2013-12-29

Reflektion kring året

QotN: Snart är julen över! Tänk på hur du vill vara 2014
QotN: Jag vill vara som Beyoncé kombinerat med Katniss
WG: Gud! Jag vill bara vara lugn och sansad
QotN: Lugn och sansad är bra men lite negativt? Du får ha några positiva begrepp också
WG: Ska träna också
QotN: Haha jag skulle skriva en årskrönika häromdan och kom bara till juni. Det var så hemskt att jag grät fy fan alltså
QotN: 2014 måste bli bättre!!
WG: Ja usch det kan jag tro! Vågar knappt reflektera över detta år det har varit så horror
QotN: Nej alltså gör inte det! Det rev upp för mycket! Jag ska bara skriva en lista över bra saker som hände, saker jag lärt mig och hur 2014 ska bli.
QotN: Så insiktslöst haha
WG: Hahaha
WG: Ja det är nog ett bättre grepp
QotN: Så kan man göra upp med 2013 nån gång i april när man är bättre rustad liksom
WG: Ja det är mer lämpligt
WG: Detta med "diamond year" är dock lite skräckinjagande
QotN: Ja oj det är man inte mogen för
QotN: Försök att slipa mig till en diamant liksom, en degig svag spillra
WG: Men alltså jag har rensat ganska mycket senaste året i nån slags "golden year"-anda inser jag. Dock inte så golden känsla över det
WG: Haha. Man kan ej polera en bajskorv som det sägs.
QotN: Som det sägs ja
QotN: Ja du har rensat fan! Jag har nog också det i terapin men eftersom jag inte vågar tänka på vad jag gått igenom i terapin är min rensning höljd i dunkel liksom.
WG: Men asså jag har rensat:
1) mitt inre
2) mitt hem
3) min garderob
QotN: Det är bra!
WG: Ja och lite lagom till årsskiftet har jag rensat bort min ledsna gamla depressionsmorgonrock också.
QotN: Jag har rensat kompisar fan! Dock ej killar.
WG: Ja komisar! De glömde jag. De har jag rensat ur.
QotN: Och rensat kroppsnojor har jag gjort. Det är skönt
WG: Ja det är bra
WG: Jag har blivit fet
QotN: Äh!
WG: Fast jag har mycket sundare relation till mitt fejs och sminkandet
QotN: Kan man bli fet så kan man bli smal
QotN: Åh jag med! Fast visst sa jag hur jag höll på nu när jag kom ner till min familj
WG: Ja herregud
QotN: Mamma ba "sluta skrubba dig nu här har du lugnande"
WG: Fast insikter är väl också nån typ av rensning
QotN: Ja faktiskt. Men ändå en börda hehe om man inte ändrar sitt beteende. Eller kanske inte. Det blir lättare?

Recap från lördagsnatten

Nu ska jag berätta om igår. Hade tagit ett beslut i min lille hjärna om att inte dricka mer och bara "vara" i den eftersläntrande ångesten som ofrånkomligt infinner sig efter några dagars brukande. Jaha men det är ju inte det lättaste för den ångesten är fan no party, mer som att tvivla på att allt som man tycker om i världen existerar, börjar tro att allt är fejk och att jag är fejk och att jag håller på att flyta iväg i en mörk ström av förruttnelse etc. Så det var ett enkelt beslut att ta när en kamrat dök upp med en flaska vin.

På grund av att jag lyckades sminka mina ögon på ett mycket fördelaktigt sätt (bronsförgad skimrade skugga, mörk matt brunt i globlinjen och svart kajal) i kombination med att jag hade min nya 6iga topp (ordet topp?! så looser) med hängselknäppning var jag ett under av snygghet och elegans. Problem: Skittrött, bakfull, ledsen, ont i fötterna från några dagars klackklapprande och snorig i näsan. Men sånt ser ju ingen och det är ytan som räknas som ni kanske känner till. Alltså var jag glad och nöjd ändå för jag var snygg och det är ju en härlig känsla?! Jaha jag inledde starkt med att få medges ej på kortet. Eftersom jag är både kvicktänkt och desperat löste jag det snabbt med mobilen och lite skramlande av knögliga sedlar så att jag fick i mig några öl. Alltså jag hade en trevlig kväll och framförallt var det soft att sitta och gagga med min kompis men ibland när man är ute är det så jävla tomt?! Man va va ska vi göra nu vi går ut o röker jag tar en cigg till vad ska vi göra nu då, vi går in i det där rummet och dansar, sen köper vi öl sen går vi ut och röker sen pratar vi me den där människan o röker mer och så det i kombination med att man är trött och jättekåt, så oerhört tomt. Rätt var det var någon gång vid halv fyra fick jag kramp i magen och hade dessutom inte lyckats bli så värst full, så jag bestämde mig för att ta mig hem. Så jag åt en sojakorv med bostongurka i sängen och somnade. Men innan det minns jag att jag hann se mig själv i spegeln och konstatera att mitt *snygga smink* hade fördelats i två ganska mörka och definierade kluttar på vardera sida om båda ögonen. När man tittar på sig själv i spegeln och ba IDIOT. Och tänker jaha äsch jag ska ju ändå sova. Nu ska jag berätta en sak, när jag är full tar jag aldrig av mig sminket. Pga är full ofta blir det ja.. inte mycket av den varan. Skitsamma. Ärligt talat vem fan bryr sig, har alltid tyckt att det är så sjukt med folk som ba USCH så ÄCKLIGT jag sov med sminket på!!! känner mig så sunkig? Det är inte som att man använt toapapper som tampong hela veckan liksom. Det är däremot lite sunkigt :(

Nu ligger jag i sängen och inser att klockan snart är halv tre jaha. Men det skiter jag faktiskt i. Drömde så jävla vidriga mardrömmar inatt och är upprörd. Recap: Jag var sjuk dvs i huvudet och fick vård men jag fick vården i korridoren i skolan medan de andra hade julfest och kunde se mig få vård. Sen blev jag förflyttad till nån psykavdelning. Tre av patienterna där bestämde sig för att utföra ett psykologiskt experiment på de övriga inkl mig och skulle göra detta genom att jaga och döda tre av de övriga. Och sedan analysera hur de övriga patienterna hade samarbetat för att överleva. Usch jag vaknade så himla ledsen och rädd och dessutom men en konstig känsla av att jag aldrig kommer att må bra. Hjälp. Jaha så jag tänker nog ligga här hela dagen nu.

Nu har jag blajjat klart, hoppas ni emos out there hade en skaplig helg.
/WERKIN' GIRL

2013-12-28

Full

Jaha nu sitter en här, medveten och omedveten på samma gång. Nu har jag druckit för mycket igen, och då menar jag inte per gång, eller kanske? Jag tror att det jag menar är att jag druckit för mycket i för många dagar. Det där med julen. Det där med att folk är lediga och vill ses. Det där med att man inte setts på ett tag. Och då blir det lätt att det blir... för mycket? När det blir för mycket tar jag gärna en flaska bubbel som buffert. Eller tre. En flaska per person. Då är jag trygg igen. Kan slappna av, prata "fritt". Tunnas ut och tjockas upp på samma gång. Då kan jag slappna av och veta att det jag säger är lika mycket på allvar som ett skämt och samma gäller mitt umgänge.

Men nu är jag trött.
Urk nu blev det för mycket.
Började redan imorse när de äckliga mardrömmarna kom.

Och jag orkar inte vara full och skämta bort allvaret heller för det är lika påfrestande som att finnas på riktigt, prata på riktigt. Märker att jag måste skoja och peppa för när jag inte gör det kommer den där oroliga rynkan mellan ögonbrynen fram hos de jag pratar med. Och även om det är bättre än innan så kan jag inte berätta hur det är för jag pallar inte att sänka folk, att de blir så jävla oroliga och beter sig annorlunda, börjar ge mig tips?? om hur jag ska leva. Tack tack jag kan inte följa alla råd. Och gör så gott jag kan. Men nu ska jag zooma ut en stund och vara själv. Annars kommer den annalkande sociala kollapsen bli sanning istället för eventualitet.

Gönatt
/WERKIN' GIRL

2013-12-24

24 December


Nu ska vi prata om något helt nytt

Ikväll har jag legat i soffan i min morgonrock och delat en flaska dyrbubbel med min favoritperson. Och ätit en ost. Livet! Så härligt i denna stund. Den sunkiga stressen som alltid infinner sig inför julafton har lugnat ner sig och jag känner mig välförtjänt (?) slapp. Palla skriva om julen och alla dess emotionella fallgropar, jag som många andra som vuxit upp i en miljö där det funnits någon slags missbruksproblematik vet hur cp den kan vara. Så jag skriver inte om det, konstaterar bara att det ska bli skönt att fira denna jesu födelsedag utan mina föräldrar. Gott så. Vidare till viktigare saker! Jag ska nämligen nu upplysa er om något jag inte ofta ordar om i detta forum och det har med kläder att göra. Eller inspiration kanske. Hehe. Inspiration!!! Det trodde ni inte va? Jo jag har känt en viss sådan senaste tiden, och den har utmynnat i ett antal klädinköp. Här ska ni få se vad jag har för visioner för min *stil* för tillfället.


Vi börjar med något mycket enkelt: ett mönster. För första gången i mitt korta lille liv har jag dragits åt kritstrecksrandigt. Är i skrivande stund ägare av tre nya plagg i detta mönster, nämligen en klänning, en byxdress och ett par byxor. Alla i emolämplig mörk färgskala. Jag tänker mig detta som ett ganska subtilt inslag, vill ej se ut som en förvirrad maffiaboss eller dito wall street yuppie (eller vill jag?) eller ännu värre, att bära detta mönster i form av en sån där ÄCKLIG lite för liten tajt kavaj med en knapp som jag sett på vissa kvinnor!? Fak alltså.


Vi fortsätter med detta! Ja, ni ser rätt, snörning. Massor av snörningar! Gärna som små detaljer. Mitt senaste plagg i denna kategori är en mycket proper svart tröja som är hög i halsen och långärmad. Skräddad passform men inte tajt. Helt öppen i ryggen så när som på snörning upptill vid nacken och nertill vid svanken som håller samman skiten. Ni fattar va? Oj oj oj.


