2013-09-30

Bloggtorka


Om att vara kär i sig själv

Jag blir ofta kär. Och då snackar vi inte lite småkär, utan fruktansvärt kär. Besatt nästan. Eller nästan, jag blir besatt. Jag tänker på offret för mina känslor HELA tiden. Varje sekund. När jag inte gör nåt speciellt, typ hänger på mitt rum eller går en promenad, så har jag hela tiden en alternativ värld i huvudet där jag gör det jag gör tillsammans med personen i fråga. Jag tänker så mycket på personen att jag förvandlar den till nån den inte är. Innan vi ens har umgåtts på tu man hand har jag redan tänkt ut hela relationen i förväg.

Men jag tänker inte bara på kärleksoffret utan också på mig själv. Nästan mer på mig själv. På hur jag ska vara i relationen. Hur jag ska förändras och växa med hjälp av den andra personens kärlek och hur härlig och mysig jag ska vara. Jag blir liksom kär i bilden av mig som offret för mina amorösa känslor har.

Oftast är bilden av mig själv som killen i fråga har av mig starkt influerad av honom. Killen jag är kär i har egenskaper jag gillar, och för att han ska gilla mig så tar jag de egenskaperna och tillskriver mig dem. Eller är det för att jag själv ska gilla mig? Ibland har jag inte vetat om jag är kär i en kille eller bara avundsjuk på honom. Fattar ni? Så kär att jag vill VARA killen, snarare än att vara MED honom. Börjar misstänka att jag inte blir kär i killar utan i mig själv så som jag skulle kunna vara om jag bara fick lite hjälp. Mindfuck.

Nu ska jag kolla på Bron. Äntligen. /Queen Of The Najt

Ang att komma i någons fejs



Första gången en kille ville komma i mitt fejs var jag nog tjugo år. Minns att jag blev överraskad. Han klättrade liksom upp och tryckte sina knän mot mina överarmar så att de trycktes ner i madrassen där jag låg på rygg, stod på knä över mig och och runkade sin kuk över mitt ansikte. Jag kunde inte röra på mig. Minns att jag låg där och tittade upp på honom och hans jävla pung och tänkte OKEJ?? Ibland, trots hur mycket man njuter av något eller hur öppensinnad man än är för nya grejer, så ser man plötsligt sig själv utifrån och blir medveten om hur märklig situationen faktiskt är. När jag pratar med mina kvinnliga vänner om det här fenomenet visade det sig att det snarare tillhör vanligheterna än ovanligheterna. Alltså, man har helt vanlig sexytime, båda har det gött, han känner plötsligt att han är nära att komma och hoppar således upp och sprutar sina inte så värdefulla sperms i ens ansikte. Hur ska man reagera då, annat än typ, OKEJ? Och så är han klar plötsligt, men inte jag, och jag får som belöning hitta något att torka av mitt kletiga ansikte på. 

Och jo, jag förstår att detta kan vara sexy. Det är inte så konstigt. Det är enkla regler som gäller. Dn ena är dominant, den andre är undergiven och så vidare, och så alternerar man de rollerna allt efter behov. Men det finns väl inte riktigt någon kvinnlig motsvarighet till det här beteendet. Tänk er att jag rätt var det var skulle känna att oj, nu är jag nära och hoppa upp, sätta mig på hans fejs och komma. Och sen typ, tack och hej leverpastej, nu är vi klara och du kan gå.

Vad hände då, den där gången. Jo, han ställde sig över mig och körde sin grej. Jag hann som sagt tänka OKEJ?? och han började plötsligt skratta och slutade, sa att jag hade sett så jävla obekväm ut och det går ju inte då. Ska han ha en medalj då för att han lyckades identifiera en känsla korrekt? Ja, rynkan mellan mina ögonbryn betyder att jag är obekväm. Bingo. End of story: Han kom helt enkelt någon annanstans, och jag fick uppleva den första av många gånger då en snubbe vill komma i ens fejs.

/WERKIN' GIRL

Ang rött



Ja min lyxiga slagmetallmanikyr höll bara i ungefär en och en halv dag. Sen gick dessutom tre av mina ömsint (nåja) framodlade naglar av så jag klippte ner alla till en behändig längd. Färgen nu är en kall röd som heter ruby red. Classy. Ibland blir det dock jävligt pubertalt med rött nagellack, och jag känner mig snarare mer flickaktig än vampig i detta lack trots dess egeganta framtoning. Har det med naglarnas längd att göra månne?

Hur som helst måste jag tillägga att denna röda färg var en riktig smash hit, köpte lacket på H&M för fyrtio spänn. Kvalitén är super och penseln är precis som jag vill ha den, bred och platt. Ett lager räcker för full täckning, men jag körde för säkerhetsskull två lager och ett överlack. Röda nyanser är kniviga, jag tål helt enkelt inte varma röda nyanser, de får mig att känna mig som ett riktigt jävla freak, håller mig mycket hellre till den blåtonade skalan. Gärna som drar lite åt det bruna eller lila hållet. Känner samma med läppstift. Varma toner på läpparna åldrar mig med typ tio år vilket ju inte är nödvändigt när man är en ung kvinna i sina bästa år. Somliga verkar hävda att kalla röda läppfärger är åldrande, speciellt de matta. De har ju fel. När ska man annars ha kalla röda läppstift om inte nu, när ens blomning är på sin pik. LOL! 

Lolita-fashion

Dagens outfit: Svart klänning som får min kropp att se ut som en slapp vänlig ballong, mönstrade håliga strumpbyxor (det finns ju en fashionterm för detta, skulle vilja säga nätstrumpbyxor men det är inte pretty woman-nät utan mer spets) och för att mina stackars ben inte ska frysa: knästrumpor.

Har lite funderingar kring detta med knästrumpor. Är överlag mycket positiv till detta eftersom det får en att känna sig lite sexig och grunge typ. Plus att om man har hål på sina håliga strumpbyxor så kan man förlänga dess livslängd med ett tag till genom att dölja hålen med strumporna.  Men egentligen är knästrumpor nån form av Lolita/sexy skolflicka-plagg som inte känns så hett. Hade en kille en gång som ofta bad mig att ta på mig knästrumpor. Medgörlig som jag är gjorde jag det, men blev lite avskräckt när han motiverade denna preferens med "då ser du ut som en slampig överklasstjej som jag kan knulla" vilket inte riktigt är min sexuella usp. Okej, han var förvisso rätt ute i sin analys, förutom klassanalysen (öfvre medelklass om jag får be) men det kändes inte helt bra.



Varför? Man får ha vilka sexuella fantasier man vill, men det är fan oskönt att tända på ett sån trött kvinnostereotyp som "oskyldig ung tjej med knästrumpor". Inte (bara) för att det är en förminskande och kvinnofientlig arketyp utan för att det känns så jävla fantasilöst. Så okreativt. Här har han chansen att ligga med mig: en mångbottnad och rolig och analytisk individ med bra bröst och det enda han kan komma på är att jag ska vara "oskyldig men ändå påsättbar". LOL dessa killar vad de håller på. Förresten, har ni sett nya filmatiseringen av Lolita? Alltså snark fy fan vad trist den var. Alla karaktärer var odrägliga och the male gaze gazade loss i varje scen där Lolita var med. Hade man gillat patriarkatet om det var liiiite mer kreativt? Alla dessa avsugningsanspelningar och nyckelben och fluffiga läppar alltså ZZZzzzzzzz....

Aja, åter till strumporna. Har en känsla av att fashionfascister inte tycker att detta är rätt plagg för min korta kompakta kropp, men det är väl ändå skitsamma. Dock har jag problemet med att de rullar ihop sig som små korvar runt mina knän. Det ser lite fånigt ut och jag måste stå och dra i dem som nån annan lantlolla. Har jag gjort fel på något sätt? Köpt för billiga? *cry for fashion-help*

Haj haj /Queen Of The Najt

Kicksökeri



Surfar runt på nyhetssajter och ser detta. Vilken dum idé. Men man kan ju förstå tanken med det hela. Och det är ju tanken som räknas.

