2013-10-31

Förändring

Hejhej nu är det dags för lite självhjälpskola igen. Jag har haft en skitdag och det verkar lämpligt att väga upp den med att sprida lite basic KBT-budskap. För att illustrera det jag ska berätta för er tar vi hjälp av en bild.


Exempel 1: Jag ligger och deppar i min säng på kvällen och ska sova. Oroar mig för att inte kunna somna. Tänker att jag aldrig kommer klara av att somna, att jag kommer ligga där i mörkret med tankar som snurrar, klockan kommer att bli fem på morgonen och jag har fortfarande inte kunnat sova. Dessa tankar gör att jag oroar mig ännu mer, får fysiska känslosymptom som typ hjärtklappning, blir varm etc. Känslan gör det ännu svårare för mig att somna och så är vi igång. Och lik förbannat ligger jag där fortfarande, klockan fem på morgonen, orolig och rädd.

Exempel 2: Jag ligger och deppar i min säng som vanligt. Har sovit för länge pga lergiganrester i kroppen och allmän leda. Tänker att det är för sent att ta mig iväg till skolan. Tänker att det är för sent att gå upp och göra något av den här dagen över huvud taget. Dessa tankar gör att jag får en crappy känsla och den crappy känslan gör att jag agerar i relation till den, dvs stannar kvar i sängen och känner mig värdelös och isolerad. Eller för all del kan det gå till så här: känner mig orolig, tänker att det kommer gå åt helvete, och så skiter jag i att gå upp.

Ni kanske börjar ana vartåt det barkar. Alla delarna i triangeln påverkar varandra och kan trigga igång varandra. Det ena genererar det andra etc. Men! Det gäller förstås även med positiva förändringar också. En förändring kan börja var som helst i triangeln. Förändringar måste inte alltid börja med ett förändrat tankemönster. Du kan börja med att handla annorlunda och då kommer känsla och tanke följa efter. Eller för all del tänka annorlunda om du nu vill det. Studier (ja det har faktiskt gjorts studier på detta så cp) har visat att det tar tjugoen dagars handling för ett beteende att bli en vana, eller att förändra en vana. Det tar trehundra dagars handling för en vana att bli helautomatisk.

Gött eller hur? Ska bara börja leva som jag lär också så blir nog allt bra.
/WERKIN' GIRL

Radiopsykologen

Har så svårt att somna nu för tiden så jag håller mig sysselsatt in i det sista. Borde kunna somna ganska ok i natt för jag har haft fullt upp idag och var astrött när jag kom hem från dagens terapisession sent nu på kvällen. Men nu ligger jag här och vrider mig. Brukar vara skönt att släcka och lyssna på radio i mörkret, då känner jag mig oftast lugn och inte så ensam. Jag har precis lyssnat på radiopsykologen från 24 oktober och blev så enormt berörd av samtalet. En man som verkade jättefin vid namnet Håkan ringde in för att få hjälp med sitt maniska samlande. Som alltid så lyckades radiopsykologen lugnt och sansat ringa in problemet och hjälpa fram nya tankar och perspektiv. Håkan brukade samla in föremål han hittade som kanske låg i soporna, saker som var trasiga. Han tog med dom hem för han var bra på att laga saker. Så han samlade och samlade och lagade och lagade.

Radiopsykologen sa att han tar hand om saker. Håkan blev ledsen och grät och sa att det hade han aldrig tänkt på. Han tar hand om saker för han önskade att någon skulle göra samma sak med honom.

Alltså jag blev så berörd av denna man!!! Så exotiskt att kunna känna detta. För ett halvår sedan hade det varit omöjligt, jag var helt känsloblockerad och liksom stum för andras känslor. Men nu märker jag att jag orkar släppa in dom igen litegrann. Det är skönt.

/WG

2013-10-30

90-talswasp

Så himla inspirerad av stilen 90-talswasp just nu! Bruntonade matta läppstift, perfekt matt hy, ljusa ögonlock, täta polerade ögonbryn. Massa skimmerfria bobbi brownprodukter. Gärna naglar i samma färg som rouget. Mycket shadeing och softade linjer. Här kommer några inspirationsbilder.


Agent Scully. Killar tenderar att inte fatta hennes snygghet. Men det gör jag och det räcker för mig. Henne imponerar man inte så så jävla lätt, kolla på henne bara. Och kolla på den snygga skuggningen som går i en C-form under kindbenet och upp på tinningen!!! Aaaah.


Selma Blairs karaktär i Legally Blonde. Så pilsk i sina pryda waspkläder, pärlörhängen och diadem! Underbara bryn och underbar läppfärg. Underbar snipig uppsyn också.


Cindy Crawford på nittiotalet. Huden... ögonfransarna. Huden!!! Ja jag behöver väl inte säga så mycket mer.


Claire Danes som Angela Chase i den fantastiska TVserien my so called life. Angela Chase är väl inte precis någon 90-talswasp, men uppfyller ändå kraven för sminkstilen. Så natural på det där omoderna sättet som jag gillar så mycket. I färger av typ karamell, dassig gråbeige, tegelrött och varma nervösa bruna skalor. Titta på henne!!! Jag kan inte beskriva hur mycket jag älskar Claire Danes, såg henne första gången i Romeo+Juliet när jag var typ elva och fell in love. Scenen när hon står i den vita klänningen med vingarna på balkongen... ja ojoj. Många år senare upptäckte jag my so called life. Se den med det samma om du har missat denna kultförklarade emoskildring.

Tack för idag alla små boosters,
/WERKIN' GIRL

EmoBoost Svarar #4: Skönhetstips del 1


Anonym frågar:
Först och främst, löv er blogg <3 skulle vilja veta era bästa "skönhetstips", typ vilka produkter ni inte kan leva utan osv. Puss

Werkin' Girl svarar:
Vi ska väl inte bara diskutera basbehoven här va? Ni vill veta hemligheterna, skatterna, mirakelprodukterna. Det ska ni få. Men vi får ta det i stora drag för jag kan ju inte skriva flera meter text heller. QotN är mer kemiskt kunnig så hon får fläka ut sen.

Min skönhetsfilosofi just nu ser ut ungefär såhär: Jag föredrar det som man på engelska brukar referera till som "dewy skin" och det betyder översatt ungefär väl återfuktad hy med enorma mängder lyster. Ska också tilläggas att "lyster" inte betyder glitter eller knappt ens skimmer, utan ja jag vet inte, glöd? Typ. Ni förstår nog vartåt jag siktar. När jag och QotN är ute i butiker på sminksafari brukar hon skratta åt mig för att jag alltid dras till allt som är silikonigt, ljusreflekterande, utjämnande och silkigt. Lena skimrande vätskor och krämer som används för att ge huden just den där åtråvärda återfuktande glödande finishen. Anledningen till att jag är så fixerad vid det här är att jag 1) älskar det 2) led av mild men ändå jobbig acne under ett par år och nu för tiden irriterande finnar som jag inte på några villkor verkar kunna låta vara ifred. Tänker: får jag jag min hy att se topp ut kommer jag undan med allt annat kul som jag EGENTLIGEN gillar. Typ skarpa mörka bryn, feta matta blodröda läppar och små gnistrande juveler fastlimmade vid ögonvrårna. Nå, jag kommer inte att tipsa om sånt, utan grejer som jag efter år av sminkande enligt trial and error-devisen kommit fram till är bulletproof.
  • Halvera mängden foundation/puder/concealer du använder. Men jag har ju massa finnar och acneärr och är helt röd tänker du. De flesta använder alldeles för mycket, vilket ger resultatet att allt det du ville täcka syns ännu mer istället. Ta en stund och verkligen TITTA på dig själv i spegeln. När du mejkar dig: Låt de bra partierna skina genom och täck där du behöver. Sist men inte minst, man behöver inte pudra hela fejset på rutin. Håll dig till de zoner som du vet brukar bli oljiga alt där du lagt på tjockare lager av täckande smink. Puderzombie nej tack.
  • Highlighter! Ett glåmigt emos bästa vän. Om du är ny på denna boll: kolla på tutoreals på youtube, förslagsvis denna av Lisa Eldridge. Favoritställen: kindbenen och amorbågen.
  • Köp ett par bra borstar att skugga med. Inget revolutionerande tips, men asså... i flera år blaskade jag på ögonskuggan och gnuggade på med samma ledsna pensel. Nej nej jag såg ju ut som en stressad gammal hora. Använd en borste för själva appliceringen och använd en annan specialare för att mjuka upp och skugga. Detta gäller även fejset - en fet ren kabukiborste är gyld att gå på med efter att du pudrat, rougeat, bronzeat, whatever.
  • Man vill se perfekt och naturlig ut. Dock: perfektion är totalt onaturligt. Kom runt detta problem genom att lägga en underskön tipptopp bas och fyll sedan försiktigt i dina födelsemärken, fräknar etc i efterhand. Det ögat registrerar blir då: wow amazing supernaturlig naken hud.
  • Peela läpparna med en bomullspinne insmord i någon läppbalsam du gillar. Alltså, dra och liksom rulla den över läpparna och var lite hårdhänt. Detta är typ det första mjuka-läppar-tricket jag någonsin gillat. Skit i att skrubba med konstig dyr skrubb eller nån jävla tvättlapp. Läppbalsam och tops är grejen, SEN kan du ösa på 8 hour cream.
Okej, nu kommer vi till den roliga delen. Produkttips.
  • Skitbilliga högpigmenterade ögonskuggor i fantastiska färger? Sleek Makeup. Jag har beställt mina från smink.nu (så lol namn), det var fraktfritt och ploppade ner i brevinkastet dagen efter att jag hade beställt.
  • Favorithighlighters: MAC cream colour base i färgen pearl och pudervarianten i min Sleekpalett som heter Face Form (som för övrigt också är sjukt bra)
  • Om du ser förjävlig ut och är puffig som ett svin under ögonen finns bara EN metod. Den är oglamorös, kontroversiell och farlig i för stor mängd och om man använder för ofta. Hemorrojdkräm. Ja, jag har provat. Vad gör den då? Ja tänk efter, du fattar nog.
  • Två produkter som kan användas som primers/bas för den som vill ha utjämnad och frisk hy med massor av lyster: Instant light complexion perfector från Clarins eller den lite billigare Lumi Magique från L'oreal. De här kan också användas som highlighters över flytande foundation om man är på det humöret.
  • Beauty Flash Balm från Clarins. Om den appliceras på rätt sätt så kommer du bli helt jävla stunned. Ger inga långvariga resultat utan är en så kallad askungekräm som gör dig vacker för en stund med sin uppstramande och uppljusande effekt. Kolla appliceringstips här.
  • För oss stackars emos som lider av acne eller annat fult har jag ett tråkigt med nödvändigt ont. Dumpa alla dina skitfoundations och köp dig ett Bare Essentials mineralpuder. Ser naturligt ut, går snabbt att lägga på, täcker skitbra. Allt man vill ha alltså.
  • Överlägset bästa överlacket för naglar: Seche Vite. Håller bra och blir så JÄVLA cleant.
  • Fejka snygga men natural looking fransar: Måla svart vattenfast kolpenna på övre inre fransraden, alltså under och mellan fransarna. Ta av överflödet med en tops. Böj fransarna och lägg på några tippar individuella fransar (korta eller medium, de långa är helt sinnes). Kör lite mascara endast i fransrötterna. ~*klart*~
Drömprodukter just nu:
  • Paulas Choice resist weekly resurfacing treatment
  • Eye revive beauty flash från Clarins
  • Fuktgivande ansiktsmasken so much to dew från Sampar
  • Becca shimmering skin perfector
GUD DET FINNS SÅ MKT ATT SÄGA!!! Tur att jag har en blogg så att jag kan säga det också. Jaja detta var lite skrap på skönhetsytan, vi får väl gå mer på djupet en annan gång. Nu är det er tur att tipsa mig.