Ok det här är nog det som exalterar mig allra mest just nu. Hängselknäppningar! I alla former! På linnen, på klänningar, på byxor, på väskor. Ju fler desto bättre. Liksom ovan är detta en detalj som gärna får kombineras in lite "snyggt" typ hej här är ett helt normalt plagg men vet du vad, det går att knäppa upp här framtill lite oväntat på en sekund om jag vill, men det vill jag inte just NU. Så elegant och excentriskt!


Mitt sista bud blir detta, den stora feta fickan med lock. Helst av allt på mitten av låret men alltså jag är inte den som är den, andra ställen går också bra! Till och med på magen?! Eller en saftig bröstficka, aldrig fel. Här är fickan dessutom kombinerad med en av de andra sakerna jag suktar efter, alltså kritstrecken, således alldeles perfekt att inkorporera i mitt *nya liv*.

Ja nu börjar det snart?! Det nya livet. Nytt år, ja ni vet. Man får lite hybris, hetsar väl upp sig lite i onödan kanske, men jag unnar mig det helt ohämmat i dessa lite mer uppiggade tider. Håller nu tummarna för att det ska hålla i sig. Ja uppiggningen alltså.

Okej! Håll hårt i tyglarna imorn hörrni, för då är det årets bästa och värsta dag all at once. God förhoppningsvis vit jul /WERKIN' GIRL

2013-12-22

Flyktväg

Många nya funderingar har kommit senaste dagarna. Kanske lyckas jag samla tankarna så mycket att jag kan skriva ner dem så småningom. Idag bokade jag en resa till andra sidan världen i alla fall, i två veckor. Jag är livrädd. Fattar inte egentligen varför jag är så rädd men nu ska jag försöka greppa det:

1. Är rädd för att åka ensam
2. Är rädd för att jag ska tappa fotfästet när jag är borta
3. Är rädd för att jag ska tappa fotfästet innan jag reser och för att jag ska få massor med ångest
4. Är rädd att jag ska göra folk besvikna

Vilka folk? Undrar jag sen. Alla! Alla, alla, alla.

Helgen var sådär. Mycket konstig kemisk vånda idag. Försöker tänka att den inte är verklig och att den saknar relevans, men hur ska man förhålla sig till våndan egentligen, även om den saknar relevans så är den ju där? Min terra tycker att jag ska utöva någon slags mindfulness. Jag vet inte om jag kan det alltså. Acceptera känslan, känna den, registrera att den är där, släppa taget om den. Vore ju skönt. Kanske jag ska acceptera att jag är rädd då bara. Och sen då?

/WERKIN' GIRL

2013-12-20

Borde ej publiceras

Hej

Jag är i Lund. De tre senaste dagarna har varit jobbiga och stressiga. Och jag har varit sjuk. Och är sjuk. Och har konflikt med en person jag tycker om. Orkar knappt skriva ville bara säga hej osv osv 

/QotN 

Emodagbok från exakt ett år sedan

Herregud! Kollade i en dagbok och hittade en dagboksanteckning från exakt ett år sedan. I mitt huvud har jag någon bild av att det blev riktigt kefft i början av detta året men jag inser att det är fel, att det långt innan hade fuckat upp riktigt grovt. Read and weep:

Den här dagen startade inte bra för jag har haft mardrömmar igen. I natt handlade mardrömmar om smutsiga mögliga bakterier som var på min handduk inne på toaletten. Drömde också om sex som inte kändes bra och om skolfesten vi ska ha på fredag. I drömmen stod jag inför de andra på skolan och jag hade tagit på mig en kockrock, men rektorn sa “och du får nog ta och se över knäppningen på din kockrock”. Precis som jag gör i verkligheten gjorde jag då i drömmen: Tog på mig ett flin som är liksom en blandning av arrogans och ödmjukhet och sa “självklart?”

Han sov bredvid mig när jag vaknade. Det känns skönt att inte behöva vakna ensam. Vi vaknade klockan tio. I skolan hade vi modell från nio till tolv och sedan redovisningar från klockan ett till tre. Sedan planering inför festen. Jag gick inte till skolan idag heller. Jag har inte varit i skolan på hela veckan. Nästan inget förra veckan heller. Jag vet inte varför jag gör så här.

Han lät mig sova längre och klockan elva gick jag upp och drack kaffe med honom. Han behandlar mig bra och han är hänsynsfull och snäll.

När han hade gått ringde min doktor och frågade hur det hade gått hos en nya doktorn. Jag sa som det var, att det hade varit konstigt. Att jag behöver något annat. Hon tyckte att det lät som ett underligt möte och rådde mig att ringa och säga att jag vill ha en samtalskontakt. Så jag ringde dit. En kvinna sa till mig att det får du ta med din doktor, han har telefontid om en halvtimme. När jag lade på luren tänkte jag, ja nu ska jag ordna det här. Men sen gick det några sekunder och den första tåren på länge kom. Det kom ljud ur munnen också. Jag ringde inte till läkaren.

Till slut, efter att ha städat noga, gick jag ut på stan. Jag tog tunnelbanan till T-Centralen trots att jag visste att det var den värsta tiden under julruschen att vistas där. Jag gick till Åhléns och köpte en glasboll med ljusslinga i som jag skulle hänga i fönstret vid min säng. Jag köpte också några andra saker: Batterier, en liten ljusslinga till hallen, två skarvsladdar, ett doftljus, en duschkräm, en spray till badrummet (det luktar ofta lite kiss där och jag vet inte vad jag ska göra åt det)

När jag kom hem började jag ordna med att sätta upp glaskulan i fönstret, jag spikade några spikar att fästa sladden i. När jag skulle hissa upp den gick den sönder.

/WERKIN' GIRL

2013-12-19

Quetzala

Jaha jag fick en otäck äckelkänsla av att tänka på den där vänrelationen som dog ut och som jag typ fuckade upp. Äcklig fladdrig oro som jag desperat vill döva. Letar efter supkompisar på facebookchatten men ingen nappar och så vidare, idiotiskt gammalt beteende som bubblar fram. Jaha istället gick jag och skulle handla mig något gott typ "ta hand om mig själv" så att jag inte fakkar ur och super och får ångst på fyllan. Planen: Äta nå gott, kolla på paradise hotel och ta en lergigan. Så jag gick och handlade korvbröd, bostongurka och sojachorizo och en folköl. Min version av rött och "charkisar".

Lyssnar på podden Ihop med Josefine nu medan korvarna steks och översköljs av kärlekskänslor!! Älskar Quetzala Blanco så mycket!!!! Hon är så klok och fnissig och läcker. Ska försöka stalka upp henne och hänga lite någon gång. Har inte lyssnat något vidare på den här poden pga gillar inte J eller M så värst men det är värt det för att få en dos av Quetzalas ljuva stämma. Namnet på vår blogg, alltså Emoboost, är ju som en sexig hyllning till henne för den som missat det.


Kram
/WG

Ang. ångesten och vänrelationer

Hej alla bitchar, hoes och mittemellan!

Inatt drömde jag en så bisarr dröm. Det var att jag var i skolan och skulle ha en föreläsning. Dessvärre hade nån liten ungjävel tagit mitt skrivbord i anspråk och jag informerade denne om att det var mitt bord, att jag inte är där så ofta men det betyder inte att man ba kan ta för dig. Tjejen blev arg och bitchade som fan och jag kavlade då upp armarna och slog henne i fejset. Vi beslutade sedan att "ta det outside" och vi sågade varandra verbalt så det ba stänkte var och blod om det (jag vann). Skulle sedan fixa nån grej en trappa upp och där träffade jag en gammal vän och tillika rumskompis som jag tappat kontakten med helt. Vi blev glada att se varandra, han tog mig i sina armar som det kallas och böjde mig baklänges i en sån där hollywoodkyss? Så sjukt.

Denna dröm har fått mig att vilja prata om vännen i fråga. Detta är som ett blödande sår i mitt lilla hjertha och hur jag än gör så verkar det inte läka ihop ordentligt. Jag är alltså ledsen över detta och jag vet inte vad jag ska göra åt det.

Vännen, som jag känt sedan jag var typ sexton år, har alltså försvunnit ur mitt liv helt och därmed gått från hundra till noll. Vi hade en sjukt soft relation, fnissig och rolig, allvarsam och fylld av tillit. Respekt och beundran etc. Efter att vi hade gått ut gymnasiet fick han nys om en lägenhet som var tom och han frågade mig om jag ville bo där med honom. Jag blev glad och sa att det ville jag, att jag var den perfekta rumskompisen, rik rolig och dessutom snygga vänner. Den där dagen när vi gick och kollade på lägenheten minns jag som så jävla fin. Det var soligt, jag blev hämtad av hans farsa i deras bil och vi åkte till detta nya outforskade ställe. Mitt i ett industriområde låg det ett tegelhus som såg anspråkslöst och ocharmigt ut. Högst upp i det huset fanns en trea på sjuttio kvadrat som egentligen hyrdes ut som ateljé. Dessutom: Takterass. Ni fattar va? Drömmen. Efteråt gick vi till ett lokalt sushihak och bestämde vem som skulle va vilket sovrum. Den midsommaraftonen spenderade vi på knä på köksgolvet som vi skrubbade rent från trettio års ingrodd smuts, sedan knäckte vi en bärs på takterassen och typ, kollade på varandra och ba ??!?!?!? LIVET.

Jag bodde där i ett och ett halvt år. I början hade vi så himla kul. Smekmånadsaktigt. Ni vet hur det är. Vi kollade på film, letade i containers efter möbler, lagade middagar, bjöd hem polare och så vidare. Under den perioden hann jag bli kär typ fem gånger i olika personer. Det var stormigt. Jag mådde inte så bra men hade jävligt kul. Var jävligt full jämt. Ibland sov jag och min vän ihop för att båda kände sig ensamma. Det var mysigt men lite förvirrande. Oftast sov jag inte hemma utan någon annanstans, hos någon av de killar jag träffade eller hemma hos min mamma i mitt gamla rum. Jag trivdes inte i lägenheten, den var ensam och låg för långt bort. Vi hade inget internet och ingen tv. Jag lyssnade på radio och läste böcker när jag var där. Min vän som jag bodde med levde i någon slags dekadent konstnärsbubbla och smutsen och disken vällde över hemma hos oss. Jag orkade inte med att det var mitt hem, kände mig ledsen där, höll mig undan. Jag och min vän gled ifrån varandra mer och mer. En gång smsade han mig när han var full och frågade om jag skulle sova borta eller om nån snubbe skulle komma hem till oss på "slaptime" (oklart vad detta betydde). Underförstått var att han tyckte att jag var en jävla slampa. Att han hade fått se en sida av mig som han inte visste om och att han äcklades av den. Att det räcker nu. Jag blev ledsen och arg. Han träffade en tjej, det var kul och vi snackade om henne, hur han skulle göra för att komma nära henne, bli ihop med henne. De blev ihop. Hon började sova hos oss varje natt. Mer och mer av hennes saker dök upp. Jag höll mig undan och kände mig ovälkommen när jag väl var hemma. Jag och min vän slutade prata med varandra ordentligt. Jag och min vän slutade ses på tuman hand. Jag slutade på mitt jobb, började på en ny skola och fick strul med CSN. Insåg att jag måste flytta ut, att det var ohållbart. Jag betalade kommande tre månaders hyra och flyttade ut. En månad senare fick jag en ny lägenhet i stan och min mamma hjälpte mig med första hyrorna. Jag och min vän sågs inte igen. Sen flyttade han utomlands.