Lite mer om Lergigan

Måste lägga till lite info om lergigan som gjorde mig helt utslagen hela fredagen förra veckan. Jag älskar dom! Igår kväll när jag skulle sova kände jag mig spattig, nervös och olycklig. Hjärtat bankade på i hundraåttio och katastrofscenario efter katastrofscenario spelades upp i min hjärna. Kände extrem skräck för framtiden och var övertygad om att det enda rätta är att försöka undkomma framtiden genom att dö. Då tog jag en halv tablett lergigan. Det tog ungefär en halvtimme, sen kände jag ett mjukt lugn komma över mig. En stilla dåsighet lugnade ner det oroliga hjärtat och katastroftankarna sjönk stilla åt sidan. Somnade in i en behaglig dvala och vaknade INTE på kvällen dagen efter utan i vettig tid, det vill säga klockan nio i morse.

Är så nöjd med detta. Känner att det finns hopp. Kanske kommer att få sova normalt, kanske kommer att slippa bli hetsig och skräckslagen innan jag somnar. Kanske!!!

Ang huden



Ibland tänker jag att jag borde lägga ner alla ursprungliga visioner och bara bli någon slags hudterapeut. Jag är nämligen besatt av huden. Min egen hud mest. Jag undersöker huden länge varje dag och kliar, pillar och klämmer, smörjer in, återfuktar, exfolierar, sminkar, tvättar, baddar. Det bottnar i att jag förut hade mycket problem med min hud. Nu har jag det bättre, men vanan trogen intresserar jag mig för huden alldeles för mycket. Jag vet ju att den skulle må bäst om den bara kunde få bli lämnad ifred. Men det kan jag tyvärr inte göra. Min hudrutin för fejset varierar mycket beroende på säsong och hur krävande huden är. Med "krävande" menar jag om den är extra torr, extra fet, om det finns några finnar eller andra konstigheter som pockar på uppmärksamhet. I stora drag ser den i alla fall ut som följer:

1. Tvättar med Avene ansiktstvätt, klämmer och pillar om jag inte kan hålla mig
2. Smörjer in med en mellanfet hudlotion från La Roche Posay
3. Sminkar med krämfoundation (Maybelline Fit Me) eller mineralpuder (ID Bare Minerals)
4. Kamoflerar med concealer från Make up store
5. Grejar länge och noga med skuggningar, rouge och highlighter från Sleek Makeup

Vid special occasions skrubbar jag försiktigt med bikarbonat blandat i ansiktstvätten. Huden blir superfin och härlig, men som med alla skrubber man bara använder ibland kan det göra att man avslöjar en del skit som legat och grott under den vackra ytan = man ser ut som en ful fisk efter ett par dagar. Annars har jag äntligen fattat storheten med aspirinmasken, dvs ett par aspirin blandat med lite naturell yoghurt, ett par droppar vatten och lite flytande honung. 

Idag är hudens status sådär. Den är missnöjd med att det blivit kallt och reagerar genom att sparka bakut. Torr och jävlig, det har dykt upp några små finnar, konstigt fnas på hakan. Konstigt nog reagerar jag inte typ åh din stackare, nu behöver du extra care så jag behandlar dig med ömhet utan istället ahh din jävel, du har svikit mig så nu ska jag straffa dig genom att pilla och klämma, smäcka på massor med smink så att du inte kan andas. Idiotiskt egentligen, men vi har väl alla våra små egenheter.

/WERKIN' GIRL

Emoboost testar: Mirtazapin


Snabbfakta Mirtazapin från FASS:
Mirtazapin är en centralt verkande presynaptisk α2-antagonist, som ökar den centrala noradrenerga och serotonerga neurotransmissionen. Den histamin H1-antagonistiska effekten av mirtazapin är kopplad till de sedativa egenskaperna.

Obegripligt va? Det betyder typ att Mirtazapin fungerar ungefär som ett SNRI-preparat, som tex Venlafaxin. Det vill säga, koncentrationen av serotonin och noradrenalin ökar runt hjärncellerna så man blir lycklig och glad. Dessutom har den effekt på histaminreceptorer i hjärnan som gör att man blir lugn. Indikationen är depression.

Egen erfarenhet:
När jag var riktigt sjuk och suicidal för ca fyra år sedan lämnade jag avd 24 på St Göran med en dosett innehållande fem miljarder tabletter. De som skulle ha effekt på mitt stämningsläge var Lamotrigin som var stämningsstabiliserande, Zyprexa som var antipsykotisk (WTF!?) och så Mirtazapin som var antidepressiv. Därför svårt för mig att utvärdera Mirtazapin.

Dock: under perioden som jag åt alla dessa mängder mediciner blev jag tjock och astrött. Inte det minsta glad. Kunde sova typ 16 h på ett dygn. Hade en helt otrolig hunger på kolhydrater, åt typ en miljard mackor och godispåsar varje dag. Kunde på riktigt vakna mitt i natten och vara sugen på kakor. Det gav mig knappast någon ökad livskvalitet. Mirtazapin har ett rykte om sig (på Flashback hehe) att ge viktuppgång och jag är inte den som sätter mig emot. Tror jag gick upp typ 7 kilo på de tre månader jag stod på denna härliga medicinblandning. Detta fick mig att känna mig mer som ett Babe Without Total Control of Herself (BWTCH - nya BITCH) än något annat. Slutsats: denna medicin suger!

Betyg: Ger Mirtazapin 0 av 5 emogubbar :(((

Hälsningar Queen Of The Najt


Emodagbok #2

Ibland när man mår dåligt kan man råka på nån idiot som ba "det finns folk som har det betydligt värre än du" och det mår man ju knappast bättre av. Usch hatar idioter som kommer i ens väg och ska ge en goda råd. Man ba "plzzz kom tillbaka när du går upp ur sängen klockan sju på kvällen eller knullar med elaka främlingar för att du hatar dig själv asmycket" eller nja man säger ju inte så men man tänker.

I alla fall: nu tänkte jag ändå bjussa på en liten episod om nån som har det värre. Det är jag visserligen men för några år sen. Mina damer och herrar låt mig presentera... *trumvirvel*..

QUEEN OF THE NAJTS DAGBOK (obs jag svär på min mammas grav att jag skriver in exakt allt som står i dagboken. Förövrigt svårt att läsa eftersom handstilen är helt cp, hade asmycket softa mediciner då, nu har jag bara massa skit :( det är för övrigt rätt pubertalt skrivet men aja nu kör vi)

När jag gick upp för trapporna gick något snett. Jag såg tunnelbaneskylten och himlen väldigt tydligt. Istället för att gå den vanliga vägen hem bestämde jag mig för att gå på Valhallavägen. Jag tänkte att nån skummis kanske skulle plocka upp mig, köra mig hem till hans förortslägenhet och där skulle jag dricka mer sprit och knarka och bli våldtagen under pistolhot. Jag önskade att det skulle hända. Inte just våldtäkten och pistolen men något farligt och något som stod utanför min kontroll skulle hända. Först kissade jag. Det var säkert nån som såg. Sen gick jag till Valhallavägen. Inga bilar. Gick i höger körfält och började sedan gå i vänster. Hoppades att en bil skulle köra på mig så att jag skulle bli skadad och medvetslös och sen bli omhändertagen av ambulanspersonal. Nån bil körde förbi men väjde. Kanske var det nån som tutade, minns ej. Ju närmare jag kom desto långsammare gick jag, ville inte att att vägen skulle ta slut. Svängde upp på min gata och började besviket gå hemåt. 

Det var jobbigt att gå uppåt och jag lutade mig mot nån stengrej. Blundade och väntade. Inget hände. Lade mig ned på marken. Det var minusgrader ute. Tittade upp på himlen och fantiserade om att frysa ihjäl. Jag låg kvar en bra stund. En tjej stannade och frågade hur jag mådde, allt är bra sluddrade jag. Började gå hemåt. När jag gick in genom porten visste jag att jag skulle ta tabletter. Det låg en massa disk framme, boxen låg i kylen och jag funderade på att dricka mer. Jag kanske gjorde det, jag vet inte. Gick in i badrummet. Började med theralen. Jag hade tagit max fyra av dem tidigare eftersom jag blir så trött av dem. Jag tog burken och hällde in dem i munnen. Det var 96 st. Jag kände att tabletterna var torra och många i munnen och sköljde ner dem med vatten. Några tabletter ramlade ut ur min mun ner på golvet. Den enda lampan som var tänd var den i köket. Sedan tog jag atarax trots att de antagligen var verkningslösa. Hade tagit typ åtta åt gånger tidigare i höstas när jag ville bli hög. Nu tryckte jag ut hela kartan i handen. Det gick snabbt och jag arbetade metodiskt. Sedan tog jag imovane. När jag svalde dem tänkte jag att nu är jag illa ute. 