/WERKIN' GIRL

Kattboet


Åhh snark alltså seriöst hur kan man ha insomni både nattetid och dagtid? Gulligt ord: nattetid. Låg i den enorma sängen på Grand igår och lyssnade på den ena dokumentären efter den andra. Somnar absolut bäst till rån (måste va svenska orkar inte nån som snackar english) eller bedrägerier. Igår lyssnade jag på Konstkuppen vilket blev lite läskigt för det var ju på Nationalmuseum typ ett stenkast från Grand. Haha stenkast så otroligt kul uttryck. Vad är det för sten och vem kastade? Vem vare som kasta!?!? Nä lol orka skämta om "skogsturken" eller vad han kallas känns så intelligensbefriat. Jaja kunde inte somna igår natt iaf. OBS vill också berätta för er om ett roligt sms-skämt jag drog igår. En av de boende i mitt hus messade "lånar lite plats i din frys, broccoli" och jag ba "varför kallar du mig broccoli?" haha om inte det var kul så säg! 

Jaja messade Werkin Girl iaf som var vaken som tur var. Alltid vaken på absurda tider man undrar vad hon gör det lilla livet. Sen gjorde jag en grej som jag gjorde när jag var liten för att somna: tog massa kuddar (typ åtta stycken så överdrivet) och la dem i en ring omkring mig och så låtsades jag att jag var en katt och att det var mitt kattbo (?) och att jag sov där. Men när jag var liten så låtsades jag alltid att jag var kattmamma och kramade en kudde som var min kattunge men nu kändes det som ett jättejobbigt åtagande. Började tänka svinmycket på det för jag orkade inte va kattmamma men ville inte heller att jag var kattunge för orka med nån jobbig mamma som ligger där och jamar och är orolig. Så började jag tänka att jag kanske skulle kunna va kattstorasyster och krama min kattlillebror men det kändes också sorgligt för min bror har blivit så stor och jag med och allt är sorgligt för vi blir äldre och äldre och barn blir vuxna och börjar knarka och sen dör alla. Nånstans där somnade jag väl.

Nu: försöker ta igen förlorad sovtid men kan för fan inte sova nu heller! Åh så trött på mig själv 

Adios/ QotN 

Stötta hjärtekrossad vän




Livskris på Grand

Hej alla

Här kommer ett inlägg från en udda plats. Nämligen ett hotellrum på Grand med utsikt över strömmen. Jaså tänker ni, är det här nån jävla hotellblogg eller? Eller vem tänker så? Aja. Min mama är i stan, vi har ätit mat och varit på opera. Eftersom jag har varit sjuk och hon är tät så bor vi i varsitt rum på Grand. Så skum hon är. Men orka opponera sig. Det är assoft!! Borde sova men vill inte för jag vill insupa all härlig lyx. Har badat och gått runt i tofflor och hållt på. Dock:

Har svår identitetskris. Denna är dock inte patologiskt betingad på något sätt utan med stor säkerhet normal. För fem år sen eller var det var så bestämde jag mig helt plötsligt från ingenstans: jag ska bli doktor. Sen bara körde jag asmycket på det. Var tvungen att läsa in massa på komvux, göra högskoleprov och intervjuer och intelligenstest och sen kom jag in. Vill betona att innan den idén kom till mig hade jag ALDRIG tänkt på att bli läkare utan velat hålla på med politik eller skriva eller nåt teaterrelaterat. Allt det där tryckte jag bort så mycket som jag bara kunde. Men det senaste halvåret har den delen av mig pockat på uppmärksamhet och idag efter operan blev jag helt ställd. Ska jag verkligen på läkare!?!? Alltså seriöst!?!!!!!!!! Hur cp är inte det!?! JAG VET att detta är världens lyxigaste problem men jag känner mig lite fångad här. Asmycket studieskulder och bara några terminer kvar till examen som ger mig ett bra säkert jobb och stadig inkomst. Usch skäms fan när jag skriver detta för det är så bortskämt. 

Men som vanligt plågar tanken på dödsbädden mig. Kommer jag ångra mig när jag ligger där döende i pancreascancer (mycket kort överlevnadstid från när man får diagnosen, lite sent att söka till DI då liksom) att jag inte försökte!? Men brukar alltid tänka så med killar "om jag inte säger att jag är kär i honom kommer jag ångra det på min dödsbädd" och sen har känslorna svalnat en vecka senare. Ahhhhhhhh

I övrigt är allt rätt bra! Denna blogg blir ju mindre och mindre emo. Så jobbigt att starta en emoblogg samma dag som man sätts in på adekvat medicinering.

Good night boosters!
/ QotN 

2013-10-29

Snygghet

Satt precis och funderade på det här med skönhet. Nej hehe låt mig omformulera, jag satt precis och funderade på vad jag ska svara på en fråga som en av er läsare ställt gällande våra bästa skönhetstips. Satte mig att skriva och började inlägget med "Ät gott, träna och se till att själen mår bra! SKOJA!" Hahaha lol... så trist att jag skrattar åt mina egna trötta små skämt. Men alltså alla vet ju att det är sant, mår man bra ser man bra ut och så vidare. När man är glad har huden mer lyster och mörka ringar under ögonen och annan skit är mindre markant. Det suger och det är orättvist. Jag till exempel får alltid skitdålig hy när jag har en riktigt mörk emoperiod, dubbel trubbel liksom, värdelöst. Men!! Desto viktigare då för oss emos att känna till och dela med oss av mirakelprodukterna! Visst visst skönhet kommer inifrån bla bla bla men låt oss ej glömma att det finns inget som inte går att fuska sig till. Man ser ut som skit när man mår dåligt och man mår dåligt när man ser ut som skit, ibland kan man ju undra vad som är hönan och vad som är ägget. Kan man lura omvärlden och sig själv att det börjar med en jävligt snygg och välgroomad höna så tar man väl sin chans, ellerhur? Vänta er beautyblogging imorgon kära vänner.

Vänligen, ett emo som har lurat snyggsystemet
/WG

Glad nagel



Dagens nagel: ovanligt färgglad! Från OPI. Undrar vad namnet på nagellacket är, alltid så kul vad kroppspyntföretag döper sina färger till... Narcissistisk slampkorall kan vi kalla detta lack tycker jag.

Emohugs
/WERKIN' GIRL

EmoBoost Svarar #3: Ålder och utbildning/jobb


K frågar:
hur gamla e ni???

Ella frågar:
Hur gamla e ni? Vad pluggar ni/jobbar med (inte exakt kanske men typ ämne/ program/ bransch)? Puss!

Werkin' Girl svarar:
Jag är född nittio. Alltså är jag nu tjugotre år. Senaste två åren har jag gått på konstskola och sysslar mest med måleri och videoverk. Just nu finns dock kraften liksom inte riktigt, så det är segt. När det blir så stannar kreativiteten upp och jag vänder mig inåt istället för utåt, vilket mjaeeeh ibland kan vara en bra sak. Då dyker det upp märkligt sammansatta minnesfragment på duken i stället för samhällskommentarer eller något annat bull som man kan få för sig. Förut jobbade jag extra i en vikariepool för butikspersonal men jag slutade (på ett ganska osmidigt sätt: slutade svara i telefon när de ringde hehe) med det i somras för jag hade så mycket ångest att jag kräktes innan varje jobbpass ahhhh hur sjukt... så nu är jag fattigare och ångestkräks mindre och har mer tid att ligga och vältra i sängen i stället/gå runt i butiken jag jobbade i förr och kleta i krämrouge etc. Förr i tiden jobbade jag på ett kontor i nästan två år, ett jobb som jag hatade så jävla mycket, men det får bli en annan historia. Annars har jag jöbbat lite extra i olika butiker och sålt kläder och doftljus och annat som kan attrahera kvinnor som bor i villa och är 35+, i alla fall enligt min dåvarande chef.

Queen of the Night svarar:
Fyller 24 om några veckor. Jag pluggar medicin och har tillryggalagt en ansenlig del av utbildningen (kan man säga tillryggalägga om tid eller gäller det bara för sträckor? Kul grej: på komvux hade vi en lärare som tyckte det var så kul med utländska studenter. Han brukade stanna upp undervisningen i fysik för att försäkra sig om att alla kände till alla ord. En gång använde han orden "tillryggalägga" och "ägg" i samma mening, hejdade sig och vände sig ut mot klassen och ba "vet alla vad ett ÄGG är?!" så konstigt prioriterat). Trivs oftast bra med det, gillar att lära mig grejer och så vidare. Men ni vet, har på senare tid fått nån kriskänsla av att jag egentligen borde hålla på med nåt helt annat. Aja. På somrarna har jag jobbat inom hemtjänsten och på olika vårdboenden, har en tid jobbat som städare och som ombudsman typ? Så längesen och så skumt.

Nu vet ni mer om oss. Det känns konstigt. Förvalta informationen väl tack.
Kram /Emoboost

2013-10-28

EmoBoost Svarar #2: Förlora oskulden


Anonym frågar:
Hallå emoboostgurus! Älskar er blogg! Jag undrar: när förlorade ni oskulden och hur var det? Puss!!

Werkin' Girl svarar:
En liten promenad ner för minnenas allé minsann! Ja nu ska ni få höra. Jag gick i åttan när jag förlorade oskulden. Fy fan vad jag hatar det där uttrycket förresten, förlora oskulden, asså min oskyldighet var väl försvunnen någonstans långt borta i horisonten långt innan det.. låt oss omformulera: Jag gick i åttan första gången någons kön var i kontakt med mitt kön. Då var jag alltså fjorton år. Men för att berätta om detta måste vi backa bandet en smula.