Tänker på honom ibland och saknar honom. Fattar att det oroliga i mig förstörde den relationen. Förut tyckte jag att allt var hans fel, men jag fattar nu att jag fuckade ur och att han inte kunde hantera det. Men på den tiden förstod jag inte det själv, att jag mådde piss och fyllde mitt liv med skit, att jag var full jämt och knullade runt för att döva. Att jag hatade mitt jobb och att mitt jobb hatade mig och att jag tog skada av det. Att han kanske blev chockad av hur jag betedde mig med killar. Att han trodde att jag var hel och ren men upptäckte att jag var smutsig och trasig och att jag var taskig ibland. Saknar honom skitmycket och är ledsen fortfarande över hur det blev. Och det känns skit att det dumma i mig pajade mellan oss. Ibland tänker jag att om han inte kunde ta det är han inte värd att vara vän med, men det är nog inte sant. Det är svårt att veta hur mycket man kan lasta på folk, och hur mycket skit de klarar av innan de drar sig ur. Jag tänker att det vore skönt att ses och att få förklara hur det var så att han inte går runt och tänker på mig som ett svekfullt svin.

Ibland springer jag in i hans föräldrar, samma morsa som jag varit på fest med och varit full med och dansat med och kramat och snackat med en massa. Samma farsa som hjälpt mig att måla om i vardagsrummet och som bjudit på pizza och vin. De är stela när de hälsar nu, och de verkar inte intresserade av vad som händer eller glada att se mig längre.

/WERKIN' GIRL

Smskonversation med chef


2013-12-18

Emominne

Jag minns en dag i somras när QotN inte mådde så bra. Vi skulle ses och jag vet inte fika typ men hon ville ställa in. Det framgick att det inte var pga trött utan pga trött på att leva. Hur det nu var lyckades jag få ut henne ur sitt hem på något vänster och vi sågs på ett konstigt kafé i närheten av mitt hem där de serverar massa bagels och annan konstig skit. Vi satt utomhus. Jag pratade om lite ditten och datten men stackats QotN satt bara och stirrade tomt framför sig. Hon hade klänning på sig och hade sminkat sig omsorgsfullt. Hon orkade inte prata, inte le, inte ens på låtsas. Så vi satt där på uteserveringen, jag kedjerökte och drack mitt kaffe, babblade om lite olika nonsens och hon åt sin bagel och tittade ut i parken framför oss. Kommer ihåg att jag kände igen det där. När man har nedsatt ansiktsmimik och det i sig utgör ett problem i mötet med andra människor, som att man inte hade nog med att ätas upp inifrån av en livsglädjetörstande blodigel?? Att man inte klarar av att röra på anletsdragen om man så skulle vilja det. Så man får bara vara tom. Ingen rynka mellan ögonbrynen, inga spända käkar, bara ångestlobotomi.

Det var den dagen vi upptäckte hur briljant det var att kleta i sminkdiskar när man har ångest. Det blev nån slags uppenbarelse för oss. Jag märkte direkt när vi kom in att hon vaknade till liv. Asså det är så sjukt!!

QotN gick fram till en expedit och sa:
- Hallå jag skulle vilja ha en mirakelprodukt. Jag behöver något som kommer vara som ett mirakel!
- Åh är det en SÅN dag. Ja då ska jag visa dig...

och så lommade de iväg mot någon hylla.
Så snäll och mjuk miljö.

Nu ska jag sova.
Idag började mina handflator blöda från olika ställen pga överansträngda i huden??? Fy. Lite för mkt sågande och rollande i guess. Imorgon är sista dagen på scenografibyggandet, sen har jag tjänat en indienresa. Ska fira det med att bli full på kvällen!! Jobbet avslutas nämligen med en stor FEST. Kände att det började krypa i kroppy redan idag när några av appnördarna kånkade in låda efter låda med bärs. Mmmmmmmm!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

/WERKIN' GIRL

2013-12-17

Gnälla

Hej motherfuckers!

JAG ÄR SÅ TRÖTTTT. Detta "jobbande" tar kål på mig. Igår jobbade jag till tre på natten och idag är det upp igen och på bolljäveln. Pga är en "driftig tjej" har jag dessutom ont i hela kroppen för att jag inte ber om hjälp med att lyfta alla tunga jävla grejer som ska bäras fram och tillbaka. Känns som armarna och benen ska ramla av min utmattade lilla torso. Händerna är röda och har några blåsor för att jag sågat ut fem miljoner former ur plywood med sticksåg. Dessutom: Babyblå och ljusrosa färg över hela kroppen :(

OK HEJDÅ!!!!
FAN !!!!

/WG

En myskvinna

Hallå!

Jag har börjat hosta som en KOL-patient. Jag har inte KOL men efter en hoststund (varning för äckel) så kommer det upp saker ur min strupe som jag föreställer mig att det kommer upp ur luftvägarna från en gammal man som rökt i 40 år. 

Jaha. Är på väg till skolan. Sista skälvande dagarna på terminen och jag är bara trött i kroppen och vill mysa och vila. Jag är rätt kvinna på fel plats kan man säga. Rätt plats: hemma hos mamma, i ett badkar, på ett spa, i mitt hem som doftar pepparkakor (från ett doftljus då antar jag). Ni fattar. Har inte heller nån som helst aning om hur mycket pengar jag har. Tippar på... 3000? 2500? Ska köpa julklappar och sen har jag dessutom bestämt mig för att "unna mig" en porrengöring när mitt jävla projekt är inlämnat. Så konstigt att unna sig nåt som gör så ont :( 

Puss och kram

Förresten!! När vi har skrivit såhär tidigare så är det ingen som har svarat men jag undrar så vad ni sexiga boosters gör och hur ni mår idag. (Oj vilket myshumör jag var på) kan ni inte berätta?!

2013-12-16

Söndagsfetma

Söndag kväll! En ångestafton för många. Inte för mig för jag lever i en konstig världsfrånvänd bubbla för tillfället. Har jobbat från kl två till tolv på natta med lite CoOlA dEkOrAtIoNer på ett CoOlT kontor där de utvecklar appar. Ett sånt ställe som har kylskåp i varje rum fyllt av vitamin well. Imorgon ska jag repetera ovanstående. Såga, måla och bära saker alltså. Det roliga är att majoriteten av de som jobbar där är bakåtsträvande world of warcraft-lovers som skreptiskt rynkar på näsorna åt de grejer vi gör. Hehe. Är trött, finnig, dammig och hungrig trots att jag ätit en meny från max och en citronpaj och en chokladtryffel. Fan alltså varför är jag så hungrig! Orkar inte detta vad håller min kropp på med. Vid tillfälle ska jag skriva ett inlägg om vikt och viktökning pga antidepressiva men inte ikväll!!! Tror det kommer generera för mkt hopplöshetskänslor pga jag tror att jag kommer äta fler saker innan jag ska sova.

Något läsaremo där ute som har några emotions gällande detta med antidepp och vikt? Jag har gått upp tio kilo på ett år av antideppknaprande. Var hos min doktor och surade om detta och de jag har nu ska förutom massa annat gos vara "viktneutrala". Ok?! BRA för jag tänker då rakt inte gå runt och köpa nya jeans var tredje månad.

Happy ångest allesammans <3
/WG

Träffa killar


2013-12-15

God köttmat

Hallå snygga sexiga emos

Vilken underbar helg! Faktiskt alltså. Jag har haft det så bra.

Började med att WG och jag bestämde oss för att vara lite "lyxiga" och gå på NK (för att köpa saker för pengarna jag skulle få när jag lämnade tillbaka en dyr parfym jag fått i present av några nära vänner som uppenbarligen inte vet min smak (chanel no 5 bah!) och dessutom lämna tillbaka hundra andra grejer jag köpt när jag lekt rik) och därför sminkade och fönade vi oss på var sitt håll i hundra år. På grund av kollektivtrafiken var vi båda smått traumatiserade när vi väl möttes (jag eftersom jag åkt ersättningsbuss och WG för att hon messat med mig som åkt ersättningsbuss) men vi kunde i alla fall konstatera att vi såg väldigt snygga ut! Det var härligt.

Vi gick till and other stories (FULT NAMN) och geggade runt bland sminket. Mycket mycket bra saker. Läppstiften alltså! Så krämiga och härliga och vilka smickrande färger! Har lite synpunkter på hållbarheten men i övrigt är jag mycket nöjd. Dvs, spring och köp.Köpte en snyggt mörkt lila brun rött läppstift ahhhh så snyggt det är. Mycket annat var fint också. Aja okej ni bryr er inte. Vi babblade om våra Happy Ångest-antagonister och rökte cigg och vinglade runt på höga klackar som vi av nån anledning hade satt på oss. På mycket gott humör!

Gick förbi ett Swarovskiskyltfönster och såg dessa roliga slampiga glas haha kolla på dom!!!