Drama drama eller hur! Men det gick bra ju eftersom jag sitter här och lajjar. Hoppas ni som läser mår lite bättre nu när ni vet att det finns de som har det värre. Tänk på det! Det finns de som har det värre!

C ya/ QotN

Helt vanligt sex

Igår kväll hände en mycket märklig sak. Kände mig sopig på eftermiddagen, tog en atarax och sov fyra timmar. Ni vet känslan när man bara inte pallar med sin sopiga hjärna? Så smart att sova på dagen då. Därefter tog jag kontakt med en, vad ska man kalla det, sexbekant? Tänkte att denna dagen kan räddas med lite tröstsex och detta är en snäll individ. Vid tio kom han till mig.

Sen hände det sjukaste: jag hade helt vanligt sex. Fanns inga inslag av att jag låg med honom för att straffa mig, inget fejkande för att impa på honom, inget tröstande i det, inget överdrivet, ingen flykt, inga överskridna gränser. Bara helt vanligt härligt sex. Är mycket ovan vid denna känsla. Det är inte så att jag inte njutit av sex tidigare, men det har alltid fyllt någon ytterligare funktion i mitt liv än bara att det är najs. Nu var det bara meganajs. Går runt och känner som jag bär på en hemlig sexskatt. Så skönt.

Nu sitter jag i skrubben och låtsasjobbar igen. Så skönt att vara på benen. Kram/ QotN

Batman


Jag har kollat på Batman The dark night rises igen. Åh jag vet knappt vad jag ska säga. Det känns som att mitt hjärta ska explodera. Jag älskar Batman så mycket att jag inte vet vad jag ska göra. Jag vill gråta för att han inte finns på riktigt. Jag vill gifta mig med Batman och ha batmansex och föda hans små batmanbarn. Jag vill inreda ett hem till mig och Batman i Wayne Manor och när han måste iväg på ett av sina uppdrag ska jag aldrig gråta eller tjata att han ska stanna hemma. Bara lägga händerna på hans omfångsrika axlar och säga se på honom länge, som för att säga jag förstår. gå. gör din plikt. Snälla Batman bli min!!!

/WERKIN' GIRL

2013-09-29

Lycka och olycka

Jag konfronterades idag med ett beteende eller snarare ett tankesätt som jag har. Jag såg detta träd: 


Så otroligt vackert. Höst i toppen och så sommar längst ner. Omedelbart ville jag cutta upp handlederna. Inte ofta man slås av naturen och att den är grym och cool (när jag var yngre tyckte jag att naturen var ofräsch?) men när man gör det är det väldigt slående. Något som händer mig från och till är att när jag ser något vackert men som kommer att försvinna så vill jag omedelbart mosas och dö. Det kan vara typ ett träd, en härlig stund med vänner eller nåt annat som är bra. Direkt får jag en impuls att kasta mig ut från ett stup (inte så många stup där jag bor men ändå).

Inte bara när jag ser något vackert utan när man är i en situation som är härlig och fin. Då blir jag akut olycklig och önskar fina aldrig hade hänt. Det blir så bra att det är outhärdligt. Vet inte om det är nån grej med att jag inte unnar mig lite lycka. Men så fort jag är riktigt lycklig så blir jag omedelbart riktigt olycklig. Är det så banalt att jag blir olycklig för att det lyckliga tar slut kanske? Eller för att mitt känsloliv är så taffligt och diffust att jag inte kan skilja på lycka och olycka? Vem vet men störigt är det. 

/QotN 

Beklaga mig

Blä! Vaknar och är nöjd, nästan lycklig, lite törstig. Det tar två timmar sen ligger jag här med en klump i magen och en konstig längtan övertygad om att jag suger och att det vore bättre om jag inte fanns. Hur sker den övergången? Jag har ju inte gjort något? Det räcker alltså att hjärnan ska få lite tid och lugn så kommer självhatet krypandes. Plågar mig dessutom med diverse grejer som jag vet kommer att förvärra situationen, till exempel att titta på gamla bilder, läsa gamla chattloggar, klösa sönder huden på armen och fantisera om diverse alternativa liv.

Mitt liv är ganska bra.
Kan det inte få fortsätta vara det.
VA. Eller måste hjärnan alltid blanda sig i, den idioten.

/WERKIN' GIRL

Slussen nu

Sitter på tunnelbanan hem från min "hotellweekend". Längesen jag var uppe såhär tidigt en söndag. En vanlig söndag: ramla hem vid fyra, dricka 2 miljoner liter vatten, ev köra nån hybrisartad sexshow med nån stackare jag "raggat upp", vakna vid nio. Ta en atarax och div värktabletter, sova till två, vakna, vilja dö. 

Idag: känner mig trygg och lugn. Inte bakfull, inga jobbiga minnen, ingen cp kemisk ångest. Låg i en hög med mina kompisar i en säng igår, bara pratade och pratade. Det var inte så att jag kände "åh stunder som dessa förstår man verkligen varför man lever" typ för det gör jag aldrig men det kändes som en rimlig situation att befinna sig i. Känns så knäppt att ha överlevt denna helgen. Det var liksom detta alternativet eller total urfackning. Urfackningsalternativet ligger alltid på lur men nu gäller det att hålla mig på mattan. Nej fy nu lyssnar jag på what doesnt makes you stronges med Kelly Clarkson blir helt bölig och vill gråta. Så risky bizniz detta. 

Hejdå/ QotN 

Att orka

Orkar inte att 34 miljoner människor röstade i American Idol när det inte ens var final? Det finns för många människor detta stressar mig oerhört.

/QotN 

Sova

Sömn har sedan jag var 16 (alltså herregud) varit ett mycket krångligt kapitel i mitt liv. Tycker det är så SJUKT med människor som bara somnar. Typ "lägger huvudet på kudden och slumrar in" det är ju nästan en sjukdom egentligen. Kanske jag som är normal och de andra som är avvikande för en gångs skull? Så sjukt att man över huvud taget KAN sova! Först går man omkring i världen med sin kropp och sina hypersensibiliserade sinnen och sen ba pang! ligg still i åtta timmar. 

Oavsett. Senaste dagarnas "sömn"rutin:


Tisdag: tre atarax, tre propavan. Sömnlös i tre h. 

Onsdag: samma som ovan

Torsdag: fem miljarder enheter alkohol + två propavan. Underbar sömn!

Fredag: tre propavan, tre atarax, en folköl, 300 mg ergenyl. Låg vaken 2 h minst

Nu: 1/2 flaska vin, tre propavan, två atarax, 300 mg ergenyl.

Inte det minsta trött. Vad göra? Trodde inte toleransnivån på propavan höjdes?

/Queen Of The Najt tyvärr :(

Ang städer

Har ni tänkt på att det finns så många städer i USA? I Sverige finns det ett rimligt antal, Malmö Gbg och Stockholm och sen några mellanstäder som Örebro, Linköping, Gävle osv. Och så miljarder små skitorter som man inte har nåt grepp om men man kan alltid säga typ jag är från Bjuv, utanför Malmö (???) och så har man en uppfattning om vad det är för ort och man kan placera in det i en kategori i sin hjärna och allt är lugnt. 

Men USA! Så många städer! Alla jättestora som alla står för olika saker. Och det är helt olika klimat i dem? Och så många människor som kommer från tex NY, Baltimore, Washington, Chicago, LA, Boston osv osv i en evighet. Så ogreppbart. 

/QotN

2013-09-28

Att vara sexigt galen

Den gångna sommaren har jag lyssnat mycket på Lana del Rey. Det finns nånting i den drömska rösten och de flykt/beroende-romantiserande texterna som passar en vemodig ung själ. Och jag älskar hennes utseende! Som en 50-tals gudinna, ståtlig med långt hår och fluffiga asymmetriska läppar. Dock, om man ställer hennes sjungna vemod jämte Britneys urspårning så känns det här upphöjda svårmodet inte särskilt djuplodande utan bara... extremt falskt.