När jag var tretton år började jag på en filmkurs som stockholms filmfestival annordnade. Varje lördag den vintern masade jag mig alltså iväg till en liten lokal på skeppsholmen för att lära mig nya saker om typ manusförfattande och vad point of no return betyder hehe. Där på kursen kom jag i kontakt med lite andra figurer än vad jag var van att träffa i min torftiga vardag i den stockholmförort jag bodde i. Det fanns en bonnierunge där, det fanns en enormt pretentiös pojk med polotröja och långsmala pianohänder, en bister liten kille med armarna i kors vars regissörfarsa mot hans vilja anmält honom till kursen, en lång skranglig typ i svart läderrock som jag hånglade med i min systers säng vid ett senare tillfälle och som när jag sa att jag inte ville knulla frågade om det var av religiösa skäl. HAHA man ba nej jag är tretton år gammal ditt freak. Jaja nevermind, det fanns en långhårig lite nördig kille i duffel där också. Vi pratade inte så mycket med varandra under kursens gång, men vid sista kurstillfället hörde jag honom och en annan grabb prata om att de skulle ses under våren och göra ett filmprojekt. KUL tänkte jag och hoppade helt framfusigt upp ur min stol, skrev ner mitt hemnummer (nej jag hade ingen mobiltelefon) på en lapp och sa att de kunde ringa mig om de skulle göra något av den där planen. 

Tiden gick och inget hände. Men en vacker dag så ringde den långhårige från kursen. Han ville ses och fika. KUL tänkte jag igen och några dagar senare sågs vi. Jag köpte en bulle och en cola där på kafeet och var så nervös att jag knappt klarade av att svälja så jag gav bort bullen till honom. En tid senare bjöd han hem mig på ett filmhäng hemma i hans radhus i en förort på andra sidan stan, det skulle bli några polare till honom och så jag. Han mötte mig vid stationen och förklarade att tyvärr hade alla de andra bangat så det skulle bara bli vi två. HAHA så roligt... vi gick hem till honom, åt nån äcklig wok och kollade på en film. Jag minns att jag gick före in i rummet o satte mig I FÅTÖLJEN istället för i soffan. Så kul. Vi satt där, han i soffan och jag i fåtöljen, och kollade på a clockwork orange och åt chips. Säkert inte alls vad han hade hoppats på. Efter filmen gick vi upp på hans blåmålade pojkrum och hånglade i sängen i vad som kändes som timmar. Sen kom min oroliga mamma och hämtade mig med bilen vilket förstås var oerhört genant. Jag kom hem och var helt våt i trosorna och helt chockad. Jag var kär.

Vi träffades då och då under ett halvårs tid efter det och "kollade på film" dvs låg och hånglade och torrjuckade mot varandra i skenet av nån lavalampa. I slutet på sommaren mellan åttan och nian bjöd han in mig på kräftskiva. Jag var en liten fjortis och de andra som var där var alla över arton. Vi åt kräftor och drack jättemycket snaps. Jag blev skitfull. Bestämde mig för att det var smartast att hålla så tyst som möjligt för att inte avslöja min promillehalt, det fungerade nog ganska bra. Medan de andra härjade som bäst i vardagsrummet smög jag in på toaletten och kräktes. Sköljde omsorgsfullt munnen efteråt och gick tillbaka till de andra. Det var den kvällen jag knullade första gången. Ungefär så här minns jag det: Jag var skitfull men kåt, vi hånglade (haha att jag nyss hade kräkts.. lol) och sedan helt enligt sin vanliga rutin pullade han mig på ett ganska taffligt och hårdhänt sätt medan jag på ett ganska förvirrat och tafatt sätt runkade av honom. Sen hade vi sex. Jag låg underst. Jag minns att jag tänkte att han höll på oväntat länge och att jag tittade upp i taket och försökte sätta ord på färgen. Det gjorde inte ont, det var inte jätteskönt, jag var rätt kåt och jag ångrade det inte efteråt. Det var typ skönt att få det överstökat.

Morgonen efter duschade jag i hans föräldrars badrum och på vägen till pendeltåget lyssnade jag på every step you take med Puff Daddy (HAHA) och fortfarande varje gång jag hör den låten kommer jag ihåg hur det kändes att gå den där vägen från hans radhus ner till centrum, bakfull och med en konstig värk i hjärtat som jag tror var en slags sorg. Vi hade inte använt kondom och dagen efter gick jag till ungdomsmottagningen och fick ett dagen efter piller. Den där värken i hjärtat jag hade känt visade sig vara befogad, för vi träffades en gång till efter det, sen sågs vi aldrig mer igen.

Queen of the Najt svarar:
Usch detta kommer vara ansträngande att skriva. Inte för att det var jobbigt att ha sex första gången, men han som jag hade det med dog för två år sen. Det är så vidrigt och jag kan fortfarande inte på ett känslomässigt plan begripa att han är borta. Det jobbiga är också att jag har rätt så dåligt minne från den tiden i mitt liv, minns i princip bara fragment här och där. I vanliga fall kan man ju hjälpas åt att minnas men nu är han borta så nu får jag minnas alla de där sakerna själv och det är fan outhärdligt. När han dog kom det tillbaka massa minnen till mig märkligt nog, men nu har de flesta bleknat bort. Oskuldsminnet har jag dock kvar.

Såhär va: Vi blev tillsammans i ettan på gymnasiet. Jag tyckte att han var helt underbar. Han brukade ha långärmade randiga tröjor och en tisha över. Aldrig jacka utan 15 lager med olika hoodies. Gröna ögon och en stor tova till hår som han hade massa vax i. Hade jag känt doften av det vaxet idag, 8 år senare, hade jag direkt kunnat identifiera det. I alla fall. Vi var på g i en evighet (tre veckor max hehe) innan vi blev ihop och det var fruktansvärt oskyldigt. Vi sov alltså ihop en hel natt en gång utan att kyssa varandra! Hur sjukt är inte det! Sen började vi dock med lite avancerad petting. Min mor var borta i veckorna så vi var hemma hos mig och pettade som om det inte fanns någon morgondag. Jag var så fruktansvärt kär i honom och så FRUKTANSVÄRT kåt. Tänk att vi bara hånglade och hånglade. Ibland var jeans helt blöta efter hånglande, jag hade så välutvecklade körtlar i underlivet redan då. Men jag kände att jag ville mycket mer än han. Det var liksom alltid han som satte stopp när jag hintade om att det var dags för penetration. Eftersom jag var en ung quinny som liksom alla unga quinnys lever med slamphotet över sig så var detta något jag kände mycket skam för. Att jag ville mer än han. Jag tror att jag frågade honom nån gång och då sa han att han "ville vara oskuld" typ vilket jag tyckte vad skumt som fan. Jag ville ju bara bli av med den!! Men han hade mycket konstiga idéer för sig. Bland annat sa han aldrig hejdå när vi pratade i telefon utan slängde bara på luren för att "hans liv skulle vara mer filmiskt" man ba halloj jag var mitt i en mening?

I alla fall. Vi låg hemma i sängen hos min mamma och hånglade. Jag hade på mig min "sexiga" bh, en mörkturkos spetsgrej från hm. Fan den var ändå rätt snygg ändå nu när jag tänker efter. Plagg efter plagg åkte av vilket inte var ovanligt. Men när vi började närma oss kön mot kön så var han inte lika avogt inställd som tidigare. Sen hoppsan så bara gled den in! Oj! Vilken skum känsla! Det gjorde inte ont, det var ganska skönt men skilde sig inte särskilt mycket från alla hångelgånger. Pågick i säg tio femton minuter, han kom i mig utan kondom, sen var det slut. Vi pussades lite men han verkade konstig och dyster och mumlade något om att han tänkte hålla sig. Orkade inte bry mig om detta utan sprang in i badrummet och kollade mig i spegeln. Jag hade nämligen läst en ungdomsbok där mamman till huvudkaraktären kunde se att hennes precious daughter precis hade förlorat oskulden eftersom man får en speciell glans i ögonen då. HAHA LOL!!!!! Tyckte mig se en glans faktiskt och när jag stod där och glodde på mig själv tänkte jag "Nu är jag kvinna". Åh lilla Queen of the Najt... Sen gick vi ut i köket och gjorde matteläxan. Vi var lite blyga och tittade golligt på varandra. Så fint minne ändå. Så jävla otäckt att jag sex år senare kastade en blomma på hans kista i graven. Usch jag kan inte begripa det. Måste gråta lite :(

Med vänliga o-oskuldshälsningar, Werkin Girl och Queen Of The Najt

Emolimbo

Jaha jag har suttit och jobbat lite och fick ett samtal av min terapeut som undrade om jag bara hade missat mitt läkarbesök idag eller om jag hade ångestballat ur och inte dykt upp. GUD hur ska man hålla koll på alla läkarbesök och terapisessioner och shit. Hade alldeles glömt. Till ett annat ämne: Nu var det nog två hela veckor sedan jag senast tänkte att det vore bäst att bara dö. Wow en sån uppiggande känsla! Dock: Det betyder att jag måste leva. Och det vet jag fortfarande inte hur man gör.

Mvh
/WERKIN' GIRL i emolimbo

2013-10-27

Ang. Våra svar på livsåskådningsfrågan


EmoBoost Svarar #1: Livsåskådning

Okej, vi utlyste ju en frågestund igår i ett hybrisartat ögonblick! Till vår stora glädje fick vi frågor! Ni har ställt många bra frågor och efter lite debatterande över sms beslutade vi att svara på en fråga per dag. Svaren blev nämligen så jävla långa. Nu kommer första frågan och svaret då alltså.


Anonym frågar:
Skulle vilja veta om ni kategoriserar er o ställer er under nån filosofisk lära/nån livsåskådning eller kanske e eran livsåskådning "emoboosting" haha. eller vänta det lär mer som en livsstil. men ens livsåskådning brukar ju påverka ens livsstil. aja. ni verkar ju vara existensiella av er, hur kategoriserar ni er? även politiskt skulle va kul o höra :) jag älskar också eran blogg kraom på er!!

Queen of the Night svarar:
Okej det mest hybrisartade var ju här att jag tänkte sätta mig ner och bara köra på den här frågan. Alltså ärligt, vad tror jag att jag är för livsåskådningsguru? Jag vet inte ett skit. Ska tänka lite.