SÅ roliga. En kompis till mig och hennes kille som är så tråkig och störig skulle fira ett år. Han köpte då.................... EN svan från Swarovski!!!! För att svanar lever ihop hela livet bla bla bla men han är så snål så han köpte bara en men symboliken framgick väl (ber varje dag för att de ska göra slut snart)

Jaha sen ramlade vi runt på NKs doftsalong och köpte ljus och deodorant och parfym och höll på. Skrattade och babbla ni vet hur härligt det är!!! Jaha sen gick vi till bolaget köpte en flaska bubbel och några öl och sen kom WG med den briljanta idén: vi tar en lyxig BUSS till söder istället för jobbig tunnelbana. Båda blev SÅ taggade på denna föga lyxiga idé. Vi gick därför en halv kilometer för att hamna på en busshållsplats mitt i en väg och där satt vi i 13 min och vänta på trean. Aja var inte så kul nu i efterhand men 

Är hos WG, kollar klipp och girls och babblar om justin bieber och olika konstiga dumma män. Är glada och uppspelta och diskuterar olika alternativ för kvällen. Centralt är nämligen att vi ska träffa många människor som kan se hur snygga vi är. Så vi sminkar oss igen. Tar oss till en bar där vi gaggar ännu mer och tar bilder på oss själva. Jag målar mig med läppstiftet för hundrade gången och gäspar, WG blir galen och ba "vi drar till den där festen jag betalar taxiiiii!!!!!" varpå vi tar taxi 400 m. Kommer till en fest i en jättestor lägenhet. Folk dansar och hånglar, Anna Odell stod i ett hörn (jag blev gaaaaaalen men visade det inte utåt) vi köper öl och sen har bara små segment av medellängd som kanske inte är så intressanta att bjuda på, känns som att bjuda på drömmar fast det gör jag ju hela tiden ändå, och det sjuka är:

När jag vaknar dan därpå, mår som ett jävla as, vet knappt vem jag är, så är min automatiska tanke att HELA höstens depp och skit är värt dessa små minnesjuveler. Är det inte koko?! Vad säger det om mig egentligen? Ja och resten av helgen har bara varit ett enda stort megamys med god köttmat och godis och en bränd (bokstavligen) man och en mysig gräsdimma.

/ Queen Of The Najt

2013-12-13

EmoBoost Svarar: Hud och Supa


Anonym frågar:
Hej, sötnosar! Hur tar man han om sin hud på bästa sätt nu i vinter? Min har blivit så skabbig och tråkig att jag får panik! Och var i Sthlm super man enligt er? Flyttade precis dit har inte riktigt hittat mina ställen. Pussy och kram!

EmoBoost svarar:
Hej sexiga emo! Välkommen till stan. På fråga ett: Alltså detta beror helt på vad du har för hudtyp och så vidare. För min del (Werkin' Girl) så har räddningen varit att gnugga in mig med bio oil varje kväll innan sovtajm och det har gjort mig till en mjuk bejbistjärt. Har dock läst på WWW att folk haft lite olika reaktioner på denna kontroversiella olja så sätt lägg inte alla dina ägg i en korg så att säga. Kanske är det too much för dig? Vissa får ju massa finnys av oljor och sånt. Tricket är väl en mild rengöring (allt med "milk" i namnet), bomba med fukt som passar din hudtyp och kör lite mild AHApeeling ibland och följ upp med näring och fukt. Om du inte pallar att greja kan du fejka dig fram med tex l'oreals lumi magique primer för 179 spänn. Har nog aldrig fått så mycket komplimanger för min då egentligen ganska kassa hy som när jag använde den som primer under min foundation. Har man bra hy är den lovely att använda som highlighter efter din foundation på kindben och andra väl valda ställen. QotN tipsar om beauty flash balm från Clarins och jag kan inte annat än att hålla med.

Jaha på fråga nummer två, alltså var man ska supa, har vi en hel del svar att ge dig. Extra ärligt kommer vi att leverera dessa pga sitter just nu och super bubbel hemma och ska gå ut och snuska oss på stan snart. Idag ska vi dock gå på de finare ställena pga vi är så snygga båda två!!! Måste få utdelning på detta aka bekräftelse. Vi säger såhär då, vi gillar sunkhak. Med en vän eller två förvandlas dessa från lortig sylta till mysigt harem, men ska du supa själv emostajl kan det vara lite deppigt, fast å andra sidan är allt deppigt när man är depressed och går du på ett sunkhak har du i alla fall inte gjort av med så mycket pengar? Ja ni vet väl vad vi pratar om antar jag.

Dovas skanstull (hette förr i tiden Kings) = Sunkigt äckligt hak som är billigt. Klientelet är cp fotbollskillar som nyss fyllt nitton. Även en del alkisar. På helgerna däremot är det fullt av kids som ska till Under Bron (som vi kommer till snart). I alla fall kan du bli full och njuta där. Och kanske får du syn på två andra emos i crowden (oss).

Lilla baren på Riche var ett populärt vattenhål för mig förr och då och då även nu för tiden. Här blandas gubbar med snubbar och gillar du mediamän så kan du nog hitta kvällens ligg här om det skulle knipa. Bäst är det när vänner eller bekanta spelar skivor, men pga kan ej avslöja deras identiteter kan jag inte tipsa :( Ta på nån 6ig känga, kort kjol och krispig stor vit skjorta och gå dit på ett glas vitt. Ja nu tillägger QotN att hon bara har varit där typ tre gånger i sitt liv och en av gångerna försökte hon ta sitt liv efter :( ja analysera själv.

Under Bron har varit en trotjänare under vinterhalvåren. Här hittar du en mix av fölk och kan dansa ensam i ett hörn hög på E eller mingla glatt med fölk en våning upp.

Asså nu kommer vi inte på fler ställen för vi är så röksugna he he. Ikväll ska vi till Indigo en liten sväng och sen på en hemmafest. Skynda till Indigo så kanske du ser oss runka vår sociala balle i något hörn.

Kram! /EmoBoost

Happy clappy

Okej. Hej. Jag är medveten om att detta är på väg att bli ett s k "bloggbråk". Lol. Men anledningen till att man engagerar sig är ju att något att viktigt och berör en och jag kan faktiskt inte lämna detta. 

Gick in på Happy Ångest igen. Ida har skrivit nån form av svar (så tolkar jag det, kanske är jag paranoid hehe!?) på mitt arga inlägg jag skrev igår. Såhär skriver hon:

Söta glada Ida med ett trygg uppväxt och som har en otroligt drivkraft här i livet. Det är vad jag visar upp, det är så jag vill vara och kämpar för att uppnå detta. Men hur jag mår på insidan är inte alltid samma som jag visar upp.Jag kommer aldrig identifiera mig med ångesten, eller berätta om det absolut tyngsta sakerna som har anknytning till min ångest. ALDRIG! "

Då undrar jag stillsamt detta: varför i helvete bloggar ni då? Ni bloggar för att "bryta tabut" kring ångest, men vad är det för mening med det om ni inte är ärliga? Då är det ju bara samma gamla vanliga sida av "Söta Ida" som du visar upp på bloggen. Man får blogga om vad fan man vill, men att ha ambitionen att få folk att berätta om ångest och sen ha en lite nedsättande ton till de som berättar vad som plågar dom gör att er projekt känns helt poänglöst?
Såhär fortsätter inlägget (självcentrerad som jag är tolkar jag alltså detta som en pik till mig och WG. Är det inte så ber jag om ursäkt för min megalomana syn på världen, men oavsett tycker jag ändå att det som skrivs här är rätt anmärkningsvärt)
"...Men jag väljer att jobba med ångesten, hårt jobbar jag. Inte kommer jag att må bättre av att grotta ner mig i ett destruktivt levnadssätt. Jag har valt att inte lägga mig ner och dö och låta ångesten äta upp mig. Jag har valt att kämpa mot den, genom att leva och göra saker jag mår bra av"
Okej. Detta låter ju fint och peppande. Men vi som inte pallar jobba med oss själva? Eller vi som gått i terapi ett år, kan ALLT om sömnhygien och motion och kost och inställning och mindfullnes men som ändå bara vill lägga oss och dö emellanåt? Vi som "grottar ner oss i ett destruktivt levnadssätt" för att det är det enda vi pallar med. Ni verkar ha nån slags vision om att vara inkluderande och bara bekänna svagheter och ha det härligt, men ni är så jävla exkluderande i er happy clappy ångest-klubb. Ni som "jobbar hårt" med er ångest, ni som "kämpar" och inte är så slappa att ni "låter ångesten äta upp er", ni kan sitta hylla varandra för att ni är så grymma. Medan vi lata emos som gör så gott vi kan men inte lyckas, alternativt inte gör ett skit för att vi inte ser poängen med det får skämmas för att vi inte "jobbar " tillräckligt hårt.
Jag är så in i helvete trött på att allt ska vara en inställningsfråga! Tänk om det är så att man har dålig inställning är själva problemet? Då har man inte mycket att hämta hos er med "Happy" ångest. 
/QotN

Unhappy ångest

Det var värst, på mindre än ett dygn har QotNs text om Happy Ångest seglat upp som vårt mest lästa inlägg sedan EmoBoost födelse. Detta verkar också ha spridit sig till sajtens skapare för de har i en kommentar på sin blogg reagerat efter att en bloggläsare skrivit att det vore intressant om de ville bemöta kritiken. Eller reagerat? Ska vi kanske säga... inte reagerat.


Okej, då vet vi det. En fin ambition förstås. Men om man inte har något att säga mer än "vi måste prata om ångest" och "ångest är jobbigt" så är väl detta case closed antar jag. Och det är synd. De får väl fortsätta med sin happy ångest då så fortsätter vi med vår unhappy ångest.

Kram från surpupporna
/WERKIN' GIRL

Ang. det här med att utmana sig själv

Ok, konfronterades med en insikt nu under morgonen. Vilket är helt sjukt eftersom jag precis vaknade?! I alla fall. Som ni känner till har jag successivt börjat treva mig fram till ett lite mer aktivt och innehållsrikt liv, fått för mig att jag är "redo" för det. Så jag har tagit mig an lite grejer som jag inte nödvändigtvis skulle tagit mig an förut, och jag har tagit mig an dom för att jag vill göra det. Jag vill leva, osv. Det känns ju bra.

Men saken är den att jag är ju livrädd för detta. Alltså jag är livrädd att tacka ja till saker för jag är rädd att göra folk besvikna när jag misslyckas eller när det blir för mycket och jag drar mig ur. Jaha nu ska ni få höra.

Scenario: Jag har en god vän som min mamma för ett tag sedan kallade för min "välgörare". Anledningen till detta är att han förser mig med små möjligheter att göra olika saker som han tänker att jag kan gilla/vara bra på. Detta gör mig mycket glad och smickrad. Min vän brukar resa till Indien varje år och relaxa och vill nu att jag ska följa med. Men jag har ju inga pengar. Så min vän har, i sin givmilda anda, erbjudit att betala resan (som jag inte riktigt klarade av att tacka ja till) och sedan gett mig jobb och som lön får jag resan. Det är en underbar deal och världens bästa chans. 