Precis som föregående talare har jag en fascination för Britney. Hon har passerat alla de gränser som Lana del Rey håller sig inom. Lana tappar ger sken av att ha tappat kontrollen, men bara inom de ramar hon själv satt upp. Britney har bara tappat det. Det finns inget glammigt eller tjusigt svårmodigt i Britney. Medan Lana är cigg, självmord i retroklänningar och (fiktiva) relationer med för gamla män i snygga videor är Britney en riktig loonie. Hon är avrakat hår, vredesutbrott och + 25 kilo. Hon ballade ur på riktigt. Jag hatar den glorifiering av självpåtaget utanförskap som Lana försöker göra till sin nisch. För henne är det bara estetik. Britney kämpar och kämpar men det är fortfarande något skevt och skört över henne, trots att det var flera år sen den ursprungliga urballningen. Det känns provocerande att Lana försöker profitera på depression och meningslöshet när hon utstrålar total kontroll på läget. Man tror att ska vara tvärt om men; Lana är yta men Britney är riktigt otäckt kladdigt bråddjup.



Om ni vill se något härligt: kolla MTV-dokumentären som Britney och K-Fed spelade in under en turné när de blev kära. Hela dokumentären finns på youtube. Lilla Britney. Hon försökte och försökte.

Kram /QotN

Rapport från en hotellsäng

Denna natt kommer att tillbringas i en mjuk säng med manglade lakan. Motvilligt har jag gått med på att bo på en natt på hotell tillsammans med mitt så kallade "tjejgäng". De sitter och pratar om 5:2, the great gatsby och killar. Jag ligger som en liten boll i sängen med blossande röda kinder och hamrande hjärta. Inte så mysigt. Blir också skuldmedveten för de har bokat detta hotell för min skull och så ligger jag bara helt tyst. Har sagt sammanlagt fem meningar. Snart ska vi gå ner till relaxavdelningen och ånga oss. Sen äta ost och dricka vin. Undrar när jag får sova. 

Med skakiga hälsningar, QotN

Om att spräcka sin bubbla


Jag pratade med några vänner för ett tag sedan om Lady Gaga, och hur trötta vi alla var på det påklistrade freakiga. Att det spännande istället blivit förutsägbart och tröttsamt. Hur man nu för tiden bara suckar och vänder bort blicken när det är meningen att man ska dras med i cirkusen, att känslan av samhörighet liksom förbytts i utmattning.

Jag hör inte hemma där. Jag vet inte var jag hör hemma. Förmodligen inte i någon popartists uppdiktade bubbla. Men paradoxalt nog finns det en popartist som inte hör hemma i den heller. Hennes bubbla exploderade och verkar inte gå att laga igen, hur mycket hon än bygger på och lägger till. Och det får mig konstigt nog att lita på henne och tycka om henne, jag vill trösta henne och stötta henne.

Hon drog fram hårtrimmern och cuttade sönder väggarna på sin skimrande bubbla, hon lurade alla och den där bubblan är för evigt borta. I mitt huvud blev hon en symbol för en slags frihet, hon är en ~*vingklippt ängel*~ på riktigt. Jag tänker på henne och förstår att misslyckande är det enda som är verkligt och ärligt, misslyckande är det enda man inte får visa längre. Men om man vågar göra det kanske bubblan spricker och man får leva i den riktiga världen igen.



All makt åt Britney, vår befriare!
/WERKIN' GIRL

Lever life igen


Har nästan återhämtat mig från den dvala som orsakades av överdoseringen av legrigan. Så jag var faktiskt ute och åt brunch nu på förmiddagen, som vilken härlig sund person som helst! Efteråt gick jag och handlade mat och sedan smink.

Visionen: Perfekt form på läpparna. Jag tycker redan att mina läppar är nära perfektion men det finns alltid rum för förbättring. Exprimenterandet med individuella lösögonfransar har pågått under en tid men av nån anledning har jag lyckats göra fel fram tills denna stund. Varför fattade jag inte att man skulle limma fejkfransarna på sina egna fransar? Hela tiden har jag försökt få de små tipparna att fastna på mina ögonlock vid fransrötterna, lönlöst, ska tilläggas. De vrider sig och ramlar av som bångstyriga daggmaskar. Tänker nu satsa på att göra om och göra rätt så att jag kan äga alla ikväll med min snygghet, mina svulliga läppar, mina fluktande fransar.

Kram
/WERKIN' GIRL

Det darrande lövet

I tisdags sa min snälla doktor att jag skulle höja venlafaxindosen till 150 mg istället för 75. När jag började med medicinen i maj så fick jag lite besvär med skakningar men det som plågade mig mest var svettningarna. Jag var helt blossande och varm och konstigt. Luktade konstigt.

Var därför orolig att jag skulle bli svettfia igen nu när jag höjde dosen. Så blev som tur är inte fallet. Däremot! Skakningarna! Jag skakar så mycket. Ligger nu i min säng, har jättemycket hjärtklappning och skakar som en liten ensam fågelunge. Så konstigt. Skulle dricka mjölk innan och skakade så mycket att jag spillde. Försökte filma men det fastnar liksom inte på film. Det är liksom som inre skakningar. Fy. Hoppas det går över snart. 

/QotN

Emoboost testar: Lergigan



Snabbfakta lergigan från FASS: Används mot spänning och ångest vid nervösa besvär och alkoholmissbruk. Sömnrubbningar. Svår oro. Då Lergigan tas till natten kan man känna sig litet dåsig på morgonen efter. Ska inte vara vanebildande.

Egen erfarenhet: Haha! Detta var ju en spännande ride. Igårkväll tog jag 2 st lergigan á 25 mg. Har fått tabletterna utskrivna för mina sömnbesvär, då propavan inte riktigt fungerade som jag hade hoppats. Jaha, någon timme innan jag skulle slumra tog jag alltså ett par tabletter. Somnade så småningom och vaknade vid tvåtiden dagen efter! Skepp o'hoj, dom var det drag i. Som om det inte räckte somnade jag om igen och sov till klockan fem. Förvirrad, lite chockad men framförallt vrålhungrig tog jag mig till slut upp ur sängen. Har sen jag vaknade varit härligt dåsig och lugn, hjärnan tänker inte på något särskilt alls och kroppen är fri från ångestsymptom. Alltså om jag ska ta dessa igen för sömnsvårigheter så tror jag nog att det får räcka med en halv tablett, alltså runt 12 mg. Detta var lite väl hardcore även för en sömnfanatiker som mig. Man har väl ett liv att sköta (typ). Men kontentan är väl lite sådär *shit* vilken härlig medicin, äntligen något som gör mig lugn, lycklig och trött som en gammal stock. Som sömnmedel fungerar de ju alldeles utmärkt. Men man blir ju nästan full i skratt av det där "man kan känna sig litet dåsig på morgonen efter". Hah! Ja, litegrann.

Jag ger lergigan fyra av fem emogubbar!
/WERKIN' GIRL

2013-09-27

Underhållning på mina villkor

Hallå där. Vilken emotionellt ansträngande dag gårdagen var. Är helt slut. Idag ska jag därför "fokusera utåt" som min terapeut säger. Fokusera utåt betyder ofta konsumtion. 

Saker jag ska köpa för att bli en komplett och välfungerande individ som inte behöver sitta med två drinkar ensam på kings en torsdagskväll för att hålla mig lugn:

- en cool och mjuk hoodie
- ögonbrynspenna
- nya snabba skor
- doftljus

Sen undrar jag en annan sak. Fick ett meddelande från min mor som är i USA. Hon skrev typ "det verkar inte som du mår så bra. Jag kan köpa smink till dig här". Nån USA-specialist som vet vad jag bör beställa!?