Jo, såhär. Min livsåskådning pendlar lite hit och dit men det som är konstant i denna är detta obestridliga faktum: vi alla ska dö. Om man nu förutsätter att detta är sant, vilket man måste vara en riktig loonie för att inte skriva under på, så får man tackla detta på olika sätt. Antingen får man bejaka det eller så får man på något sätt hitta något som kan förmildra detta faktum. I min terapi som jag gått i så har jag (genom olika konstiga andningsövningar) fått öva mig på att förhålla mig mindre till döden. Jag har i perioder varit väldigt inriktad på det. Typ tänkt "vad är meningen med att jag ska bli frisk och plugga för och skaffa barn för, jag ska de och de ska dö alla dör ju" och min terapeut försöker med "ja men du lever ju nu. du kan ha ett bra liv nu" och då återkommer alla tankebanor till "alla ska ju ändå dö". Alternativt har jag förhållit mig till döden på ett kanske mer livsbejakande sätt, typ "vad kommer jag ångra på dödsbädden?" vilket förvisso gör att man blir modig men det är ändå med döden närvarande.

Jag har ofta blivit provocerad av att döden inte är MER central i människors liv. Varför förhåller vi oss inte mer till döden? Hörde nån slags minnestext läsas upp i radio för någon kändis som hade gått bort och då blev jag så förbannad för vi håller på och sörjer och läser texter och minns de döda men egentligen är alla bara så nöjda och glada att det inte var vi just den gången.

Denna konstiga slutledningsförmåga gjorde att jag blev religiös några månader förra våren. Jag tänkte att det kan för fan inte vara möjligt att det är så banalt att man lever och lever och lever och sen dör man och så var det di hele. Det är för enkelt. Det måste finnas ett egenvärde i levandet och i mitt svaga tillstånd tänkte jag att det egenvärdet kanske var Gud. Där hade man kunnat ställa några följdfrågor men jag bestämde mig för att köra på att meningen med att man lever är Gud. Gud vill det. Punkt. Så jag klädde mig fin och gick till kyrkan. Det var underbart faktiskt. Vacker miljö, människor som tog ens hand och önskade guds frid, psalmer och lukter från barndom och skolavslutningar. Och när prästen sa "Ni är alla Guds barn. Ni har alla Guds nåd" så kände jag mig så otroligt lättad. Så märkligt. Jag var tagen när jag gick därifrån, gick på några högmässor till men jag tror ju faktiskt inte på Gud. Men så skönt det är när någon säger att man har någons nåd. Jag vet knappt vad nåd är men det måste väl vara bra.

Tidigare har jag även kunnat stävja tanken på döden med att organisera mig politiskt. Då är det ändå något generationsöverskridande och upphöjt som man lever för, kampen för alla människors lika värde (ang politik: NATURLIGTVIS är jag socialist. Har varit aktiv i sossarna i mina tonår för jag tror att det är inom socialdemokratin man kan göra verklig skillnad inom vänstern i Sverige. Men jag är inte aktiv politiskt längre så jag ligger väl nånstans vänster om vänsterpartiet. De viktigaste politiska frågorna i sweden idag är om man ska vara 1) konkret: inte införa femte jobbskatteavdraget + sänkning av statlig inkomstskatt, förbud för vinstdrivande företag inom vården, individualiserad föräldraförsäkring och bygga fler hyresrätter. 2) lite mer visionär: sex timmars arbetsdag, ingen privat vård eller skola, höjning av kvinnolöner mm mm ). Dock är kampen för människors lika värde något som bara rör människorna och vi dör ju alla ändå. Ja ni ser ju. Oavsett vad jag gör slutar det med döden.

Så summa summarum: jag är vänster och förhåller mig till döden


Werkin' Girl svarar:
Gud så svårt, jakten på en livsåskådning har väl pågått hela livet. Måste resonera mig fram här och se vad som blir, eventuellt blir det ett vettigt svar men kanske också bara en massa blaj. Jag tänker på när jag var liten och hade ett litet barns syn på världen. Det jag kände till då var mitt hem, min familj. Min lantbruks- och jägarsläkt i norrland och min lite mer akademiskt lagda släkt i småland. Mina föräldrar matade mig aldrig med några budord, så här i efterhand har jag funderat på om det inte är väldigt ovanligt? De hade liksom noll uttalade förväntningar på vad man skulle "bli" eller hur man skulle "vara". Minns att jag kände mig som en ö i förhållande till andra barn och deras familjer, att de hade mycket tydligare strukturer än min egen. De hade fler uttalade regler och förväntningar på varandra och det fick mig alltid att känns mig nervös och lite trängd. En gång när jag var elva var jag på semester med en kompis familj på Gotland och till min stora fasa visade det sig att de hade gjort upp ett schema för varje dag, komplett med paus för fri lek och släckning klockan tio. Den här omvälvande upplevelsen slog lite klorna i mig och jag har sedan dess på ett eller annat sätt motsatt mig strukturer av olika slag. Samtidigt som jag är en "vän av ordning" och ogillar när folk ställer till det för andra så har jag svårt att rätta in mig i ett mönster, så har det alltid varit. Alltid haft hög frånvaro i skolan och många sjukdagar på jobb. Aldrig bekväm i rollerna som man väntas spela som flicka, tjej, ungdom, kvinna, men aldrig högljudd i mina protester.

Vad kan vi utläsa av detta då, problem med strukturer och ensamvarg? Jag har noll förväntningar på att andra ska fixa mitt liv åt mig. Jag fantiserar ofta om att leva ensam, arbeta ensam, sitta och titta ut genom ett fönster med en kaffekopp ensam, dö ensam. Ensamheten är en helig graal och en förbannelse. Under en period var jag övertygad om att den så kallade meningen med livet var att fortplanta sig, det enda sättet att spräcka hål på ensamhetens bubbla liksom, jag har alltid sett det som en slags lösning på problemet med alla existentiella våndor. Att ha någon att älska som älskar mig tillbaka, som inte kan göra sig fri från mig. Jag är en ganska negativ typ i det avseendet att jag inte riktigt litar på fölk. Gemenskap är förgängligt, så jag tror bara på mig själv. Men typ, om jag däremot lyckades fortplanta mig skulle jag förlösas?? Om ni fattar.

Väldigt länge nu har min liv handlat om att överleva snarare än att leva. Då kan det här med att försöka identifiera något att leva "för" kännas lite torrt. Nu kommer jag att tänka på en bild jag gjorde för en miljard år sedan som var en figur med tre punkter enkelt markerade på kroppen, och det var hjärtat, hjärnan och könet. Samtidigt som det är faktorer som driver en framåt så är det fängelser som jag vill göra mig av med, och jag föreställer mig att jag i livets början och slutskede varit/ska vara fri från detta. När fångenskapskänslan blir för stark är jag nästan helt övertygad om att den viktigaste uppgiften jag har som människa är att offras, och med det menar jag att dö. Att försvinna från samhället för att samhället är ett människokluster som bildats som följd av fångenskapen man försatts i av hjärnan, hjärtat och könet. När jag har bra dagar tackar jag världen och alla molekyler i den för att jag får finnas, att jag får se allt det här och fungera, att jag kan känna och såras och springa och andas. Då kan jag ibland till och med tro att jag kan bidra. Kanske göra någon lycklig. Kanske dö fri men inte längre ensam.

Det blev mest blaj. Haha! Även: Jag är vänster och röstar sosse.

Badkarsblogg



Jaha här ligger man i morsans badkar och blöggar alltså. Så mongigt att mitt nagellack på tånaglarna försvunnit på alla naglar utom stor- och lilltå på båda fötterna? Liten trött reflektion från badkaret, det är ju typ enda gången man aktivt stirrar på sina fötter under en längre sammanhängande period i sin vardag. Mamma har bjudit över mig ikväll för att äta middag samt få hjälp med att "hitta bilder till några recept" dvs hjälp med att googla. Haha så kul att them elderly people inte vet vad de ska söka på för att hitta bilder... Nu när jag ligger här kommer jag att tänka på min badkarslösa uppväxt. Vi bodde i ett hus som mami och papi köpte när jag var ett år gammal, en tid när deras framtidstro var sprudlande och romantisk. En tid när de på fullt allvar tyckte att det var en bra ide att köpa ett hus som egentligen var en gammal sommarstuga och använda alla pengar till att bygga ut/renovera huset. Boytan var 68 kvadrat, trädgården var helt enorm och det fanns en källare som omvandlades till badrum. Under de sjutton år jag bodde i huset renoverades det aldrig. Som litet barn var det helt fantastiskt att bo där men som tonnåring mindre kul att leva i ett hus som var trångt, dåligt isolerat, hade egen brunn (vilket betydde att vattnet då och då inte fungerade pga någon ledning frös eller annan skit och vi fick hämta vatten på macken i dunkar) och som till råga på allt låg typ ute i skogen. Ni kan förstå hur skönt det var att flytta till lägenhet sen. Där man kunde låsa om sig i badrummet,  duscha i mer än fem minuter utan att varmvattnet tog slut och kunna ta sig hem på natten utan att betala taxi eller gå i en havtimme längs en öde grusväg.  Men det bästa var att få ett badkar. Jag badade så mycket det där första halvåret så det var Inte KLOKT. Inte för varmt utan typ fyrtio grader, och så tappade jag ut lite vatten då och då och fyllde på med varmt vart efter. Jag tog in datorn och ställde den på toasitsen och tittade på serier i timmar. Utvecklade, som jag skrivit om förut här i blöggy, en ganska osund relation till det här badandet och rengörandet. Det gick helt enkelt över styr. Nu ligger jag här och tittar på mina fötter. Har det ganska skönt i mitt ljumna vatten. Ska passa på att typ skrubba och raka hela kroppen lol. Och klippa/fila naglarna. Komma ikapp med groomingen typ. 

Hörz,
/WERKIN' GIRL

Emoanpassad karma

Något fantastiskt hände mig och QotN igår när vi hade varit och ölat oss en öl. EN öl that's right! Du såg rätt. Så härligt att inte vara slav under alkokicken och tvångsdricka tre till och toppa det med en trött GT i högt plastglas och sen springa in på nån klöbb och bli slapped around av någon dick och röka två paket cigg. Jag ska sluta tjata om hur många enheter alkohol jag (inte) druckit varje inlägg men som ni kanske förstått är jag mycket nöjd med denna utveckling och jag måste vältra mig lite i den nu medan jag kan! Hur ska en annars orka hanka sig fram va. JAJA detta skulle inte handla om att dricka bärs, nej nej, jag skulle berätta om det fantastiska! Vi råkade snubbla in i en sån där tillfällighet som gör att man i efterhand ba känner: VAAA HÄNDE DET HÄR tänk om jag inte varit just här just nu då hade detta aldrig hänt JAG ORKAR INTE!!! Gud jag önskar verkligen att jag kunde berätta vad det var men jag känner mig så nervös för aina så det får vi spara till jag vet inte nån årskrönika eller så för vår egen säkerhets skull. Det var i alla fall något som genererade enorm lycka för oss, och som fick oss att misstänksamt stirra runt i rummet som om vi letade efter något. Finns emokarma?! Det var det värsta.