Jag blir så glad av detta, så glad att ha en så fin vän, så glad att få denna möjlighet. Samtidigt som jag känner detta blir jag livrädd. Tänk om jag inte orkar med allt detta. Tänk om jag klappar ihop innan resan och inte orkar? Tänk om jag fuckar upp och inte klarar av att jobba. Jag vill ju inte göra mig själv besviken men allra minst vill jag göra min vän besviken.

Men alltså jag har kommit fram till att jag ska göra detta. Testa.
Och så åker jag iväg sen och ligger på en strand. Kommer hem och är Michaela Forni typ??? Hjälp!!

/WERKIN' GIRL

2013-12-12

Happy ångest?

God eftermiddag

Det är tur att vi har smarta och uppmärksamma läsare som Itchy! Såhär skriver hon i en kommentar:

Hej mina enda emo-vänner
Jag ligger hemma som vanligt å gör ingenting alls och hittar den här sidan; happyangest.se
Happy ångest. Jag blir jätteprovocerad av de två tjejerna. Typ: sluta ljug om er ångest ni är blondinbella. (som iofs är uppbyggd av ångest men ni fattar)
Vad tycker ni? För alla verkar tycka happy ångest e super. Bästa som hänt.
Eller det kanske e ni?! Ni är de två tjejerna. Så falska
Ps. Kul me Tommy-love, det förtjänar ni!


Detta är väldigt roligt eftersom vi såg den här sidan för några veckor sedan och blev sjukt provocerade. Vår smsdialog löd:


Som sagt. Vi valde att inte "ta striden" då (satt väl hemma och smstrakasserade nån kille eller var fulla på kings) men nu ska jag på ett seriöst sätt försöka reda ut varför denna blogg gör mig så provocerad att jag vill maila taskiga könsord osv (och WG vill skalla tydligen?)

Okej. Innan nån hater börjar hata loss: JAG VET att jag nu kommer att skriva negativa saker om denna utsatta grupp "unga tjejer". Jag vet att vi tjejer borde hålla ihop och att "allt som bidrar till att folk får mindre ångest är bra" och "de vill väl" men jag tänker hatea ändå. För det första så tycker jag inte nödvändigtvis att allt som andra kvinnor gör är en feministisk gärning bara för att det är kvinnor som utför den. Dvs, kom inte och anklaga mig för att vara patriakatets lakej bara för att jag är negativ mot en annan lady!! För det andra så är unga kvinnor med ordets gåva (som får vara med i TV4) knappast en utsatt grupp som man måste hylla till varje pris. Och kom inte med nåt jävla "om du inte gillar bloggen behöver du inte gå in på den!!!!!". Detta är två kvinnor som har ett mission men som jag tycker utför det på att kontraproduktivt sätt.

Denna blogg, alltså happyangest.se, drivs alltså av två 25 åriga tjejer som heter Jessica och Ida. De presenteras med bilder på två tjejer som står superpiffade men ändå naturligt vackra framför en vägg. Under porträtten av de välmående solbrända kvinnorna med afroinspirerade halsband står det en kort "ångesthistorik". Jessica "är en glad tjej med en stor prestationsångest som gör att jag ofta oroar över nya saker veckor i förväg. Jag har levt med min ångest sedan jag var 12 år" och Ida är "en utåtriktad tjej med en rastlöshet som ofta ger mig ångest. Jag slås ofta av tanken: Är det här allt livet har att erbjuda? Detta är något jag lär mig att hantera genom att jobba med mig själv och med hjälp av fina vänner och KBT."

Såhär beskriver de själva sin målsättning:

Att hjälpa andra är det främsta syftet med vår hemsida. Vi vill göra det naturligt och normalt att prata om ångest. Att vi döpt den till HAPPY ÅNGEST är just för att understryka att ångest inte behöver betyda att livet alltid ska kännas jobbigt och tråkigt. Vi kan faktiskt lära oss att leva med den och hantera den på olika sätt.

Förutom detta verkar de även ha en vision om att man ska våga prata mer om sin ångest, och att bryta tabut kring ångest.

På sajten kan man läsa "tips om man har ångest" och därefter deras så kallade "ångestblogg" där de skriver om olika ångestsituationer. Jag kommer raljera över dessa senare i inlägget, don't worry. Min första tanke när jag varit inne på denna hemsidan är "detta MÅSTE vara ett skämt!". Letar febrilt efter något tecken på att detta är en satirsida som drivs av nån PR-byrå för att visa alla hur ordet "ångest" har blivit allmängiltigt och urvattnat. Men icke. Min andra tanke är att de måste ha missuppfattat vad ångest är? De kanske tror att huvudvärk eller att ha lite ont i nacken är ångest? De kanske har jobbig migrän? För såhär jävla glad och tacksam kan man väl omöjligt vara om man har så mycket ångest?

Varför är detta så jävla provocerande?

Jo, för att det är så in i helvete insiktslöst. Och glättigt. Det är nästan en förolämpning för alla oss som har ångest. Om man vill "bryta tabut" kring ångest kan man för i helvete inte göra en jävla livsstilsblogg med tusen bilder på leende tjejer och solnedgångar och glättiga inlägg om "tack ångesten för att du fick mig att springa ett halvmaraton". Man bryter inget tabu på detta sätt. Man spär snarare på tabut. Alla som nån gång har haft ångest vet att det inte ser ut så. Ångest är FULT! Ångest får en att inte gå upp ur sin stinkande säng förrän klockan fem, ångest får en att alltid bli för full, ångest får en att ha våldsamt självutplånade sex med folk man inte gillar, ångest får en att äta en härlig coctail av lugnande för att kunna somna, ångest får en att sabba relationer med folk man gillar, ångest gör så att ens brevlåda fylls av inkassobrev.

Kanske tjejerna har som mål att ta bort nån form av stigmatisering kring ångest. De tänker att folk i allmänhet tror att människor med ångest ser ut som Berny Pålsson och att de vill visa att människor med ångest faktiskt kan vara snygga och ha ombrefärgat hår.


Men hallå! Vakna! Det vet väl alla? Effekten blir istället att man som ett ångestfyllt litet emo går in på bloggen och ba, vänta här, har jag missuppfattat nåt? Är det såhär det går till att ha ångest? Jag måste göra fel! Jag har inte bara ångest, jag är tydligen en sopa på att ha ångest eftersom jag inte lyckas "göra den till min vän".

URSÄKTA MIG men jag är INTE vän med min ångest. Jag hatar att vara ett ångestigt emomiffo. Jag hatar att ha frikort i sjukvården, jag hatar att behöva äta tre olika sortes mediciner för att inte ligga i min säng och tänka på döden hela dagarna, jag hatar att jag har cp alkoholvanor när jag är 24. Jag fattar inte hur denna blogg på något jävla sätt skulle kunna bryta tabun kring ångest. Dessutom har den en lyxig prestationsinriktad hållning vad gäller att kunna handskas med ångest. Tjejerna skriver att de lyckas leva att bra liv med "sin" ångest (som att de äger sin ångest? Fack "min" ångest äger mig så jävla hårt) för att de har "arbetat hårt med sig själva i psykoterapi". Det insinuerar, tvärt emot deras vision, att det är nån form av inställningsfråga alternativt en fråga om att vara ihärdig nog när det gäller att sitta i terapistolen vecka ut och vecka in och babbla om sin själsliv. TERAPI! Vem fan botar ångest genom terapi!!! Ångest är inte ett lyxigt och spännande steg man måste gå igenom på sin livsresa. Det är inte lyxigt att ha kommit upp i taken på högkostnadsskyddet på apoteket. Det är inte lyxigt att vara på psykakuten.

Jaha tänker ni, men låt dom hålla på med det där då? NEJ! Det tänker jag inte! De profiterar på ordet ångest. De får mediautrymme och massa hyllningar för att skriva massa skit som får folk att må dåligt. De har till och med varit med i Malou på Tv4! Detta klipp kan ni se här. (Där de för övrigt pratar om hur jobbigt det är med så många valmöjligheter när det gäller karriär och att det ger dem SÅÅÅ mycket ångest och stress alltså lollllll) Såhär tror jag: antingen så har de har de här tjejerna inte ångest men vill göra en snabb mediakarriär eller så har de svinmycket ångest men ljuger och låtsas att deras ångest är snygg. Anledningen till att WG och jag har en hemlig blogg är för att det vi skriver om är så fult och skamligt att vi inte vill att andra ska veta (OBS vi är lika snygga som dom dont worry). Här är en bild på hur det skulle se ut om WG och jag skulle vara med i efter tio:


Här ska ni få se lite godbitar från bloggen:


Jag vill inte vara sån, men kan man somna för att man tänker på ett taggigt svart moln då är det fan inte ångest man har?


"Håret åt alla håll som man kan tänka sig. Kinder och ögon svullna som aldrig förr. (..) Då kände jag att det var dags att ta tag i mig själv." Haha alltså för mig är det mer "Sitter på Kings. Dricker en Rom och Cola och en Gin å Tonic. Har proppat i mig tre propavan. Då kände jag att det var dags att ta tag i mig själv och sen minns jag inget mer"


Alltså.. från varm mjölk till att räkna får. Du har INTE provat allt sister. Då undrar jag, hur blir det för folk som inte kan sova trots att de häller i sig sömntabletter? De känner sig rätt sopiga va?


Jag kan berätta hur ångesten påverkar kärleken: Ångest får dig att knulla andra killar när du är ihop med nån du gillar för du vill sabba för dig själv. Ångest får din kärleksrelation att dö eftersom din kille blir din vårdare.


Jaha du har "ångest" för att du inte är en cool sporttjej? Och du klarade att uppfylla ditt mål? Vad bra. Du har jobbat så himla hårt och bra med dig själv! Heja ångesten! Mina mål: Att gå upp innan klockan två. Att inte ta livet av mig innan jul. Happy ångest blondinbella!

Mitt bud: Sluta ljuga eller lägg ner skiten.