/QotN 

2013-09-26

Emodagbok #1

Dagen innan jag hamnade på sjukhuset skrev jag i min dagbok. Då visste jag inte att jag skulle hamna på sjukhuset. Jag trodde som vanligt att om jag bara fick sova någon gång och glömma så skulle jag vakna och det skulle vara borta. som en nystart som om det aldrig hade hänt. Kanske skulle jag känna mig lycklig eller lugn, eller till och med trött och vanlig. Men sen blev det inte så. När jag kom hem från sjukhuset läste jag det jag hade skrivit innan. Och kände mig bara FETT JÄVLA TRÖTT.

låter fettet fastna på kroppen
skärmar av mig från världen, låter tänderna fräta sönder av hål
ligger i olika ställningar, går inte upp ur sängen
huden går sönder på olika ställen av allt kliande och klösande och alla torra flagor blöder, trött trött trött 
lyssnar på ljudböcker, ligger stilla i min äckliga puppa
väntar på att få vara med i världen igen
trycker bort deras samtal och smuttar på den ständiga följeslagaren vattenflaskan
fantiserar om yxor tänker på skalpeller, knivar, varmt vatten som rinner över kroppen och dränker
lyssnar i timmar och väntar och väntar och väntar på livet eller döden

/WERKIN' GIRL

Ebony and ivory work together in perfect harmony

TIPS


Om du vill bli bättre på att leva som du lär: ändra på hur du lär, inte på hur du lever!

Hugz
/QotN

Glamour!

IDAG


Och det gör vi! Så värdigt. Kram

Sämsta sopan

Känner ni också nån gång när ni sitter på tunnelbanan att det enda rätta bara är att sitta kvar och åka fram och tillbaka tills man ruttnar för det är så jävla asajobbigt att gå av och att det inte finns nån mening med det alls eller? Kanske bara lilla jag.

/ Emoqueen Of The Najt

Sleek Makeup


Jag får ibland en närmast överdriven fixering vid smink i perioder av glädjetorka. Det där märkliga "om jag bara skaffar den här konstiga lila eyelinern kommer allt bli roligt och härligt igen"-syndromet kickar in. Det är korkat. Men vad gör man inte för att överleva stunden. 


Min nya favorit är Sleek Makeup, inte minst för deras grymma priser. Kvalitén på produkterna är sanslös, skuggorna är högpigmenterade och paletterna finns i regnbågens alla färger, med uppiggande namn som typ "Acid" och "Candy". Dessutom lever förpackningarna upp till namnet och är platta, svarta och diskreta med feta speglar inuti. Inget bullshit. På bilden ser ni ögonskuggspaletten Candy och Face Form paletten i light. Har inte riktigt börjat bekanta mig med ögonskuggorna men min relation till Face Form paletten har redan kommit att bli något som närmast kan liknas vid besatthet. Jag sätter all min tilltro vad gäller att lyckas i livet till denna lilla skulpteringspalett. Känner mig (istället för smutsig, ful och finnig) mäktig och ren. Den ger mig 6iga höga kindben, diskret glödande highlighter och nästan snuskigt pigga korallrosiga kinder. Måste erkänna att rouget är lite 2 wild för mig med sitt gyllene skimmer, jag är mycket för matta kalla rougefärger, men naturligtvis öppen för förslag.

Sleek Makeup kan beställas fraktfritt från smink.net. Varsågod för tips. Carpe diem allesammans.

/WERKIN' GIRL

Emoboost testar: Propavan


Snabbfakta propavan från FASS:
Används som sömnmedel för olika typer av sömnrubbningar. Dämpande och lugnande effekt. Inte beroendeframkallande. Receptbelagt.

Myt och skryt från Flashback:
"Propavan är ett rävgift, som har spelat ut sin roll i psykiatrin.
Medicinen är ett effektivt sömnmedel, men biverkningarna är omänskliga.
Det finns moderna läkemedel, som hjälper mot dålig sömn."
(skrivet av nån loonie som kallar sig för stövelanders)

Egen erfarenhet:
Fick propavan utskrivet efter en sejour på sjukhus, då de på sjukhuset dragit in mina tidigare favoriter Imovane på grund av att de kan öka alkoholsuget för en svag själ med fallenhet för berusning. Till skillnad från Imovane och Zopiklon som får en att slumra in kan man säga att propavan jobbar mer på att hålla en sovandes hela natten. Propavan bör man trycka i sig minst en timma innan man kryper i säng, de tar lång tid på sig att komma igång.

Jag hade blivit ordinerad 1-2 tabletter någon timma före sänggående. Sagt och gjort. Hade enormt svårt att sova, men somnade till slut efter ett par timmar. Vaknade mitt i natten av en fruktansvärd muskelvärk i båda underarmarna. Panik! Tårarna strömmade och jag försökte göra olika konstiga förvirrade övningar för att bli av med den vidriga värken. Det kändes som outhärdliga stickningar eller krypningar. Svårt att säga hur länge det pågick, men minst en timme skulle jag tro. Till slut måste jag somnat av någon slags utmattning. Nästa gång jag provade propavan hände precis samma sak, och det var då som jag min trögskalle kopplade den vidriga värken till tabletterna. Tredje gången (kan knappt fatta att jag vågade prova igen) tog jag bara en tablett, och vaknade då inte med den vidriga värken.

Nå, min erfarenhet av propavan är alltså inte så positiv. Glädjen över att ha fått ett recept på sömntabletter förbyttes i förvirring, värk och ångest. Dessutom blir man groggy dagen efter. Trög och slö, svårt att komma upp ur sängen, typ som om man hade rökt braj i ett dygn. Kan ju vara skönt om man planerar att ligga och ruttna i sitt hem i våndor hela dagen, men mindre bra om man försöker upprätthålla något typ av liv. Kommer alltså sälja mina propavankartor på Tradera till högstbjudande *skoja* ... *inte*

Jag ger propavan en emogubbe av fem i betyg.




/WERKIN' GIRL

IDIOT

På väg till tunnelbanan såg jag en lady från hemtjänsten som jag passade upp på i somras eftersom hon blivit blind. 

Jag ba "heeeeeej tanten, känner du igen mig!?!"
Hon ba "ehh nej"

Idiot hon ser ju inget :( typiskt mig

Framsteg: ute i världen igen

Nu sitter vi två stjärnbloggare på ett lyxigt fik och unnar oss koffi och andra goda saker.

Dagens outfits

Werkin' Girl: Ansträngt mig med sminket idag. På huvudet: Konstig liten bulle, ungefär som legolas. Vit skjorta med uppkavlade ärmar, sladdriga vida jerseybyxor, svarta ruttnande tygskor med tjock rågummisula. Classy svart kavaj från Ralph Lauren och skruttig ryggsäck innehållandes hipsteraccessoarer.

Queen Of The Najt: Har också smink! Har dock glömt mitt puder på en fest i helgen som jag blev så full på att jag rusade därifrån. Tur att jag fick med mig deon för annars hade jag luktat illa. Grå sladdrig t-skjorta, svarta sladdriga byxor och converse. Mycket nöjd med looken men vill komplettera med en hoodie. Men vilken färg? Grå eller vinröd?!

Övriga anteckningar

Vill ge er en uppdatering om mina (QotNs) kontakter med vården. Träffade snälla allmänläkaren i tisdags och han ba okej nu ska vi skicka en remiss snabbt till psyk, jag ska personligen ringa och se till att du inte får din gamla läkare som verkade gränslös. Gick därifrån mycket lättad. Senare på kvällen ringde det på min nalle från ett landstingsnummer...

Yes! tänkte jag, fan vad snabba de var. Svarar och en jävla svada följer "åhhh hej vilken tur att jag fick tag på dig nu har jag fått en remiss till. Var är du? jag har saknat dig. Känner mig så avvisad för att du inte kommit till våra träffar. Jag har väntat på dig, jag visste att du skulle komma tillbaka till mig." Då har remissen hamnat hos min gamla GALNA läkare igen! Som är TOTALT gränslös. Dit jag INTE ville gå. Fack alltså, jag blev så konflikträdd att jag bokade en tid där vi ska prata "både om mina och hennes känslor".

Mycket besviken. MEN! Nu hände precis följande! En annan mottagning hade fått min remiss och jag får tid idag. Om 50 minuter. Så spännande. Nu kommer domen.

Herre min je det är mycket nu. Kramar från era psychobithes

Cymbaltadagboken #1



Ja! Jag reserverar mig för era äckelkänslor mot bilden och i förlängningen mot mig. Rikta dom någon annanstans. Nedan kommer jag att lista mina erfarenheter och upplevelser av cymbalta hittills. Informationssamlandet har endast pågått i 24 timmar, så om det verkar lite torftigt så kan du ju gissa varför.