Det är väl inte precis som att jag är nån slags filantrop och det är inte så ofta jag egentligen genererar någon förbättring i andra människors liv, men jag tänker ändå att vi som haft det lite risigt i life förtjänar en skänk från ovan eller två då och då. Lite som när jag har en rejäl depp, då får jag fett jävla dålig hy också? Gärna också att det trillar in någon inkassokrav som jag inte kan komma på andra sätt att få bort än att sälja mina gamla använda trosor typ. Eller bara fråga mamma om hjälp, men ni fattar. Det borde rimligen vara dags för ett uppsving då kan man tycka, när man utöver att man vill dö dessutom får besked om att ens hud i fejset hunnit före till bårhuset... fäk. Men! vips så kommer det en liten present från någon högre makt eller bara sinnessjuk slump. Åh mitt hjärta sväller och kollapsar när jag tänker på det! Fuck den där skiten med att "goda saker händer goda människor" eller ja varför inte "den som gör gott får gott". Ny regel: "Den som mår skit får gott". Yes yes yes

<3
/WERKIN' GIRL

Populärkultur


2013-10-26

Liveblogg från kings



Här sitter vi och smuttar på det gula guldet. Lol. Här och nu förklarar vi frågestunden öppnad! Bring it on vi svarar på allt okej?! Hybris!!!

Luv
/EmoBoost ute på stan

Sminkinsikter

Sitter och skriver här vid min enorma surrande dator iklädd en jättefånig kort tajt klänning. Det var typ min "partystil" för ett par år sen. Jättetajta stretchiga slampiga klänningar med kort ärm. Så man ser både slampig och välklädd ut på samma gång. Nu fattar jag inte grejen. Antingen har jag blivit längre eller så har jag bara fått bättre omdöme (sannolikt det sistnämnda) för den här klänningen är så jävla kort! Täcker knappt asset. Och den är så tajt att min lilla bulle som alla riktiga quinnis har på magen blir förstärkt och jag hade kunnat tas för att vara i vecka 16. Hade jag inte den bullen då eller gick jag bara och drog in den hela tiden? Fy fan vad jobbigt. Sån idiot man var. Min nuvarande partystil är snarare ASMYCKET smink och sen en sladdrig skjorta och sladdriga byxor. Så skönt, ingen bryr sig ändå.

Har hämtat mig från nattens eskapader. Sov dåligt men det var härligt faktiskt. Och på morgonen drack vi kaffe och han frågade mig frågor om mitt liv för första gången nästan. Det var roligt. Han är rolig. Fan. Har inget raljerande att skriva vilket innebär att jag inte har känslomässig distans till vårt lilla kaffe- och analmys. Jag blir ju i princip kär i alla som knullar mig och lyssnar på mitt känslomässiga dravel.



Avsikten med detta inlägg var att skriva om två sminkinsikter!
1. Varenda jävla gång jag går till en MAC-disk i nåt varuhus så börjar jag på ett maniskt sätt att gegga med mitt finger i en röd metallic färg som heter "Cranberry". Mina ögon scannar liksom av alla tusentals skuggor och vips så står jag där och smetar den längtansfullt på min handrygg och mumlar "åhhh den är så fin men jag vill ju inte se ut som jag har ögoninflammation". I torsdags hade Werkin Girl och jag en riktig jävla långkörare och skuttade runt bland beautydiskarna på NK i en evighet. Kom till MAC-delen och en rolig sminkad man kom fram och attackerade oss med sin hjälpsamhet. Jag vet inte vad det är men jag ÄLSKAR verkligen att fråga dessa sminkmänniskor om råd. Jag vet ju bäst själv egentligen men det är så härligt. Jag berättar för honom om mina Cranberrybekymmer och han säger insmickrande " Ja du det är en svår färg men på dig.. en tiopoängare!". Så smickrad och lättköpt går jag med på att bli sminkad. Så mysigt. Jag blir alltid sminkad när jag ber om råd. Werkin Girl har en annan taktik, hon smyger runt och pillar på penslar och lila eyeliners och kan gå oupptäckt men jag måste tydligen vara i centrum i sånna sammanhang.

Den här roliga sminkkillen sminkade mig i alla fall med Cranberry vilket oväntat nog blev skitsnyggt! Dessutom fick jag prova ett rouge som hette "Mocca" som var brunrosa och mycket tjusigt och smickrande. Och till sist smetande han på ett riktigt knulligt läppglans som var lilarött. Kände mig flott och naturligtvis slog jag till på ögonskuggan. Som jag nu applicerat rikligt på mina ögonlock.

2. Alltså detta med att ha eyeliner på inre övre franslinjen. SÅ SNYGGT! Alla tidningar tjatar jämt om "sug i blicken" men detta ger för fan sug i blicken på riktigt.

Det var allt. /QotN

Ligger i sängen och lyssnar på P1 sändningsuppehåll

Positivt
- Att mitt fejs inte ser ut som skit
- Drack bara två folköl ikväll trots att det fanns en bib vitt och massa bubbel i rummet
- Att jag orkade hänga en hel kväll med människor trots att jag var nykter
- Levt på en diet av mackor och jordgubbskräm i en vecka vilket oväntat har gjort mig slim

Negativt
- Att jag inte pallar lyfta blicken från datorskärmen pga mitt hem ser ut som ruttnande skit med gamla snusdosor överallt, kluster av disk och gamla mensade trosor, måste ta tag i denna skit innan den växer upp i sängen över ruttnar sönder mig också
- Har sjutton spänn på kontot och 0 incoming
- Att jag egentligen inte orkar hänga/prata med nån
- Orkar inte ta bort sminket men ärligt vem gör ens det?? Herregud..

Kvack nu är klockan redan fyra, okej bara en timme kvar tills U.B stänger vilket borde betyda att jag får besök snart, så himla mysigt. Yes gött en till grej på pluslistan. Kram på er alla boosters out there.
/WERKIN' GIRL

Nattlig intern kommunikation



Hitta detta på blondinbellas blogg om ni kan

Hello

Detta mina vänner är en liveblogg från den bistra singelverkligheten. Ligger i sängen. Ovetandes om att jag i detta nu delar denna stund på internet så ligger det en snubbe bredvid mig. Han verkar trött och lite full och sover. Han luktar gott, lite svett och sådär sött som folk luktar när de druckit. Vad är det för lukt? Jag älskar det. Sammanlagt har vi utbytt kanske 20 meningar. Har också precis insett att jag inte är intresserad av denna kille. 

Jag kom hem och typ tre sekunder senare messar denna man "tjena :) läget?". Till historien hör att jag skickat sms till denna man som han inte ens svarat på! Naturligtvis svarar jag på en sekund. 15 minuter senare är han hos mig. Vi säger kanske hej, snackar lite om en korridorgranne och sen börjar knullandet. Det är ganska bra. Men jag vet inte. Känns som jag sexar för mycket och inte bara chillar och slappnar av i situationen. Efter ett tag väser han att han vill ta mig röva och jag ba fine kör på.

Ja då börjar han greja där och får till lite anal action men sen får jag sån där smärtimpuls så jag säger aj vänta lite ta det lugnt. Han väser att då ska han knulla mig i fittan. Jag ba jaja visst fastän JAG VET att man får urinvägsinfektion av det. Och jag har precis varit inlagd på grund av en allvarlig urinvägsinfektion. Men inte säger jag nej inte. Nej jag väser nåt sexigt jakande. Så dumt. Måste fixa antibiotika omedelbart imorron. 

Sen är det dags igen för lite anal. Men ni alla andra anal queens där ute vet att det kan vara lite knivigt med det där initiala inträdet så hans kuk så gjorde liksom en liten glidning och hamnade i fiffi. Tydligen är de ganska lika varandra för han börjar stöna på så in i helvete och svära och allt. Blir så misstänksam! Tror han att han knullar mig i roevi nu? Det verkade så. Och han höll på och höll på och jag ville liksom inte avbryta och ba "hallå du är på fel ställe grabben" så jag sexade vidare men gjorde liksom flera ansatser till att visa att han hade valt fel kroppsöppning att penetrera. Detta gjorde mig så stressad och det enda jag kunde tänka på var att det skulle bli så jobbigt för honom när han insåg att han var in the wrong ally (uttryck som jag precis hittade på). Senare verkade han dock ha insett att han var fel ute för nästa gång när han lyckats navigera rätt bland de yttre genitalierna frågade han "är jag i rövi nu?" HaHAHA så lolll. Sen knullade vi lite till, jag blev helt trött typ och började tänka på att jag kommer få pyelonefrit igen. Nu har vi sagt kanske fem meningar till och nu sover han och jag ska snart sova. Mysigt med sällskap. 

Den kvarstående känslan är dock att jag för denna kille bara är en tjej man messar när man är full och vill knulla nån i röven. 

Allt gott
QotN 

2013-10-25

Laddar upp för kollaps


Hade trots mitt ångstiga meltdown inatt en ganska behaglig dag idag! Skulle träffa min terapeut klockan elva och hastade stressad iväg dit. Ni vet när man tänker ahhhh orka jävla fuckade terapi hela tiden jag har ju inget att säga!!! och så slutar det ändå med att man sitter där och hulkar i nån liten blå fåtölj mittemot sin terra. Gud! I all min emoprakt, dvs tårögd och svartklädd, passerade jag i alla fall snurrdörrarna i sjukhusets entre och gick ut i solljuset. Köpte som vanligt en kaffe och en dammsugare som jag långsamt fikade upp på en bänk. Rökte en cigarett innan jag reste mig upp och hasade vidare ner till busshållplatsen. Resten av dagen spenderade jag på ett kafé tillsammans med en kompis som berättade om de en miljard dejter han varit på senaste veckan. På vägen hem gick jag in på H&M och gjorde slut på alla mina pengar (åttio kronor) på nya lösögonfransar och ett par svarta fingervantar. Jag har nu krypit ner i sängen för att ta igen lite sömn och lyssna på det nya avsnittet av fredagspoden när HELL BREAKS LOOSE ute i trapphuset, en hundjävel skäller oavbrutet och ett hipsteraktigt par håller på att flytta sina ikeamöbler (serie: malm) in i en lägenhet på min våning, någon borrar i väggen någonstans i huset och jag ligger här och KOKAR av ilska som en sur gammal kärring redo för attack. Måste vila om jag ska klara av ännu en prövningarnas sociala fredagskväll utan alkoholen!!! Lord Jesus Christ give me strenght!!!