/QotN

Emo X

Jaha vi har fått en del besökartrafik från ett nytt håll till denna emosajt. Vad kul tänkte vi, eller konversationen såg väl ut ungefär (exakt) såhär:

WG: Tommie X har länkat till oss på sin nya blogg
QOTN: Tommie X!?
WG: Såg i statistiken att vi hade lite incoming traffic från hans blogg lol?!
QOTN: Haha ql
QOTN: Han får stajla oss om han vill
WG: Ja vi kanske kan skriva d
QOTN: Haha ja och önska oss looks
WG: Jag tycker vi ska skaffa svarta emoboosthoodies
QOTN: Hittar inte hans blogg
WG: http://bon.se/blogs/tommie-x/
QOTN: Ganska rolig ändå
QOTN: Hahaha "jag klär mig mer i svart än "va folk tror""
WG: Han har fint hår
QOTN: Vart tog rebecca å fiona vägen? Sjukt att jag tänker på detta nästan varje dag haha
WG: Världsturné


Tack för länken Tommie! Kul att du gillar oss.
Kram /EmoBoost

Jul på beroendemottagningen



Jaha nu har min kontakt på beroendemottagningen bytt ut sin vanliga blomma till den här juldekorationen. Det är mossa i och det kryper runt små tomtar i den. I sällskap av några flugsvampar. Asså jag sa ju att jag skulle sluta träffa denna rackare pga hon somnade i sin fåtölj senast, men jag har inte kommit around med detta :( så nu fick jag släpa mig dit och träffa henne igen. Det blev inga narkolepsianfall idag som tur var, men förtroendet för henne är väl något skadat i vilket fall som helst. Lustigt nog gjorde min brist på respekt för henne att det blev lite lättare att vara ärlig med det faktum att jag supit typ fem dagar i rad och att jag inte ännu vet om jag är klar med supandet. När man väl är igång är det inte så lätt att hejda sig som ni kanske vet. Jaha detta resulterade i att vi skrev nya listor med fördelar och nackdelar med att vara nykter. Fördelslistan blev som vanligt fem mil lång och nackdelslistan innehöll väl bara tre punkter. Tre JÄTTETUNGA punkter. Det är det som är det kluriga och äckliga med beroenden, de få fördelar som finns med dom väger tyngre än alla fem miljoner nackdelar. Usch nu känner jag mig som en alkis igen pga var där och satt i det där rummet. Det är så konstigt på beroendemottagningen för det är fullt av bums och hobos där och så sitter jag där i min rodebjerkappa med min iphone i handen och väntar på min tur medan jag smuttar på en vitamin well för att döva den värsta bakfyllan på ett "elegant" sätt. Men ja som ni vet kommer emos i alla former och färger. Vissa av dom har hipsterryggsäck och sneakers tydligen, dvs vissa av dom är jag. För att göra saken värre sitter detta lilla hipsteremo nu på drop coffee och dricker capuccino medan jag skriver detta på min hipsterdator, så ni som dör av nyfikenhet på min identitet kan ju skynda er dit och spionera. Fast gör helst inte det, det är så skönt att vara anonym.

/WERKIN' GIRL

Matblogg

Vad har Queen Of The Najt ätit idag undrar ni? Jo, detta:

10.00 en kexchoklad 
13.00 en clementin 
14.30 ett äpple
18.30 en lussebulle
19.30-23.30 5 (?) öl
00.30 2000 kg korv stroganoff och ris

Nu mår jag dåligt. Kram 

2013-12-11

Va är dä som händer?!



Vi råkade hamna på en plats där det bara är 40-100åriga singelmän?! Det sjukaste. De skumpar sina magar vaggar sina beniga höfter svimpar sina dyra öl. Vi känner oss som årets sexigaste skämt pga sänkt medelålden med gandalfs motsvarighet. 

Med vänlig hälsning,
Era emohaggor

Hund

Hej alla

Så sugen på cigg och öl. Snus också. Men om jag måste välja: cigg och öl. Sitter på tunnelbanan och en jobbig tjej från götelaborg sitter bredvid mig och *snickesnackar* med en väninna. Fy faan alltså. Jaha. Smet precis från ett julbord. Ljög och sa att jag hade supermycket att göra vilket jag typ har SJUKT!! Men inte på kvällen liksom. 

Jaha nu kom det en hund här som jag började klappa!?! Den var så gullig men kanske blev konstig stämning!!?? Guuud nu skäms jag. Men det var de som satte sig med mig och lät hunden hålla på och sniffa på mig. Ja som vanligt skulle jag överdriva och skämta och berätta personliga saker. Framgick 1 sekund innan jag gick av att det bara var en av dom pratade svenska och han verkade lite trög. Åh fakk nu luktar jag hund också. 

/QotN 

Fakka ur

Hallå

Jaha jag ligger i min säng och hetsar upp mig över livet. Var på riche igår och hade hybris och idag känns det inte så jättegosigt. Anledningar:

1) Blev rätt full det var härligt men nu känner jag mig tom och ledsen
2) Gjorde av med massa dollars (så nu känner jag mig tom och ledsen)
3) Träffade en gammal flamma och blev kåt :( ja så nu känner jag mig tom och ledsen

Asså vad gör jag ens på sånna barer?? Verkligen inte emo att sitta och äta moule frites från barmenyn och beställa in vitt som en gammal brattjej. Men ibland vill man ju bara fakka ur ellerhur. Den gamla flamman då, ja han är så snygg och gör mig så jävla sugen, men vi har så otroligt dålig kommunikation. Alltså ingen av oss verkar få fram ett vettigt ord, det blir mest typ

- hur mår du då?
- Det är bra!!!! Jodå!!! Hur e läget med dig??
- Jo de är bra du då?!?!
etc

Resultat: Varje gång jag träffar honom blir jag kåt och irriterad. Så dumt.

Urk jag känner mig så nervös idag!!! Varför?! Har legat i sängen hur länge som helst och oroat mig för både det ena och det andra och min inre alkoholist började dessutom blanda sig i min inre monolog nu och det var lägesen pga har matat den lille jäveln med öl och vin och drinkar ganska frekvent senaste tiden!

Jag: Nu har jag druckit flera dagar i rad och det har inte varit något problem! Jag borde sluta gå till beroendemottagningen den ger mig ju ändå ingenting och min kontakt där somnar ju bara
Min inre alkis: Exakt det är helt onödigt, det här går ju bra, du kan leva helt normalt som alla andra
Jag: Och min inre alkis har inte ens pratat med mig på länge! Inte protesterat argt när den inte får som den vill eller gnällt om att få sig lite vin eller hittat på ursäkter för att få dricka.
Min inre alkis: Det stämmer, jag har betett mig exemplariskt, hela den här alkoholberoendeproblematiken som de vill få dig att tro att du har är ju helt överdriven.
Jag: Men vänta nu du pratar ju med mig nu????

Sen kommer jag på att enda anledningen till att alkisen varit tyst är för att jag har druckit ohejdat så mycket som jag vill senaste veckorna :( Och direkt då vaknar alkisen till liv och ba: SÅ ÄR DET INTE AAAAALLLLSSSS!!!!!

Idiotgrej.
Ååååååhh jag är så kååååt.
Fan!!!

/WERKIN' GIRL

ÄKTA dramatik

Nu ska ni få höra om dramatik som heter duga. ÄNTLIGEN kan jag leverera till den här bloggjäveln!

Okej. Sitter hemma i mit rum och väntar på att D ska komma hem. Vi ska prata om att han är kär i mig och varför det innebär problem. Tidigare under eftermiddagen har han skickat världens längsta mail om hur kär han är, hur mycket han plågas, hur mycket han tvivlar på sig själv och varför vi borde sluta umgås. Det gjorde fan skitont att läsa. Och det är liksom inte så att det är kärlek Ja/Nej utan hur man känner för nån är ju multifaktoriellt. Jag tycker ju om honom, men inte på exakt samma sätt som han tycker om mig. Dvs, jag känner mig märkligt anklagad och såklart ledsen över detta mail. Är ivrig att få detta jobbiga samtal ur världen och ringer honom då och då för att snabba på honom.

Plötsligt ringer han och säger: Hej, du jag har precis varit med om en explosion. Halva mitt ansikte är borta Jag: sluta skoja nu. vadå för explosion? Han: En explosion i Täby. Jag ska ta en taxi till DS nu. Jag: Din IDIOT! Ring en ambulans! Jag kommer till DS!

Lägger på. Är helt chockad och fnissig. Vet inte vad jag ska göra. Helt plötsligt är jag eventuellt i en sån där livsavgörande situation. Jag trodde att jag var i en livsavgörande situation men nu har jag hamnat i en som är ännu mer livsavgörande. Har ni sett den här mannen från göteborg som bara är ett enda stort ärr? Tror han var med om en explosion i nån hamn eller kanske diskoteksbranden? Det fanns nu alltså en risk att jag var en person som var viktig för en person som mest består av ärr. Ringer en vän och fnissar chockat. Röker en hetsig cigg innan jag tar tunnelbanan. Väl på tuben ringer jag igen och en sjuksköterska svarar. Mitt hjärta stannar och jag ser framför mig D intuberad, bränd över hela kroppen, på väg att flygas i helikopter till Uppsala för att få kylbehandling. Så illa var det dock inte, utan Ds händer var inlindade så han inte kunde hålla telefonen själv.

Kommer till sjukhuset och irrar fram på akuten. Fick veta i telefon vilket rum han var i så jag gick direkt dit. Tomt! Började såklart katastrofera igen. Han kanske fick svårt med andningen och nu ligger på iva? Eller kanske började krampa? Hugger tag i en ssk som visar mig till hans plats på övervaket.

Där ligger alltså denna fina man med ansiktet och händerna helt inlindade i kylkompresser. Det enda jag ser är hans gröna ögon och brända ögonfransar. Mitt hjärta svämmade fan över. Kunde inte säga något vettigt, klappade bara honom på en ickebränd plats och sa lilla vän, lilla vän om och om igen. Efter ett tag, när jag hämtat mig lite började dock korsförhöret. Hur fan hade detta gått till? Någon som också var angelägen om att veta hur detta gått till var polisen som kom fem minuter senare. Tydligen hade det varit en jävla explosion och grannarna hade blivit oroliga. Stackars D var så yr att han redogjorde extremt noggrant för förloppet, inklusive vilka kryddor (kanel, nejlikor mm) som ingick i glöggen han höll på att koka.

Sen kom två yra urusla sjuksyrror som skulle ta bilder tvätta hans sår och höll på och var långsamma och flamsiga. Fy vad dåliga. Svarade uselt på frågor och hade mage att skoja med D när de smorde in hans blåsfyllda fejs med vitt vaselin. "Detta är ju nästan som SPA för dig" man ba HÅLL KÄFTEN din oprofessionella hora detta är för fan inte SPA han kunde varit DÖD!! Okej det var överdrivet men kan man inte bara få låta vissa allvarliga och jobbiga situationer få vara allvarliga och jobbiga?