1. Uppskattar färgerna på kapseln. Limegrön har väl aldrig varit någon favorit, men kombinerat med mörkblått fungerar det oväntat väl.

2. Biverkningar hittills: Noll. Min vanliga mongoloida hjärtklappning har fortsatt som vanligt, dvs i racerfart typ 190 bpm, men kan knappast skyllas på den nya medicinen.

3. Jättetrevlig effekt som jag upplevde igår är att man blir härligt sömnig någon kvart efter intaget. Perfekt att trycka när man krypit ner i kojen alltså, men inte så optimalt om man tar den under dagens mer aktiva timmar.

/WERKIN' GIRL

Målbilder

Kvällens målbild: ett rum i typ eftermiddagsljus. Inga aggressiva lampor utan solen alltså. Svalt i rummet. Skön bred säng som är så skön att det känns som man ligger i luften. Känns inte som man har en kropp ens. Dämpade ljud, ev total tystnad har inte bestämt mig. Sjuksköterskor som tassar omkring. (Tänkte skriva "med svala händer" men känns som världens mest omotiverade klyscha. Vem bryr sig dom ska inte röra mig ändå) Intravenös tillförsel av glukos samt olika lugnande och sövande medel. Bara ligga där och flyta omkring i en bomullshög. Inte bry sig om nåt. Inte ha en kropp heller bara fluffa omkring som en nöjd och neutral hjärna. Tills man säger ok allt är lugnt jag klarar det själv. Och just det, det ska även finnas en administratör som löser allt det praktiska typ telefonräkning och kåravgift och skit.

Avföljde precis Rihanna på insta, känner mig så lättad. Nu stämplar jag ut hoppas på bättring imorron.

/Queen of the Najt

2013-09-25

Let's talk about 6



Kroppen är en lögn


Herren prövar mig

Akward moment när man råkar säga till de andra i sin terapigrupp för medberoende till alkoholister att man går i en till terapigrupp. För sitt alkoholberoende. Tystnaden som uppstår. Någon tar en klunk av sitt vatten. Blickarna man möts av.



/WERKIN' GIRL


Alltså hur töntigt?

Att man sitter och googlar typ "hur tar man livet av sig på fräschast sätt" och surfar på olika sexkontaktsidor och känner sig dekadent och olycklig å sen ba nä orka drama idag och sätter sig för att läsa vetenskapliga artiklar?

Och hur töntigt att jag varit ihop med en vegan och precis såg att han lajkat "Kakboken utan ägg och mjölk" på fejan? Ärligt talat.


So long /Queen

En patetisk uppsminkad mes

Jaha då sitter man här som en patetisk liten mes helt uppsminkad. Var ute i sammanlagt sju minuter innan för det kändes som att den här arga kalla luften inte ville mig väl. Annars har jag på min lista att gå ut en promenad. Det är för fan det tipset ALLA människor ger, både odeprimerade och deprimerade (hehe bra indelning av världens folk mer adekvat än typ ras. Kan ge detta tipset till polisen i Skåne? Ba plz psykiatriska diagnoser är ett mycket bättre sätt att förutspå brott (OBS parentes i parentes detta menar jag på allvar) än ras ni kanske kan samköra polisregistret med TakeCare, då får ni veta alla som har tvångstankar och alkoholproblem också. Bara göra en screening: vem har avvikande levervärden och sen ta in dem på förhör, något fuffens har de säkert gjort på fyllan) ger när man är ledsen. Gå ut en promenad! Det störigaste är också att det funkar. Det är nästan provocerande; man har så mycket sjuka och hemska tankar och så löser sig det mesta bara man går en jävla powerwalk. Kanske man skulle göra det? Nä skoja nu har jag messat ett tröstligg så denna kvällen kanske blir nåt bra ändå.

Fick precis ett sms som muntrade upp mig: "kan du ge mig ett hett tips i sminkdjungeln? Nån bra att ha sak?
Naturligtvis var det från en kille som skulle köpa till sin flickvän. Hur jag vet det undrar ni? Därför att real women talar inte om smink som något som är bra att ha.

Saker som är bra att ha
- Ett hem
- En någorlunda god relation till sina föräldrar
- Ett SL-kort
- Ett glatt humör

Ögonskuggor med mera är liksom plus minus noll att äga. Det själva KÖPANDET som är behållningen med sminkkonsumtion. Det vet väl alla eller?

Saker som inte är bra att ha
- Klamydia
- Otrevliga och krävande grannar
- Ett missbruk
- En tråkig attityd

Många stora varma kramar, er Queen

Emoboost tipsar!!


Ett tips till er alla ångestosande girlz och boyz där ute: om ni känner er riktigt sopiga och dystra till sinnes nån dag och helt enkelt inte klarar av nåt vettigt - ta på er något jättefint och festligt! Gärna med glitter eller något som påminner om en rustning/rymdkläder. Och sminka er jättelänge och fint med dyrt smink! Detta är bra för att 1) man har något att göra istället för att ligga och ruttna 2) när man lägger sig igen på kvällen kan man tänka att ja jag sminkade mig i alla fall 3) sannolikheten för att man ska lämna sitt hem blir betydligt större om man är ren och gollig 4) har man riktig jävla tur kan omsorgen om ens fejs smitta av sig och man börjar måna om sitt inre också men det ska man inte räkna med för det är överkurs.

Här är ca 1/6 av lilla mej. Började dagen med att känna mig som en oduglig stillasittande sten som inte bett om att bli född (OKEJ!?!?). Nu: iklädd piffig rödbrun glittrig klänning och med min nya ögonskugga på mina svullna ögonlock. Har på grund av detta fått tillräckligt mycket kraft för att gå till konsum!! Fatta!

Inköpslista
- glödlampa 
- mjölk
- snus
- godis

Ses! / er tillgivna Queen 

Dagens lunch


MUMS

PLZ förstå mig!

Nä VAD FAN nu började nån idiotjävel borra här också. Hade planerat en dag i sängen men kanske får tänka om. Men fan då måste jag tvätta håret och kroppy om jag ska lämna huset. Nej fy nu blev det för mycket.

Iallafall: hur fan har blondinbella tid att blogga så jävla mycket? Enda anledningen till att jag och Werkin' Girl kan blogga är att vi inte gör ett skit på dagarna. Ett mysterium.

Tänkte lite på viljan att bli förstådd. Då menar jag inte att nån jag talar med förstår vad jag säger för det förutsätter jag att folk gör såvida vi talar samma språk. Nej, förståelsen som åsyftas här är att nån verkligen ska förstå ens sargade slampiga trygghetstörstande lilla själ. Alltså verkligen FÖRSTÅ!! Vill så gärna ha nån som SER mig och fattar mina bevekelsegrunder osv. Genom livet har jag ofta projicerat denna längtan på olika män. Jag har så gärna velat bli förstådd och älskad att jag projicerar det på dessa mäns halvtaskiga personligheter och det har gått åt helvete varje gång. Här följer en lista på de gånger det mest har gått åt helvete:

- Skogsmullen. Lång individ som har på sig friluftskläder och älskar naturen. Han sa att han kunde känna sig fri i naturen och då tänkte jag jaha det är kanske därför jag är så ofri. Och då måste han också ha känt sig ofri och det betyder att han förstår mig. Denna vanföreställning resulterade i ett halvårs olycklig kärlek i en man som mest känner sig fri i naturen för att där får man prutta hela tiden.

- Crossfitkillen Denna man plågades knappast av existentiella grubblerier. Han förstod vad som var viktigt i livet: mat, träna, öl, vänner och sex. Så enkelt. Blev frälst av denna enkelhet. Han sa dessutom till mig "du är en kaxig tjej men du är också väldigt skör" och då fattade jag att han hade fattat. Planerade för ett liv ihop med denna trygga enkla man med crossfitkropp innan jag insåg att våra konversationer funkade bäst om vi bara använde emojis. 

- Prästsonen Kristen, präktig kille som dessutom hade förlorat två vänner i en olycka. Här har vi nån som kan förstå hur det är att vara ledsen!! tänkte jag i min enfald. Och så har han Gud också! Vår relation tog dock slut när jag dagen efter att jag hade sugit av honom på en fest knullade hans kompis. Vad gör man? 

