antagonister på ångest.
    Men det som faktiskt är mest provocerande är att ni tydligen inte har någon som helst förståelse. Inte för andra än er själva och de som hyllar er.
    Jag antar att ni föddes med ångesten, att ni inte har några som helst minnen från en lycklig stund. Att ni är så djupt nere i mörkret att ni inte ens kan låta bli att försöka kväva någon annans ljus i tunneln. För det tycker jag synd om er, oavsett om ni vill det eller inte. För jag vill inget annat än att ni når den drömmen om att slippa allt som ni mår dåligt av. Att ni någon gång i framtiden inser att andras situationer kan vara minst lika förödande för jaget som era egna dystra vardagar. Jag har sett många med tvångstankar bryta sitt beteendemönster, så jag har hopp för er också. Lycka till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite lol att du tycker det är provocerande att emoboost saknar förståelse när du själv visar noll förståelse. Och då menar jag verkligen noll. Har du ens läst igenom detta inlägg ? Frodas i offentligheten......... Ja emoboost hänger ju iofs runt lite för mkt i morgonsofforna nu. Lugna ner er nu, orkar inte se er mer!

      Radera
    2. Förklara gärna min oförståelse, för det den lyxen bjöd iaf jag på. Om det är något ur min förklaring som är oklar så förklarar jag gärna. Jag har läst detta inlägg och många andra på denna blogg ja. Är morgonsoffan enda platsen för offentlighet? Konceptet med en blogg är just offentlighet. Jag är lugn nog, och mig behöver du aldrig träffa.

      Radera
    3. Hej! Oj, vilket raljerande svar. Ska försöka bemöta det så gott jag kan.
      1. Jag förstår inte riktigt vad du menar med att vi "egotrippar på att försöka fixa ensamrätt på ångest". Men okej, du menar att vi skriver en skojig blogg och skaffar läsare och på så sätt har gjort "ångestblogg" till vår nisch. Ja, alltså, det har vi ju. Bloggen heter ju Emoboost. Men vi hävdar inte att vi har ensamrätt på ångest. Däremot är ju ångest en medicinskt symptom. Om du googlar på DSM-V (diagnosmanualen för psykiatriker) kan du hitta diagnoskriterier för olika ångesttillstånd. Om man läser om GAD, generaliserat ångestsyndrom, vilket ju både vi och våra HA-antagonister försöker egotrippa på, på internetmedicin kan man bland annat läsa följande:

      Vid GAD finns en ångest, som patienten upplever som irrationell och inte förknippad med en verkligt ångestframkallande situation, tex svår interpersonell kris, familjeproblem, ekonomisk kris, sjukdom eller liknande. I dessa fall handlar ångesten om realångest, fysiologisk ångest.

      Jag vill mena att HA-girlsen i sin blogg gör anspråk på att man ska prata om ångest, alltså RIKTIG ÅNGEST, men när man läser deras blogg verkar deras "ångest" handla om just det som stod ovan, dvs riktiga situationer i livet som kan ge ångest. Och då är ju ångesten en rimlig reaktion! Men att kalla den oron man får när ens kille gjort slut, när man inte vet vad man vill göra med sitt liv för ångest och sen uppmana alla om att "prata om den" blir liksom skevt. Det är ju inget patologiskt och inget som borde problematiseras i termer av psykisk ohälsa som någon klok läsare skrev i ett svar.

      Radera
    4. 2. Ja, bloggen är hemlig. Jag vill inte att en framtida arbetsgivare eller nåt ska kunna googla på mitt namn och få veta att jag ibland sjukanmäler mig för att jag inte kan gå upp ur sängen, att jag har massa destruktivt skit för mig och att jag ibland dricker en flaska vin på egen hand bara för att jag inte pallar vara mig själv mera. Det är skämmigt och jobbigt för mig. Däremot tror jag inte att Ida och Jessica skäms så mycket när någon redaktör på en hälsosajt googlar dem när de sökt ett jobb där och ser att de har skapat en jättehyllad men intetsägande sida där de ger råd om att gå ut på promenad och lyssna på musik och att de har svårt att somna ibland. Men du har rätt, bloggen finns ju och vi får lite attention som vi älskar. Men det är ju trots allt våra alteregon. Vi som privatpersoner har liksom inget att vinna på detta karriärmässigt.

      3. Antar att vi föddes med ångesten? Att vi är så djupt nere i tunneln att vi måste kväva andras ljus? Att du tycker SYND om oss? Att du inte vill något annat än att vi ska må bra? OKEJ.. Men alltså.. Att vi kritiserar Happy Ångest är liksom inte ett symptom på en psykiatrisk sjukdom. Det är väl snarare ett tecken på att vi har en hjärna eller?

      Hör gärna av dig igen! Kram/QotN

      Radera
  8. Vill typ grina & älska med detta inlägg & dig (er?). Blir sååå arg & hatisk & elak & cynisk & allt (& får ångest!!!!!!!!!...) när ångest beskrivs på det här sättet, trivialiserande & förminskande & allmänt *gLaD = cLOwN*. Alltså, det finns för mycket i det här inlägget att citera & kommentera, det skulle serri bli en fet wall of text, vilket jag hatar, så jag ba stoppar här. Kan vi ses över en karta öl när jag kommer söderut?? Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. JAG ÄLSKAR DIN BLOGG! Har pratat om den i flera dagar nu. Hör av dig så fakkar vi ur, anytime! Kram /QotN

      Radera
    2. Asså...gullig du är då :) :) Så himla trist att jag bor typ....ett liv ifrån er. & då menar jag inte ett emoliv, utan ett genomsnittsliv, ganska långt typ. Hehe. Men jag kommer höra av mig, lovar! Längtar serri *socialt utsvulten*. <3

      Radera
  9. ni borde totally skicka in era berättelser till de där två happyångestbrudarnas temavecka och se vad de har o säga om det. förslagsvis anonymt. skulle vart fett intressant!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha ja typ "Hej. Jag har ett problem. Jag skaffar killar som älskar och dyrkar mig och tar hand om mig som om jag vore deras patient. Sen blir jag alltid för full och ligger med andra. Jag har lite ångest för detta. Kan ni rekommendera något bra Hannah och Amanda-avsnitt så att jag kan jobba lite med mig själv?"

      Radera
  10. love u! de var bara det

    SvaraRadera
  11. "...Dricker en Rom och Cola och en Gin å Tonic. Har proppat i mig tre propavan. Då kände jag att det var dags att ta tag i mig själv och sen minns jag inget mer" Haha, eller hur. Älskar detta inlägg. Känner mig rätt likgiltig inför den där käcka "ångestbloggen" men förstår absolut kritiken. Vad f-n, att ångest beskrivs som nåt "konstruktivt" är en örfil för alla oss som känner denna destruktiva kraft. Det är viktigt att få stöd och be om hjälp etc men det är också viktigt att inte bli arg på sig själv varje gång man "misslyckas"(?!) . Det finns liksom inga regler annat än att faktiskt försöka överleva. Hursomhelst, med vilka medel som helst... Galen, elak, rolig, ful, äcklig, etc Upp från botten, hämta luft ovan ytan, inte dö... Jag håller mig lätt till eran blogg (dom kan ju hålla på så bäst dom vill därborta med sin snygga "Happy"-variant, kanske hjälper det andra happy-typer?).

    SvaraRadera