/WG

The ladder of Paradise



För att på ett enkelt sätt illustrera hur jag känner mig just nu tänkte jag ta hjälp av denna bild. Vad ser vi här då, jo vi ser en trappa. På väg upp för trappan ser vi ett antal gobbar. Längst upp sitter en välkomnande ängel och tar emot de som klarat sig till toppen. Gobbarna i trappan är rädda. De ser att några av deras bröder inte klarar sig hela vägen upp, somliga faller över kanten. Så gobbarna i trappan skyndar sig, knuffas, vill fort till toppen av trappan. Det är inte så konstigt, för det finns faror som lurar under färden. Små bevingade jävulsfigurer gillrar fällor för de klättrande - repögglor kastas runt deras halsar, pilbågar spänns och avfyras, allt för att störta gobbarna ner i djupet. Ner i helvetet. Vem är jag då? Är jag en av alla de små gobbar som klättrar, anfådd och med vild blick? Jag var en av dom tills för ungefär en timme sedan, men någonting satte käppar i hjulet och nu är jag på väg ner i avgrunden. Jag kan bromsa fallet något genom att ta en legrigan och räkna baklänges från hundra och långsamt andas in och sedan ut på varje siffra. Jag klarade det till sextiotre den här gången.

Sleepless in Emoland,
/WERKIN' GIRL

Sista avsnittet av svenska hollywoodfruar



2013-10-24

EmoBoost Testar: Murad pomegranate exfoliating mask


Produkt: Murad pomegranate exfoliating mask

Inköpstillfälle: Idag stapplade vi yra runt på Sephora och testade olika sminkprodukter. Tror vi var där inne i typ en och en halv timme och en orolig vakt gick "diskret" bakom oss och kikade vad vi gjorde lol!! Vårt mission var i alla fall att hitta en fuktmask av märket Sampar som de tyvärr inte hade inne och ännu värre inte ens kände till?! Kvinnan som hjälpte oss var i alla fall smart nog att tipsa om en annan så kallad mirakelprodukt från Murad. Jag citerar: Den är helt underbar! När man tar på den känner man att det liksom svider till i huden och eftersom jag är hudterapeut älskar jag det, då känner man att det händer grejer!!! Hahaha så rolig quinna, hennes ögon verkligen lyste av exaltering när hon berättade om denna produkt. Vi blev såklart eld och lågor och kunde knappt hålla fingrarna i styr, och bestämde oss för att köpa en förpackning att dela på. En liten kartong innehåller alltså sex stycken småförpackningar tänkta att användas upp under sex tillfällen. Den fantastiska sephorakvinnan tyckte dock att tredjedel av en påses innehåll per gång räckte mer än väl.

Claims: Ska användas 1-2 gånger i veckan för att befria huden från gamla trötta torra ytceller som blockerar och innesluter orenheter i huden, samt ge fett med lyster och näring. Innehåller extrakt från granatäpple och ginkgo biloba (okej???) som alltså är antioxidanter och bekämpar fria radikaler (som bryter ner cellerna och verkar åldrande för huden - ja jag har läst på). Andra godsaker som den här masken innehåller är glycerin och salicylsyra (hejdå finnar) vilket såklart alltid är lovely. Skitsamma, det viktigaste att nämna är att masken innehåller AHA-syror! Yeah, let's get this chemical exfoliation party started!

Werkin' Girl recenserar: Jag har extremt torr hy och har problem med acne kring käkpartiet/pannan i perioder. Detta är lite knepigt då de flesta acnemördande produkterna som finns ute i handeln är keffa pga torkar ut huden så att man känner sig som ett skrumpet russin, vilket är helt idiotiskt då jag egentligen behöver sjuka mängder fukt + aktiva mördaringredienser så att huden slutar balla ur och slutar paniköverproducera talg och skit som leder till ilskna inflammerade finnys och så kallade "orenheter" (lol detta ord...) Tänker mig att en härlig AHA-peeling kan vara toppen för mitt fejs då de torra ledsna partierna försvinner och slutar blockera för den underliggande lyckliga huden plus att aha-syror ska verka balanserande, alltså att oavsett om man är en torris, oljeboll eller båda två samtidigt så jämnar de ut och neutraliserar.

Okej! Efter en dusch öppnade jag förpackningen under stor andakt och tryckte ut en klutt vitaktig halvgenomskinlig gel i handen. En förpackning visade sig innehålla enorma mängder så det blev en del över? Masserade in masken i fejs och på hals och återvände till min soffa. Kände ganska omedelbart en svalkande lite pirrig känsla i hela ansiktet, liksom stickig men inte obehaglig för min torra kräsna hud. Tydligen innehåller den menthol så det är inte så konstigt att det känns svalkande, men men. Den stickiga härliga känslan tilltog tills den plötsligt lugnade sig ungefär samtidigt som masken absorberats av huden och torkat till en glatt genomskinlig film över ansiktet. Efter tjugo minuter gick jag och sköljde av masken med ljummet vatten.

Och vet ni vad - hudtonen är jämn, mina röda irriterade partier på kinderna är lugna och liksom... nerplattade?? Som att fula knottror och bulor liksom lagt sig platt på rygg och skickat upp en om inte vit så åtminstone beige flagga i luften och ropat "VI GER OSS". Porerna verkar ha krympt ihop, fejset ser friskt och rent ut och känns varken fettigt eller stramt. Bra! Hatar fettigt och HATAR stramt. Sephorakvinnan beskrev masken som en askungekräm (älskar detta uttryck!!!) vilket är precis det jag vill ha när jag ska spendera dollars för att pigga upp mig - kortvariga fantastiska resultat! Orka tänka långsiktigt. Och det stämmer, den stramar upp, jämnar ut och känns fresh och clean som fan. Förpackningen var ju soft pga vi kunde dela upp masken lika nu när vi köpte den att dela på, men det är rätt opraktiskt att man får så mycket i en påse, vad gör man med resten liksom? Sparar ofc men ändå. Over all gillar jag denna skarpt, den är ingen hysteriskt glow booster men man ser definitivt vaken och lystrig ut i huden! Skulle behövas följas upp med nån slags fet fuktkur, då tror jag man skulle må gött fo real. Bra pris dock, recommend.

Queen of the Night recenserar: Jag börjar med att citera Maria Montazami: "inte för att skryta.." men jag har himla bra hy. Inga finnar, ibland lite oily och ibland lite torr men bra.  Hade dock till fram tills ett år sen en massa små fula vita knutor och liksom semifinnar som ville komma fram. Och då pillade jag en del på dom så trots goda förutsättningar såg jag lite halvlökig ut ändå. Gick då till en hudterapeut (detta tipset är alltså gold), närmare bestämt acnespecialisten på karlavägen, som gjorde en porrengöring. Hon tömde alltså allt manuellt och hon sa att nu måste du smörja dig så in i helvete. Gjorde asont, var röd en dag efter, smorde som 17 och sen dess har min hud varit toppen!! Oj världens roman om min hud men måste dela detta tips. FÖRST porrengöring så man kan börja från scratch och SEN mirakelprodukterna.

Okej masken. Gillar att den kom i portionsförpackning så att man exempelvis kan ta med den på resa eller dela med en vän. 

För att maxa detta maskmys har jag alltså "rullat en jay", tänt lite ljus och gjort det mysigt omkring mig. Lite svårapplicerad i det halvskumma badrummet. Och den var liksom genomskinlig och konsistens som hårt schampo men det gick bra ändå. Skön att ha på, pirrade en del men blev inte supersåld. Köpte en riktig jävla superlermask i somras som bränner så in i helvete!!! Så mig impar man inte så lätt på. Sedan blev den lite kall på ett mysigt sätt. Skrubbade av mig masken och rusade sedan till spegeln. Och jo minsann. Man ser glowy ut. Rengjord. Fräsch. Så jag är nöjd!! Men det jag hade behövt är asmycket fukt och detta var ändå mer exfolierande. Jag är tillräckligt exfolierad. Lol.

Kram på er alla drönare från era exfolierade emodröttningar
/QotN och Werkin' Girl

Varning för omogen mobbingtext

Okej, som ni kanske förstått brukar vi lyssna på blöggtjejerna Michaela Forni och Dasha Girines podcast och vrida oss som daggmaskar i vånda över hur pinsamt och dåligt det är. Det är ett mycket omoget beteende. Vi lyssnar främst för att störa oss och mobba och vara elaka, men även för att det är underhållande. Sådär då har vi rett ut det. Igår åt jag några mackor och lyssnade jag på det senaste avsnittet som heter "Att träffa killar" LOL!!!! HAHAHA!!! Jag orkar inte. Nu ska jag i sann omogen anda lista det senaste avsnittets highlights.

  • Första löllet var ju när Mickis börjar poden med att berätta om att hon haft pms: "Jag har inte gråtit idag, men jag har varit på väg att gråta några gånger under helgen när jag förstod att min mens skulle komma. Så igår var det synd om mig. Jag började gråta för att mina naglar var fula... då ville jag inte vara med längre. Jag satt hemma och ba asså mina naglar är så jävla ofräscha, titta på dom! Och min kille ba men det gör inget, det ingen som SER! Jag ba jag måste få en akuttid! Och så ringde jag min nageltjej och ba det är kris"
  • När Dasha var besviken på sitt besök på restaurangen Flying Elk där hon hade ätit en specialavsmakningsmeny och trots försvarade restaurangen och sa "Men jag har hört att deras vanliga meny ska vara utom denna stad"
  • Att Dasha tänker klä ut sig till rödluvan eller cat woman på helgens halloweenfest
  • Att Dashi ville va vild och gå på club Privé (urk) på dejt *cRaZy*

Tyvärr kom det inga fler roliga grejer efter det.
Syrliga/fnissiga hälsningar,
/WERKIN' GIRL

Den mörka sanningen om Campral


Hej små boosters. Campral då. Ja, de minskar alkoholsuget. Vilket är skitbra, det är en jättehjälp när man är alkopeppad och försöker hålla sig nykter. Jag har dock noterat en liten biverkning. Jag blir jättedålig i magen av tablettjävlarna, och med det menar jag lös i magen. Så istället för alkad emopingla är jag nu en pruttig nykterist. Det är tydligen så här det går till när man blir vuxen. BORING

Godnatt alla emos
/WERKIN' GIRL

EmoBoost Prodoctions


Jag ger er: Produktionsbolaget med inriktning på emo. Eller egentligen har "vi" (QotN) hittills bara kommit på en emoshow och det är Project Mental Health, men man skulle kunna tänka sig typ en emonyhetssändning med fokus på katastrofer, populärkulturella fenomen och läkemedelsbranschnyheter? Och en talkshow ledd av någon emoförebild som till exempel Quetzala Blanco. På eftermiddagarna visas nittiotalsemoserier som my so called life, twin peaks och kanske någon specialare typ nyproduktion av simpor och grodfötter fast regisserad av Tim Burton.