-Den vuxna Nästan på dagen 20 år äldre än jag. Yes! 20 år av livserfarenhet som han kan kanalisera i att förstå mitt inre. Så lycklig under några rusiga veckor. Vi pratade och pratade och jag kände mig så sedd och förstådd. Tills när han sa "jag gillar verkligen att titta på dig när du babblar" och jag fattade att det bara var tuttarna han var ute efter. 

En positiv sak dock: mina pelargoner som jag köpte som små halvdöda skruttar håller på att börja blomma igen. I oktober! Känner mig som facking moder jord. 


So long! / QotN

Nail Art Fail Art

Istället för att gå till skolan: Lyssna på podcasts och dricka kaffe
Istället för nagellack: Slagmetall och industrilim



Var det här en bra idé? Det återstår att se. Det blir en extremt dyr manikyr om du ska köpa slagmetall enkom för att göra detta, men eftersom jag är en *konstnär* så hade jag det hemma redan. Så här gör du.

1. Gå till en välsorterad konstmaterialbutik och köp slagmetall samt snabbmixtion.
2. Stryk ett tunt lager snabbmixtion på naglarna, vänta typ fem minuter.
3. Lägg försiktigt på en bit slagmetall och pressa försiktigt ner med en pensel ovanpå.
4. Borsta bort kanter och utstickande delar.
5. När det torkat: stryk på ett lager överlack. Jag gillar Seche Vite för det har alla bratiga tjejer.

Nu är du snygg och redo att fucka ur.
XOXO /WERKIN' GIRL

Ångestfylld hora eller ångestfylld madonna?

Några tankar om sex och ångest. Och snubbar. Snubbar är för det mesta ganska enkelspåriga, för att inte säga korkade. De tror att man måste vara antingen eller. Söt och snäll eller knulltörstande vamp. Hora eller madonna. Ja you know the drill. När jag var en single lady använde jag ofta sex som en kombinerad självmedicinering och straffverktyg. Exempel: Nu mår jag värdelöst så nu ska jag ligga med nån som är ännu värdelösare för att straffa mig själv alternativt Jihoo jag är queen of the world, nu ska jag knulla alla jävla killar och äga dom. Eller den lite snällare varianten: Usch nu mår jag inte bra, nu vill jag bara att någon snäll kille ska ta hand om mig.

Kanske inte så konstigt att de stackars killarna inte fattar ett skit när man beter sig på det här sättet. En kille som jag brukade ligga med förr, vi kan kalla honom M, brukade ge mig den ultimata bekräftelsen för stunden, nämligen typ "Gud du är så snygg, du gör mig så kåt, du är alltid så jävla kåt jag älskar det" eller efter den korta tiden han hade tjej "Ahh gud vad jag har saknat dig, jag tänkte på dig när jag och min tjej hade sex, du är så jävla sexig" etc. Jättehärligt för stunden, men tyvärr var det så att jag var kär i killen i fråga. Inte lika fett när man lite trasig, bakfull och förvirrad lommar hemåt dagen efter med en cola i ena näven och en tröstcigg i den andra, stinkandes av whiskey och sperma typ. Minns att jag brukade gå hem och lägga mig i badet och gråta en skvätt.

Lyckas man däremot vara tillsammans med någon riktigt länge händer något helt annat. Man tappar all sin horighet och blir en fullblodsmadonna. Ens snubbe har sett en böla i ångest, pliktskyldigt skölja ner sina mediciner med ett glas vatten som han försett en med varje kväll, ligga och stinka dag efter dag i soffan eftersom man inte förmår lämna huset. Och vem vill knulla knyttet liksom? Nej just det, ingen. Speciellt inte knyttets kombinerade pojkvän/skötare. Således blir man som ett barn. Man får helt enkelt förtränga sina sexuella behov och kapitulera till ett platoniskt förhållande tills den värsta perioden lagt sig. Problemet är ju att man inte vet när den värsta perioden lagt sig och huruvida det faktiskt är värt att vänta på. Under tiden: Skuldmedvetet onanerandes med ett ensamt finger för att tvinga sig själv att kunna sova nån jävla gång.

Vår tids unga tjejers dilemma - ångestfylld hora eller ångestfylld madonna? Välj din kategori och stanna där, så slipper de stackars killarna springa runt som yra hönor och klia sig i huvudet.

/WERKIN' GIRL

En desperat kvinnas googlingar

Här kommer en rapport från min unkna säng (alltså HUR praktiskt att man kan blogga från mobilen! Den deprimerades dröm. Så demokratiskt alla ska med osv!!) som jag nu legat i de senaste 19 timmarna. I denna säng har jag kollat på Hollywoodfruar, ätit chips med dipp (borstade inte tänderna igår FY FAN för min mun nu) och lyssnat på olika poddar. 

Hade en riktig skitdag igår. Fick bland annat för mig att alla mina vänner hatade mig och för att inte lösas upp i ångest skickade jag sms till mina 15 närmaste (LOL skoja ba 7 då) vänner med en fråga om de var arga. De var de såklart inte men en del blev arga för att jag frågade om de var arga. Jaha då var jag ju tvungen att fråga igen om det var helt säkert att de inte blev arga för att jag frågade om de var arga och ja ni förstår sånt tar ju på krafterna.

Eftersom att jag trots allt är en driftig typ bestämde jag mig för att avsluta dagen vid åtta. Var också mycket nöjd över det faktum att detta är möjligt. Man tar bara en tsk av olika lugnande och sömntabletter vid den tiden man tycker är lämplig för dagen att ta slut (i detta beteende ligger en fåfäng önskan i att allt ska vara bättre imorron man ba "IDIOT lär du dig aldrig det blir aldrig bättre imorron!!!!") och sen lägger man sig och väntar på det grumliga myztillståndet som kallas sömn. Sagt och gjort. Detta gjorde jag. Men!!!! Det är ingen slump att jag kallas Queen of the Najt (av mig själv) för trots min rejäla dos av pills så somnade jag inte!! Alltså fatta frustrationen!! Så FRUKTANSVÄRT trött på min hjärna var jag att jag bara ville få vila från den lite. Men nej det ville inte denna bångstyriga kroppy. Så jag låg där, sur och besviken, och googlade olika saker som kanske kunde hjälpa mig. Ni ser ju? Alltså vad är jag för idiot egentligen? 



Aja tur att man har tålamod iaf. Nu ska jag gå upp ur sängen, mest för att jag inte står ut med chipssmaken i min mun. Sourcream + ranchdipp var lite too möch. 

Hasta la vista /Queen of the Najt

Flashback - en självplågares mecka

Dagens besök hos läkaren bar frukt, och inte vilken frukt som helst. Jag fick nämligen gå ner till apoteket efteråt och hämta ut den åtråvärda Cymbaltafrukten. Nå, nu har jag inte hört så mycket om Cymbalta men känner mig i princip tacksam för alla så kallade uppgraderingar jag kan få i tabletternas komplexa värld. Med studsande steg (nåja) och hopp i sinnet (...) begav jag mig hem för att undersöka dessa nya tabletter lite mer ingående.

Inledningsvis kommer jag att knapra i mig 60 mg Cymbalta vilket ska motsvara 150 mg Venlafaxin som är min tidigare följeslagare i vardagen för att sedan om allt går enligt planen öka till 120 mg Cymbalta. Ja, som ni hör så är det ju minst sagt en djungel. En djungel som inte görs mer lättgenomtränglig av allt maniskt jävla googlande hit och dit som man utsätter sig för. En stilla och förmodligen ganska sund önskan om att förstå lite mer vad det egentligen är man lägger i sin tablettask förvandlas snabbt till ett hetsigt självplågeri i samma stund man söker sig till Flashback och liknande forum.

"Biverkningarna är förjävliga!" ekar rösterna från Fashback. "Personlighetsförändringar, självmordstankar, yrsel, oro och aggressivitet är några av utsättningssymptomen!" ropar de i kör. Svettig klickar jag mig vidare för att hitta fler utlåtanden från dessa självutnämnda experter. "Om du har ett sexliv kan du kyssa det farväl. Cymbalta tar ALLT!" morrar någon frustrerad stackare.

OKEJ! Säger jag bara. LET'S GET THIS FUCKING PARTY STARTED!