Sen komma papa-D. Väldigt gullig. Min roll blev dock väldigt oklar. Han trodde först att jag tillhörde sjukvårdspersonalen (eftersom jag svarade så myndigt och duktigt på frågor fnizz) och ja sen vet jag inte vad han trodde. Jag vet inte heller vad jag ska tro. Jag pussade i alla fall D på hans blåsfyllda läppar och åkte hem.

/Adios / QotN

Epilog: På grund av den minimala risken för att D ev hade fått skador på luftvägarna samt att han hade brännskador, om än ytliga, i ansiktet, fick han åka till Brännskadeenheten i Uppsala för observation. Skadorna i ansiktet var av den karaktären att de sannolikt kommer läka utan ärrbildning inom ett par veckor. Viktigt är att hålla skadan fuktig under tiden. Han är nu utskriven och kommer tillbringa ett par dagar hos sina föräldrar.

En viktig lärdom: gör för fan aldrig egen glögg. Om ni gör det, häll inte i asmycket vodka och höj temperaturen på plattan samtidigt! Detta är farligt. Var rädda om er där ute gulliga emos.

2013-12-10

Högt och lågt

Hallå där

Jag har NOLL inspiration i mitt life just nu. Det enda som inspirerar mig är typ mitt eget utseende. Drömde sexdrömmar inatt också. Nu drömde jag om olika kvinnliga porrstjärnor som jag låg med och rakade benen med på olika sätt.

Hade precis ett telefonsamtal som gav mig hårt tryck över bröstet. FAN! Varför ställer jag alltid till det för mig? Den fina härliga grannen som jag haft en relation med nu ett tag berättade att han 1) åker på charter i natt 2) för att han "måste komma bort från allt" 3) för att han är olycklig 4) för att han är kär i mig.

Helvete. Alltså mitt känsloliv är ju så grumligt. Jag kan inte vara kär i nån? Jag kan ffa inte vara kär i nån som är kär i mig?

/QotN

Kolla porr





En berättelse om dålig hy

Godmorgon alla bitchar och pimpar!

Jag ska berätta en liten sak för er nu, håll i er: Min hy i fejset är just nu sitt allra finaste och mest välmående jag. Detta gör mig så lycklig! Senaste åren har varit en ändlös kamp mot torrhet, finnar, ärr från acne, glåminget och så vidare i all oändlighet. Jag vet inte hur mycket pengar jag lagt på skiten totalt sett och då kan vi räkna in allt från rengöring, hundra miljarder olika fuktkrämer, acneproukter, foundations och concealers, ansiktsmasker, vitaminpulver (!), receptbelagda krämer och så vidare.

Innan jag var sjutton-arton hade jag i princip inga hudproblem förutom några klassiska hormonrelaterade fula tonnårsfinnar, men kvack! rätt var det var drabbades jag av finnys över kinderna och käkarna. Till och med ner på halsen ibland. Jag vet inte vad jag ska jämföra det med. Det var inte sådan acne som man ibland ser att folk har och man tänker stackars den :((( ni vet när det är illrött, buckligt och inflammerat. Detta var finnar som blev nästan som sår, och var de inte det från början så såg jag snabbt till att de blev till sår pga kunde inte sluta röra vid ansiktet och klia, klösa och klämma. Man drabbas av någon konstig blindstyrementalitet och vill bara bli av med skiten = krafsar i panik. Jag försökte härleda denna förändring till något men kunde inte se några samband. Jag hade inte ändrat hur jag åt, inte ändrat hudvårdsrutin, jag provade att röka mindre eller inget alls för att se om det blev bättre men ingenting hjälpte. När jag inte hade smink på mig kunde min min mamma och min syster kommentera det på vad de tyckte var ett "hjälpsamt" sätt typ men herregud din hy har verkligen blivit jättedålig, du MÅSTE göra någonting åt det!? man ba okej tack för info jävla as.

På detta vidriga vis har det fortsatt i flera år. Det blev något bättre när jag slutade på mitt ångestfyllda jobb (som jag skrivit mer om här). Jag hade också sedan fjortonårsåldern dessutom haft jättemycket problem med magen och har väl det som kallas för IBS och det blev plötsligt bättre då också. Ja asså nu fattar jag ju att mycket av detta är psykosomatiska besvär, men det är ju lika jävligt för den sakens skull. I alla fall, magen och acnen blev alltså bättre där under sommaren efter att jag fyllt 21. Men inte alls optimalt, och inte alls bra.

Huden i ansiktet blev när det var som värst min största osäkerhet. Jag började undvika särskilda ljus för att jag inbillade mig att det syntes mer, utvecklade ett hetsigt kontrollbehov som hade med en slags tvättmani att göra och blev besatt av det ständiga pillandet, krafsandet, klösandet. Och det är väl egentligen då så kallad "dålig hy" blir ett riktigt problem. När det påverkar hur man lever sitt liv. När det styr sociala situationer och man bygger sin tillvaro kring det. Jag provade verkligen allt, allt från konstiga huskurer till skitdyra hudvårdsserier som var tänkt att "rengöra huden på djupet" och sånt märkligt marknadsföringssnack. Det konstigaste och mest desperata jag tagit till var en kur där man skulle svälja ett helt rått ägg varje morgon (??????) eller när jag beställde ett fruktansvärt äckligt vitaminpulver från någon misstänkt hemsida som skulle innehålla skitmycket b-vitamin. Kanske inte behöver tillägga att inget av dessa bisarra metoder fungerade eller gav ens minsta lilla effekt.

Det enda positiva jag kan säga om denna sketna upplevelse är väl att jag i och med det har blivit ett jävla ess på både hudvård och smink. För att jag varit tvungen. Jag har varit tvungen att läsa på innehållsförteckningar, kolla på en miljard youtubetutorials på hur man kan lägga en bas, lära mig allt om primers och correctors. Men det är inte så jävla kul att sminka sig när sminkandet blir en mask man tar på sig istället för något som ska framhäva det fina man har. Väldigt få personer som jag känner skulle nog tycka att mitt hudproblem är så stort som jag säger att det är, men även om det inte alltid syns pga är grym på att kamouflera mig till en beautyqueen och större delen av problemet är egentigen inte min hud utan min hjärna så gör det inte våndan för det mindre.

Snubblade över en youtubevideo för en tid sedan som var så jävla smärtsam, det är en tutorial på hur man lägger en felfri bas på acnedrabbad hud av en tjej som lider av en jävligt jobbig slags acne. Man ser att hon mår så jävla dåligt över sin hud och kämpar för att låta positiv, att det är skitjobbigt att filma sig själv utan sminkmasken på. Och ni som klarat er från detta hemska kanske får en liten inblick i hur det kan vara att tvingas ta på sig den här kletiga hudfärgade masken varje dag.



Men som sagt, jag känner mig peppad och fett nöjd över min hud för tillfället, den är så jävla mjuk och härlig och finnfri så jag bara vill ligga i sängen och klappa mig över kinderna och njuta (men det gör jag inte pga är inte ett galet freak?). Ska väl berätta lite mer om det jag gissar är skälet till denna drastiska förbättring i ett annat inlägg.

Tills vidare: ta det lugnt, klös inte ihjäl er, var snälla mot era fejs och själar.
/WERKIN' GIRL

Psykologlös

Hello emos,

Förra veckan var jag hos min psykolog på sjukhuset och det visade sig att det var sista gången vi sågs, för hon skulle sluta en vecka senare. Det kom ju som en otrevlig överraskning då jag trivs bra med henne och det är ju inte det lättaste som många av er säkert vet, det här med att hitta en psykko man gillar och som dessutom är bra? Fak. Jag står alltså ännu en gång psykologlös. Min andra samtalskontakt (eller "behandlare" som det kallas) på beroendemottagningen somnade ju förra gången jag var där så henne känner jag väl inte något vidare driv att hänga med mer. Alltså detta var ju inte bra känner jag! Jag lär väl bli lotsad vidare till någon annan om jag ligger på ordentligt men risken är att det rinner ut i sanden och när jag frågade henne vem hon skulle rekommendera på samma ställe så såg hon jäkligt tveksam ut och sa att hon undrade om det fanns någon som skulle funka bra för mig. Ååååååååååååhhhh. Pallar ej heller att vända mig till en privatpsyko pga det kostar så sjukt mycket pengar.

Hon gav mig i alla fall en present. En liten ängelfigur (inte riktigt min stil men) Herregud detta är tredje gången det händer mig, att en psykolog ger mig en gåva? Jag vet ju att jag är en väldigt likeable person men ändå. Jag blev jätterörd i allafall och det kom lite tårar. Så gulligt.

Jaha vi får väl se hur detta förlöper. Fak fak fak. Nu är det dags att sova.
/WERKIN' GIRL

Vara fin


2013-12-09

Människa gläd dig, frälsarn är kommen

Måndagar! Min överlägset sämsta dag. Har nog inte haft en bra måndag på flera år. Men imorron då jävlar.

Helgen förflöt utan dramatik. Tror jag. Har redan glömt den. I natt drömde jag massa roliga sexdrömmar som samtidigt var ganska hemska. Tex var det två systrar som hade en analsextävling (systrarna såg ut som hon gravida latinan i orange is The new black) (vad betyder egentligen "en black om foten"?) (analsextävling!!???) och den ena vann, dvs fick skiiitmycket dricks men den andra fick 20 spänn typ. Och så drömde jag att låg med en av dom få vänner jag ännu inte kn. Det var SÅ mysigt och högtidligt. 

Jaja. Det jag saknar i mitt liv nu är fokus. Alltså jag yrar verkligen runt. Vet knappt vem jag är och vad jag gör osv osv. Skyller detta på universum! Uppdrag nu: fixa fokus. Hur? Jo, städa och slänga massa saker. 