Nu till min programidé. Jag drömde häromnatten att jag såg den tredje Sex and the City filmen. Och ja, ni har rätt, det finns ingen sådan. ÄNNU!!! Nu ska jag berätta för er vad som händer i den tredje filmen. I SATC 3 får vi återigen hälsa på våra favorit *New York cheyer*. Scen ett: Charlotte, Carrie och Miranda sitter i en starkt upplyst kafémiljö. Stolarna är vita och gjorda av hårdplast. Kaféet har enorma fönster ut mot gatan. Snöflingorna singlar långsamt mot marken utanför. Alla tre är klädda i färgglada dräkter. Carrie har stora trekantiga plastörhängen som dinglar från örsnibbarna och hennes lockiga hår är uppsatt i en sidotofs på huvudet. Charlotte smuttar på en stor vit tekopp innehållandes hett vatten och en citronskiva. De pratar och skrattar, bräcker varandra med sina sexuella eskapader och slår sig för låren i extas, Charlotte den frigida atronhundratalsfjanten rodnar generat när någon av de andra pratar om analsex eller utomäktenskapligt födda barn. Allt är precis som vanligt. Härligt att se dom igen va?!!!

Men någonting är annorlunda... de är äldre i den här filmen. De har alla passerat sjuttiosträcket. Och var är Samantha?

Kameran panorerar över rummet. En blond kvinna i åttioårsåldern med brun läderaktig hud och strama glansiga läppar sitter lite längre in i lokalen i en U-formad beige soffa. Bredvid henne sitter en yngre (runt sjuttiofem) gråhårig man klädd i röd sammetskavaj. Han har en gul sidenscarf nonchaland knuten runt den rynkiga halsen och ett flertal klackringar på de åldrade fingrarna. Kvinnan är klädd i en kroppsnära långärmad klänning i vit lycra med ett brett läderbälte i midjan, och runt hennes hals vilar en kedja i massivt guld. Hon ställer ner champagneglaset på bordets glatta laminerade skiva och häver sig med hjälp av soffans armstöd långsamt upp. Kameran klipper till en närbild av hennes ansikte.

- But wait a minuite. Where is the fourth one? Säger hon med gäll röst och möter kameran med blicken. Oh yes, that's right... It's me!

Det visar sig att Samantha inte längre är med i den glamorösa kompiskvartetten utan har blivit utstött efter ett gräl med Charlotte som aldrig riktigt retts ut. Tyvärr vaknade jag efter detta så jag kan inte återge mer av den tredje sex and the city filmen. Återgav denna dröm för QotN i lördags när vi satt och skrockade i soffan i en härlig weeddimma och åt varsin piggelin. Om EmoBoost Productions blir verklighet så kommer även SATC 3 bli det, det är då ett som är säkert.

/WG

2013-10-23

Passion for crime

Nu börjar denna korta dag lida mot sitt slut. Tänk vad annorlunda samhället hade varit om dagarna var typ sju timmar långa. Hade varit så konstigt. Framförallt hade man ju inte kunnat bo i en storstad för transporten tar så lång tid. Men det räcker å andra sidan med ett eller två mål mat per dag. Så man kan ju korta ner en del handling och sånt.

Lyckades oväntat nog med att kompensera någorlunda för mina förlorade timmar. Återstoden av dagen har ägnats åt Hasse Aro. Låter märkligt tänker ni, men icke. 

Såhär är det va: jag älskar Leif GW. Han är en så briljant person. Hans samhällsanalyser är så skarpa och han kan allt om mord. Men. Jag vill inte vara en partypooper här men har ni märkt hur han flåsar när han pratar? Det är inget bra tecken. Han kan mycket väl ha hjärtsvikt grad 3 eller 4 och det är inte så värst lång överlevnad med det. Tänker på honom minst en gång om dagen och att det är så trist att han snart kommer dö. Men har nu hittat en ny Leif i Hasse. Trodde att Hasse bara vara en ytlig programledare som inte visste något om samhället eller brott och egentligen mest ville bli polis. Men det är fel! Han är supersmart! Ge honom ett program SVT! Osäker på formatet men antingen som veckans brott fast lite mer reportage eller bara talkshow inriktat på brottslighet. Vet inte riktigt. Mycket programideer nu. Werkin Girl och jag talade tidigare om att vi borde starta produktionsbolag *hybris*. Emoboost Productions. Hur tjusigt!?

Kollade på nya efterlyst nu på gammeltv och blev mycket engagerad. Skickade till och med en fråga till Thomas Bodström men han svarade inte i programmet. Tråkigt. Blev så inspirerad och började drömma om att nästla mig in i nåt kriminellt nätverk. Verkar så spännande. Frågade mina medboende om jag kunde köpa en pistol. Alltså inte att jag skulle göra det, men om de på ett rent hypotetiskt plan skulle kunna fixa fram ett vapen. Ja!! sa en. Men uppskattade att det skulle behöva gå i fyra led. Men ändå liksom.. Halva inne nu. Är det nån som vet var man träffar kriminella som samtidigt är pojkvänsmaterial!?

Konstig iakttagelse: har jättemycket svullna lymfknutor och aftösa sår i munnen. Bara såren i munnen. Varför kommer det nu? Borde ha kommit innan jag blev sjuk?

Nu ska jag "varva ned" med ett avsnitt av veckans brott. Good night all you loonies out there / QotN 

Project mental health

Känner knappt att jag kan blogga idag. Mitt inre är som en konstig hård knuten näve. Men inte på ett härligt revolutionärt sätt utan bara att jag känner mig arg och ledsen och sluten. Det finns väl ingen som vill ta det av det här jobbiga hårda arga slutna. Vaknade halv tre idag. Vem vaknar halv tre? Är såklart superförvirrad nu. Vilken dag är det ens? Och mitt hår luktar konstigt stekflott och jag ser skruttig och tjock ut och jag har inte gjort det jag borde göra idag. Min initiala impuls är då: lägga mig igen och titta på veckans brott resten av dagen. Det är ju såklart FEL! Fel fel fel fel.

Vilken tur då att jag vet hur jag ska göra i "Projekt psykisk hälsa" (fick en bra programidé nu - istället för project runway så kan man ha projekt mental health. 10 personer med olika psykiatriska diagnoser av varierande grad får bo ihop i ett hus och utsättas för olika prövningar. Typ en rejäl bakfylla, självmordstankar, att inte kunna somna, hypokondrianfall osv. Sedan får de med hjälp av verktygen de har i sin mentala verktygslåda reda upp den här situationen. Detta utvärderas sedan av en jury och de stackars looniesarna får stå framför juryn på ett podium i smutsiga mjukis och stripigt hår. Vem ska vara i juryn? Jag tycker att Mandy Schulman ska vara med. Kanske hennes make också. De verkar bra på ångesthantering. Och Leif GW för att jag älskar honom och för att han är logisk och strategisk. Kanske nån läkare också. Doktor Åsa? Måste ju ha stora namn. Eller arge snickaren typ. Måste fila på detta) så jag åt frukost, gick ut en promenad, och nu sitter jag här vid datan i färd att kompensera för de vakna timmar jag missat. Än länge går det inte så bra för jag är i ett mosigt tillstånd av självömkan. Och mosig i hjärnan för att jag i ren desperation slängde i mig en blandning av lugnande och sömngivande tabletter igår klockan fyra. Så puckat. Nej nu kör jag!!

Pussar och kramar från Queen Of The Najt

Svett

Jag sitter hemma vid mitt matbord och jobbar lite och känner plötsligt en ganska distinkt svettlukt. Det är jag som luktar. Har inte duschat sedan i förrgår och inte använt deoderant efter det. Jag har typ inte lämnat mitt hem sedan i söndags så det verkar onödigt. Ibland är det så spännande att känna sin egen svettlukt för det händer inte så ofta, lite som att se sig själv utifrån eller höra sin röst inspelad om ni fattar vad jag menar. Jag fick också en ganska distinkt flashback av den här märkliga skarpa doften, nämligen minnet av en kille jag hade något slags kk-förhållande med. Jag var kär i honom i smyg. Men det är en annan historia. Han luktade i alla fall alltid svett. Skarpdoftande, dagsgammal svett. Jag älskade det. Älskade hans doft eftersom jag älskade honom. Förknippar den där doften så mycket med att vara nära honom och hans långsmala muskler, febervarma och nakna ovanpå sängen utan täcke som något slags hetsigt utsatt tonnårssex. Den där typen av sex som är djurisk och desperat, gulpande och liksom omättligt hungrigt. Brännhet andedräkt och kalla fötter och ens rökluktande kläder liggande nedanför sängen i stökiga mönster. Jag blev alltid tyst och tom dagen efter när jag vaknade för att det var över och jag inte visste när det skulle hända igen. Sån jävla värdelös självutplånande skitrelation.

Kanske borde ta en dusch!!!
/WG

Vad är ett "nude" läppstift?



Nude = Samma färg som ens egen läppfärg, kanske något blekare, eller Nude = Blekt brun/rosa/beige? Jag tänker att det är det förstnämnda. Som vanligt utgår begreppen i skönhetsvärlden från att alla brukare är vita västerlänningar och därmed måste ju en "nude" läpp vara beige, men min mun är inte beige, den är jävligt pigmenterad och går åt det rosaröda hållet, och jag ser ut som skit i beigebleka läppstift. Och det är jag nog inte ensam om. Vi kan väl enas här och nu att en så kallad nude läppfärg är samma som ens naturliga med felmarginal på ett par nyanser ljusare. Så slipper vitheten ha tolkningsföreträde för en gångs skull också.

Emogreetings,
/WERKIN' GIRL

Va?

HJÄLP vad är det som händer jag vaknade idag och var på JÄTTEBRA humör! Det känns som att jag ska sprängas! Kunde inte somna i natt och pga något cpryck så ville jag inte ta sömntabletter, så jag somnade klockan fem imorse, lycka till att ha ett liv dagen efter då liksom. Men jag gick upp nu vid tolv och är så vansinnigt pigg så ni kan inte förstå! Det här är en helt exotisk känsla för mig som sällan dyker upp i mitt liv utan kemisk påverkan (alkohol eller annan härlig drog) så ni kan förstå att jag är både hänförd och lite misstänksam. Det sjukaste är ju att jag inte kunde identifiera känslan korrekt först, jag tror nämligen att nästan alla starka känslor jag har just nu är dåliga så jag misstog först det där mystiska pirret och fladdret för annalkande ångest? Herregud så ringrostig man är. Jag tror jag ska komma ikapp med lite jobb nu när jag har flow och kanske gå och träna. Man får smida medan emojärnet är kallt!