Lyssnade f ö precis på ett avsnitt hannah och Amanda där de pratade om vilken stil de ska ha under hösten och vad de ska fokusera på. Jag blev sjukt inspirerad och ba åhh jag ska också ha en mockajacka och plocka svamp. Sen insåg jag att det för fan är december!!!!! Hela hösten har gått utan att jag har märkt det :((((((((((((((((

Hörs sen!!!!! /Queen Of The Najt

2013-12-08

Ang. att mingla

Oj nu känner jag att jag måste skriva en till sak. Igår (jag ba har varit ute bland folk för första gången på skitlänge och fått jättemycket nya intryck och tankar lol) var jag alltså på en fest. Träffade ett par vänner där och de hade med sig en kille som jag inte känner. Vi hälsade på varandra och pratade väl lite om ehhh öl eller lokalen eller att det var kallt ute eller något? Sen frågar han mig: Jaha vad gör du för något? Min reaktion: Förvirring, det har väl inte DU med att göra??? Haha. Alltså jag inser att detta är en helt adekvat fråga när man "minglar" men av någon anledning blir jag alltid lite illa berörd när någon frågar mig det för jag har fan ingen lust att stå och gagga om det. Nu hör till saken att jag har en ganska kul utbildning och folk brukar alltid ställa massa fuckade följdfrågor när jag svarar. Följdfrågorna gillar jag nästan ÄNNU mindre än själva ursprungsfrågan. Så jag brukar diskret flamsa bort frågan och säga något konstigt eller leda in samtalet på något annat så att jag ska slippa diskutera denna högst privata del av mitt liv hehe. Igår blev det att jag styrde in samtalet på hur sjukt det är att killar som var 25+ när man var under 20 alltid ba: Guuuud neeeej asså det här går inte.. du är så ung?! och sen ba kör ner tungan i ens strupe/knullar en mot en diskbänk eller något. Och igen ba, mitt i avbryter och ba, guuud jag fattar inte neeej det här går ju inte du är för UNG o sen fortsätter hångla upp en. Idioter!!! Jaja ni hör ju, jag pratar alltså hellre om detta med främlingar än att förklara att jag går en konstnärlig utbildning, hur det känns, vad jag vill med det, vad jag gör där, vilka material jag jobbar i, vilka motiv jag fokuserar på, vad jag vill göra i framtiden och så vidare.

Någon som känner igen sig? Känns som att jag är en riktigt kass networkare :( Det sjuka är att jag oftast inte ens orkar fråga personen ifråga tillbaka vad den jobbar med eller pluggar eller what ever. Istället ba: Vill du höra om min dröm som jag hade inatt??? Guuuuuuuudddddd

/WG

Ragga


Så här gör man om man vill att fölk ska ragga på en:
1. Likea lite bilder på dom på FB. Typ nån gammal profilbild, gärna ett par stycken.
2. Häng på nåt ställe som denna individ brukar vara på.
3. Nu kan du luta dig tillbaka och vänta på att personen ska få syn på dig, komma fram och hälsa och stryka sig mot dig som en kåt katt.

Haha igår var jag med om en så rolig grej. Sprang in i en gammal bekant som är en fyrtioårig gubbe typ som jag åkte med till hans landställe en gång med några andra vänner. Han är kul och lite torr på samma gång, gullig på något vis. Vår konversation:

Jag: Heeeej! (kramar hälsningskram)
Han: Hej va kul det var längesen!
Jag: Hur är läget?
Han: Jo det är bra jag är singel nu!!!

Hahaha. Man ba okej härligt. Kanske man skulle börja köra den? Eller ba "nä det är dåligt jag är i en relation" lol. Här får du en sexig låt att lyssna på medan du funderar på vilka personers profilbilder du ska likea.



/WG

Kemisk vånda

Söndag = slutet på ett fyra dagar långt supkalas! Också i sann kemiskångestanda låg jag och svävade mellan sovande och vaken och drömde fruktansvärda mardrömmar hela förmiddagen. Mardrömmar om äckliga påtvingade sexuella situationer, ruttnande lik och att vara inlåst i en äcklig skola och alldeles för sjuk för att försöka fly :( Jaja nu ha det släppt och jag mår bättre. Igår var jag på fest och dansade skitmycket, det var härligt. Ikväll ska jag kolla på sci fi, färga ögonbrynen och äta räkor.

Alltså deppig igenkänningskänsla när jag är full på fest och går in på toan för att framkalla en spya så jag ska kunna dricka mer och slippa gå hem. Gud det är ett så cp beteende. Men inte helt ovanligt i min lilla värld. Längesen nu dock, innan igår vill säga. Slurka i mig fett mkt rödvin och starkglögg (urk) gick in på toa och spydde, hinkade i min sju öl. Horror.

Happy söndag allesammans.
/WERKIN' GIRL

2013-12-07

En promenad längs oralsexminnenas allé

Nu ska jag berätta mitt skojigaste 6-minne! Obs varning för sexnovellstämning!

Scenario: Werkin' Girl är tjugo bast. Hon har träffat en snubbe som är tio år äldre och som är superkul att ligga med. Första gången de låg var hon i chock, det var som att han bytte personlighet när han blev kåt och förvandlades från en snäll fnissig mes till en sexual beast med förkärlek för så kallade "hårda tag" lol. Att han dessutom flåsande mumlade "jag vill knulla dig i alla hål" (?!?!) första gången vi låg var ju lite fnizz också. Superhärliga liggminnen överlag med denna man!

Okej, vi var alltså hemma hos honom och hade en jävligt härlig kväll med stora mängder vin och tända ljus etc. Vi låg på mattan i vardagsrummet och rökte och pratade när han pressar sig mot mig och plötsligt liksom tänder till aka byter personlighet. Tanke: Yes!!! han börjar klä av mig. Drar av klänningen, gräver in ena handen i mitt hår, greppar tag och mer eller mindre drar upp mig så att jag hamnar på alla fyra, näck med strumpbyxorna till hälften nerdragna över låren. Jag står lutad över ett lågt bord. Han är fortfarande fullt påklädd och börjar slicka min punani bakifrån samtidigt som han håller greppet om mitt hår och det är så gött!!! Jag blir helt crazy av kåthet och flämtar väl och stönar som en galning, såpass mycket att jag lyckas glömma bort de tända stearinljus som står på bordet jag är lutad över. Hahaha. Plötsligt börjar mitt hår brinna så kul. Det går så jävla snabbt, jag kände lukten av bränt hår och hörde ett fräsande ljud, reagerar snabbt som fan och kväver elden med min ena hand. Snubben har inte märkt något utan fortsätter hängivet sin orala behandling av min vajeyjey och pga det är så jävla skönt och härligt kommer jag in i the mood igen på en sekund och pga inte vill avbryta detta underbara säger jag inget om eldsvådan på mitt huvud jag precis släkt! Han fortsätter, jag kommer på ett tipptopp sätt och vi härjar vidare. Till denna dag vet inte denna snubbe om att han slickat mig så att mitt hår börjar brinna. Hahaha.

/WG

2013-12-06

EFTERLYSNING

Ligger i min säng och tänker lite på högstadiet. Så fort man pratar med nån om högstadiet så känner den igen sig i bilden som jag hade av min högstadietid. Man var alltid ful, lite fettigt hår, jobbigt att va med på gympan, pluggis, olyckligt kär i nån, kände sig utanför och sämst. Inte mobbad men låg social status. Men alltså ALLA var väl inte utanför på högstadiet eller!?! Okej jag har väl inte snackat med 100% av Sveriges högstadieelever men känns som jag har fått en skev bild. Är så spänd på hur det kändes att va en populär tjej på högstadiet!! Tänk! Lukta gott och fruktigt, alltid ha nytvättat hår, fornarina eller dieseljeans, kanske en lacoste-tröja eller en we-tisha. Få va ute och va full och kanske till och med ligga med Max S eller André. Nån som läser denna blogg som var populär i högstadiet!? (som om hehe) hör av er och berätta sprängs av nyfikenhet!!


/ QotN 

Morgon

Jaha så idag är det Nelson Mandelar. Hehe. Sköja.

Verkar som att både jag och QotN har en bra start på dagen!? Jaha jag ligger i sängen och dricker juice. Mål: Gå till skolan och ha redovisning. Har alltså inte redovisat något sedan terminsstarten. Så det är väl på tiden. Nä nu börjar ring p1, detta epicentrum av crazies. Uppenbart tecken på att det är dags att gå upp.

Kärleksfulla emohälsningar,
/WERKIN' GIRL

Queen Of The Gryning

Jaha Nelson Mandela är död och gissa vem som är uppe halv sex och dricker te och har en härlig stund i den arla morgonen?! Jo jag! Så skumt. Hade en enormt produktiv dag igår och tänker upprepa succén idag. Fy fan vad gött jag älskar att kunna somna!

Kram /QotN 

2013-12-05

Ang. det här med döden

Hallå alla motherfuckers.

Så kloka och vettiga läsare vi samlat på oss här på Emoboost! I mitt deppiga inlägg om att ha dödslängtan men bara på sina egna villkor fick jag några förklaringar på det mariga beteendet. Kanske vi kan enas om att dödslängtan och de suicidala emotendenserna har med kontroll att göra? Att man alltid har det som utväg. Det är en stor tröst i ett förvirrande smärtsamt mörker.
  1. Kontoll kanske. Som emo känner man ju ofta att man inte har någon jävla kontroll, som du nämner är det svårt att ta en simpel dusch. Vi emos har, enligt mig, en mer realistisk och klar syn över livet: att det e så meningslöst och förgängligt och allt kan ta slut om 30 min för man snubblar i en fucking trappa och dör - ÅNGESTEN!!!!!!
    Så att ta sitt eget liv = kontroll över det som måste ske - döden
    Skära sig och allmän destruktivitet = man hinner före allt å alla andra som antagligen kommer skada en.

    Jag oroar mig ibland för att jag inte tillåter mig själv att må bättre för jag e så rädd för att bli lycklig, ha ett bra jobb som jag gillar osv. Fallet ner tillbaka till botten skulle vara så jävla långt. Klassikern..
  2. För mig har det varit en slags snuttefilt. Alltså, trösten att kunna avsluta allt om det skulle bli helt överjävligt/fortsätta vara lika jävligt som nu för länge. Det betyder inte att jag har gett upp och egentligen vill suicidera/dö just nu, men att det känns gött och lugnande att ha alternativet.
  3. +1
    jag tänker hela tiden på att dö, smider dödsplaner, har det som en mysig tröstande tanke när allting är extra vidrigt. men sen kan jag upptäcka en knöl i ena bröstet (som egentligen inte finns där, jag inbillar mig) och få panik. hinna tänka cellgifter, metastaser, palliativ vård, dödsångest. plötsligt vill jag inte alls dö.

/WERKIN' GIRL