Kram
/WERKIN' GIRL

Hypokondri-hour

Synd att jag inte är en videobloggare för då hade jag kunnat lägga upp en film där jag på ett läskigt Blair witch project-aktigt sätt kunde säga typ detta: Hej bloggen. Klockan är svart i tre. Jag gick och lade mig för fyra timmar sen. Men en obehaglig tankekedja kombinerat med ångestpåslag kombinerat med att man är så ensam på natten drev mig till att klockan halv tre stå och lysa med en ficklampa i min mun för att se tecken på systemsjukdomar. Hur jag kom hit? Började med att tänka på sex med en kille och efter några tankemässiga utflykter till bland annat rektalprolaps, nitroglycerinsalva, halsböld, lymfom så hamnade jag slutligen här. Ensam (aja Werkin Girl på sms), hög puls och en hjärna som inte direkt är i sin adekvata aktivitetsnivå.

God natt / QotN 

Minsk

MINSK - grått dimmigt och dragit, men på var mans hals rasslar en fet guldkedja

Idag har jag målat naglarna i ett lack från mavala som heter minsk. Det är mörkt blågrått. På vardera hands pekfingernagel har jag lagt ett tjockt lager av guldkonfetti, sedan dragit på ett lager av mitt favoritöverlack seche vite. Jag har alltid tyckt att det var bullshett när folk ba "ett bra överlack är A och O!!!" man ba ok?? hejdå men sen prövade jag seche vite och nu är jag också en sån som säger sånt. Det blir snyggare helt enkelt. Och det håller bättre och längre. Dessutom är detta snabbtorkande så det är bra för tålamodet också. Skitsamma lyssna inte på mig jag är en emobloggare inte en nagelbloggare.

Herrå
/WG

2013-10-22

Gnäll om mascara

Jag har aldrig hittat en mascara som jag tycker är speciellt wowaktig. Och det stör mig så sjukt mycket för mascarareklam är alltid så jävla full on! Jag tycker att de är för rinniga, för torra, för stor borste, för liten och spretig borste, ögonfransarna blir långa men ser ut som knaggliga äckliga spindelben, eller så blir de täta men korta och knubbiga. Eller så är de bra men smetar och kladdar av efter en timme.

Och nej jag är ingen idiot, jag har på senare år provat massor med mascaror. Och ja, jag är medveten om att det finns en massa olika tekniker att applicera mascaran på. Och ja, jag har provat alla applikationsknep. För att nämna några av de senaste mascarorna jag testat:

- Lancome hypnose (bra men inte tillräckligt för att försvara priset)
- Lancome hypnose doll eyes (också bra men knepig för oss med små korta strån pga stor borste - som dock är bra pga smal i ena änden! men ändå. Torr konsistens som gör att man kan bygga flera lager utan klumpar och skit. Mkt sexy denna mascara)
- Senasai by Kanebo 38c (LOVE att den sitter så bra hela dagen och är lätt att tvätta av men den är noll % wow. Pålitlig men dyr)
- L'oreal Telescopic (fy fan liten ful cp borste urk)
- Clinique High Impact (smetar och kletar över hela fejset och känns mest... tam. Mammig??? Den är lätt att få på snyggt men liksom vad gör det när allt hamnat under ögat efter en timme. Nänä tråkclinique som vanligt typ)
- Maybelline Illegal Length (bra borste med gummipiggar, billig, inte wow men separerande och bra och svart svart svart i färgen)

Ja ni hör ju jag är trött och matt och det är dyrt att testa sig fram. Den jag gillat bäst av ovanstående har nog varit maybillinemascaran eller hypnose doll eyes. Nästa gång jag tjackar en ny, vilket förhoppningsvis är snart, ska jag köpa den där storsäljaren från benefit. Preferably ska den vara vattenfast, är trött på smet och klet nu. Har ni några andra tips får ni gärna höra av er. Tills dess förlitar jag mig på lösfransar för att bli lycklig och långfransad.

Arga hälsningar,
/WERKIN' GIRL

Tanke om 6


Ang en blomma (OBS EMOVARNING)



Det här är en sankta paula. En oanselig ganska billig blomma som finns nästan överallt. Blommorna går alltid i den blå-lila-rosa skalan. Jag har en liten berättelse om en sankta paula som jag tänkte dela med mig av.

För många år sedan när jag fyllde nitton år fick jag en sankta paula på frukostbrickan tillsammans med en bakelse och ett tänt ljus av min mor. Det var bara tänkt som en liten dekoration. Födelsedagen kom och gick men sankta paulan bestod där på sin fönsterkarm. Månaderna gick, blommorna vissnade och endast de grönbruna feta bladen återstod. Ignorerad levde den sitt liv där bakom gardinen, sparsamt och diskret. Ibland kom jag ihåg att ge den vatten, men oftast fick den inget alls på en månad. Men den överlevde. När jag flyttade hemifrån första gången var jag tjugo, och då tog jag med mig sankta paulan, jag hade liksom inte så mycket annat att dekorera mitt nya hem med. Ställde den i ett nytt fönster i en ny lägenhet. Glömde bort den på nytt. Vattnade den sporadiskt, blommorna kom och gick då och då utan ett egentligen märkbart mönster. Jag trivdes väldigt dåligt i mitt nya hem och sov oftast borta, hos min mamma eller hos olika killar jag träffade och knullade. Sankta paulan fortsatte sitt liv ignorerad och hoptorkad, men överlevde lik förbannat. Det gick ett år, och jag flyttade igen. Det var ett lite tumultartat och stressigt uppbrott, men sankta paulan packades ner och packades upp i ännu ett nytt hem. En ny fönsterbräda i en ny lägenhet, igen. Blomsterlös har den stått där, vänner som kommit och gått i min lägenhet har kommenterat den, att den är så ful och att den ser så deppig ut. Men jag har inte kunnat förmå mig att slänga den, för någon gång var femte månad blommar den fortfarande. Och den kämpar liksom på. Och jag har haft den så länge. Ni vet? Det tar emot.

En dag fick jag hur som helst ett slags ryck. Jag lade mig på knäna och tittade in under olika möbler för att se om det fanns något damm att samla upp, jag sorterade alla gamla tidningar och slängde, jag städade ur skåpen och ställde in alla glas och burkar och skålar igen i ordning. Och så slängde jag sankta paulan. Bara dumpade den ner i sopkorgen. Stirrade på den en stund och så knöt jag snabbt ihop påsen, sprang ut i trapphuset och slängde den i sopnedkastet. Jag gick in, fortsatte skura och skrubba, och då började jag gråta. Sörjde den dumma blomman som hade varit med så länge och varit så jävla ful, men då och då levererat helt oväntat och därför hindrat mig från att överge den. Sörjde de år den hade funnits i mitt liv. Grät över att den varit med mig hela tiden och att jag nu hade svikit den. Kände mig som en sån där kärring som är med i sit coms som stereotypt exempel på "en deprimerad" = börjar gråta när hon ser en vante som någon tappat på gatan eller klädd i en oformlig persikofärgad tunika mumlar att hon bara vill att alla ska komma överens medan hon moffar i sig regnbågsfärgad sockerkaka tills hon kräks. Ni vet typen.

För några dagar sen köpte jag en ny blomma. Den kostade nio och nittio, det var ett impulsköp i kassakön på Hemköp. Nu står den i fönstret i mitt kök. I full blom. Och jag kom att tänka på den fula gamla födelsedagsblomman igen, jag blir fortfarande ledsen när jag tänker på den, men känner att jag nu på något vis gett den upprättelse.

/WERKIN' GIRL

Fashion

Vilket mysigt höstrusk! Nä skoja, vem bryr sig? Ligger i min säng med känslan av att jag lurat nån. Undrar vem? Och hur skulle jag kunna ha gjort det? Får rätt ofta den känslan i skolsammanhang. Ibland blir jag helt chockad och paff över att jag pluggar den utbildningen jag gör. Ba "vänta lite nu, var det inte scenograf jag ville bli?" när jag sitter där och engagerat babblar med nån naturnörd om ALAT/ASAT-kvoten (ni kan ju googla om ni bryr er). Aja nu har jag tagit så jävla mycket studielån att det får bli detta.

Tänkte bjuda på lite fashion-inspiration: förresten, är det inte ett tecken på att man mår rätt bra? Att man blir inspirerad alltså. 


Jag älskar Bron! Det är på riktigt veckans höjdpunkt (nåja nu när man inte super å ligger runt längre (parentes i parentes: nåja, det var ju max tre veckor sen men känns som oceaner av tid) så får man glädjas åt det lilla) inte minst på grund av Saga Noréns hårda och iskalla stil. Nej iskall är fel ord. Hård och respektingivande. Minns när Werkin Girl och jag satt på hennes balkong i somras å rökte och babblade om våra själsliv i vanlig ordning. Vi kom av nån rosésnurrig anledning in på att vi var tvungna att skaffa oss förebilder för att motivera oss att ja.. typ inte cutta av våra händer utan bli strong independent women igen. Vi enades om att Katniss Everdeen var en lämplig förebild.


Hård, fylld av kraft, logisk, praktisk, målinriktad och med mycket muskler. Istället för seg, blödig, svag och intresserad av typ.. rouge. Bra målbild tyckte vi. Vi började även diskutera huruvida vi skulle klarat oss i Hungerspelen och det roliga var att Werkin Gals brorsa tog detta på största allvar och ba "ni inser väl att ni kommer ställas inför utmaningar och situationer ni aldrig hade kunnat föreställa er?" hehehe 

Aja. Katniss' stil är kanske lite väl extrem (svårburen accessoar: pilbåge) men man kan noga säga att Saga Norén är en modern variant av Katniss, både fashionmässigt och till karaktären. Åh blir helt uppspelt när jag tänker på na: 


För att få looken: perfekt hud är a och o. Mycket shading för att få till skarpa och analytiska drag men inget jävla glitter eller rouge! Hon kör ju lite less is more vilket inte riktigt är min grej men emellanåt så.


Och kläderna. Army fast inte på ett obehagligt army-sätt. Mer FBI-agent på träningsläger i Irak korsat med kvinnlig stallchef med oljerock och gummistövlar korsat med en sån look som alla modebloggare älskar (som jag egentligen tycker är asbull) dvs modeller fritidsstil. Det är Saga Norén. Nyckelplagg: nån slags militärrock samt SKINNBYXOR!!! Var hittar man!?! Ja, det måste va äkta skinn. Tror ni jag är nån jävla djurrättsaktivist bara för att jag varit deprimerad eller?

XOXO 
Queen Of The Najt