/WERKIN' GIRL

2013-09-24

Några tankar kring elegaaant nailart

Har den senaste tiden fått en idé om hur jag vill att mina naglar ska vara. Jag vill att det ska vara grafiskt, men inte för grafiskt. Inte svart och vitt som nån himla Cruella De Ville (stavning?). Svart går bra men det måste vara en annan färg också. Jag vill att mina naglar ska utstråla att jag är en cool independent woman med känsla för style och class men även har ett feminint och känsligt inre. Min senaste inspiration är alltså ett par skor:


De högra alltså. Min tanke var att den därna halvmånen som finns längst in på naglarna skulle vara toppen på skon. Försökte mig på detta igår men resultatet blev ett par rumpiga gul-beige-rosa naglar med svarta pluppar längst in. Det såg inte alls bra ut. Gjorde därför en så kallad bildgoogling för att ha koll på kunskapsläget.


Och fick då syn på denna smarta idé! Nämligen att ha tån längst ut på nageln. Är dock lite skeptisk till själva Chanelmärket på men annars var det coolt. Men risken blir ju att man tänker för mycket på ett gäng tår när man ser de där naglarna. Jag vill ju att mina händer ska vara händer fortfarande.


Efter vidare googling stötte jag på denna snygga nailart. Blev mycket inspirerad för det där var jäkligt coolt, men vid närmare eftertanke kanske det ser ut som att man bara inte har målat naglarna på länge? Och att det vita längst in bara är utväxt? Jag slås även av tanken på olika former av vitaminbrist vilket inte är så eftersträvansvärt. Blev dock upplyft av de glansiga naglarna och sökte på "Nail art shine"


Såg detta och blev helt yr. De där naglarna är så FRUKTANSVÄRT coola och snygga. Men HUR får man till det? Kör man med ett matt först och sen lägger på ett shiny lack, eller finns det lack som gör färgerna mer eller mindre shiny? VA!? Måste ha svar!!


Googlade vidare på "Nail art chanel" och fann dessa quiltade naglar. Fylldes av blandade känslor. Vill man se ut som en väska på sina naglar? Men det är ju så elegaaant! Verkar så svårt, hur gör man?


Fortsättning följer, Med vänlig hälsning Queen Of The Night

Ang. självmedicinering


Jaha då sitter man här och prokrastinerar i vanlig ordning. Men idag är en dag då man bara får acceptera sakernas tillstånd. Idag kom jag i tid till doktorn. Efter att vi diskuterat remisser fram och tillbaka vände sig den snälla doktorn mot mig och frågade hur det var. Jag var som en grå degklump och kunde knappt tala eller titta stackarn i ögonen.

QotN: Nja alltså det är väl sådär.. Det går lite upp och ned. Ibland bra ibland dåligt du vet. Flackar med blicken. Alltså jag vet inte vad jag ska göra.
Dr: Nu förstår jag dig inte riktigt. (Ingen klandrar dig snälla doktorn)
QotN: Jaa alltså jag tänker på döden nästan jämt. Vissa dagar mer vissa dagar mindre.
Dr: Hur då tänker på döden menar du?
QotN: Jag fantiserar om den. Önskar att jag var död. Funderar på hur jag ska dö osv.
Dr: Okej. Har du några tankar kring hur det ska gå till?
QotN: Plötsligt upplivad Ja. Jag har två drömscenarion. Det första är att jag ska ta alla mina Venlafaxin. Mycket effektivt. De är ju väldigt toxiska. Och jag har ett helt paket. Det andra är att jag ska cutta upp mina handleder och sätta mig i duschen och somna in. Kanske att jag dricker en flaska vin först. Då blir man soft och blodet blir tunnare dessutom - två flugor i en smäll.
Dr: Okej..
QotN: Fast jag fantiserar mer om att jag kanske ska få dö i sömnen eller få ett hjärtstopp. Eller att det kommer en stor bomb så att alla dör.
Dr: Jag måste erkänna att jag blir lite orolig för ditt tillstånd nu. Vad hindrar dig från att förverkliga detta?
QotN: Mamma skulle bli så ledsen. Det hindrar mig. Men när jag har druckit mycket försvinner de spärrarna.
Dr: Hur mycket dricker du?
QotN: Jag dricker kanske 2-3 gånger i veckan. Blir alltid ASFULL. Då får jag vila lite. Älskar att vara full.
Dr: Man kan säga att du självmedicinerar lite?
QotN: Man kan säga det.

Detta var mycket insiktsfullt av Dr. Ordet självmedicinerar låter så positivt! Som att jag är en driftig brud som tar saken i egna händer. En som inte sitter och väntar på åtgärder utan ser lösningar istället för problem! Härligt. Riktig emoboost. Stärkt av denna insikt tänkte jag nu dela med mig av mina bästa självmedicineringsaktiviteter.

Queen of the Nights bästa självmedicineringstips

- Alkohol. The best! Man kan själv välja vilken nivå man vill ha det på. Antingen som profylax, dvs om man misstänker att en situation kommer ge ångest kan man ta ett glas vin. När man kör det i förebyggande syfte gäller det att hålla det på en relativt låg nivå. En konstant lätt berusning som håller i sig länge. Alternativ 2 är att maxa. Då snackar vi en rejäl jävla blecka. Som semester från ens vanliga tröttsamma hjärna.

- Lugnande. Dessvärre får jag inga farliga grejer utskrivna längre utan får nöja mig med mesmedicinen Atarax. Den ger ändå en viss lindrig. Minus för tröttheten dock.

- Röka gräs. Detta är fan semester från hjärnan på riktigt. Det är som att mysa runt i ett mjukt bollhav och bara fnissa och vila sig.

- Tröstsex. Sex kan ju användas på många sätt av en cp hjärna men tröstsexet får inte ha något destruktivt självutplånande skit. Det som gäller är att hitta en kille som är gosig, snäll och stabil. Han får gärna ha ett ordnat liv med lägenhet och god herrparfym. Sen ligger man med denna man och myser. Kanske kollar på film och blir klappad som en liten pussykatt.

- Shoppa. Om man känner sig yr och vilsen av ångest är det en mycket god idé att åka till tex Åhlens och driva runt. Har man kraft kan man ev piffa till sig innan med dyra grejer. Som en utklädnad liksom. Då känner man sig inte lika apig. Därefter bör man gå runt och glo på dyrt lyxigt smink. Prova allt. Kanske diskutera med olika spånbrudar som jobbar i beautydisken. Detta är en ganska tidskrävande aktivitet men enbart skadlig för ekonomin och inte för kroppy.

Fler matnyttiga tips följer! Kram er Queen

Tisdagsbrunch

Hade mycket att göra idag så det fick bli brunch på "kontoret". Dvs min fönsterlösa kalla skrubb. 

EmoBoost sågar: tidningen "må bra"

I väntrummet hos doktorn ligger ett nummer av tidningen Må Bra, som mest handlar om olika sätt att gå ner i vikt och att man ska vara nöjd med det utseendet man har. Medan jag väntar på att bli uppropad bläddrar jag förstrött i tidningen och samlar information om vad man ska göra ifall man lever med en s.k. "O-Man" och varför man får dålig andedräkt av 5:2dieten. Ser mig om på den psykiatriska mottagningen, patienterna som sitter och stirrar håglöst i väntan. Vattenbehållaren surrar. Jag tittar ner i tidningen och tänker: "Jag är inte den enda galningen här". Det visar sig nämligen att tidningen Må Bra är full av loonies.


"Kvinnan på bilden har ingenting med att må bra att göra"

2013-09-23

Tidigare samma månad


Comeback

Det enda jag vill är att bli tagen för en riktigt jävla elak läcker babe in total control of herself och vill man det så krävs att man lägger manken till när det gäller kläderna, jag kan ju inte såsa runt i mina vanliga gamla tjockischinos isf.

Tänker:
- Monokroma kläder typ endast rött endast svart endast vitt osv
- Feta glansiga mörkröda läppar
- Kängor eller stövlar med tjock rågummisula
- Hängselbyxor med sportBH under
- Skitnoggranna ögonbryn (mörka, vinklade, tjocka)
- Hoodie och solglasögon (ni fattar känslan av att man är inkognito. Inkognito på tuben lol)
- Säckiga byxor i kritsträcksrandigt
- 6ig kortärmad polotröja
- Inga smycken förutom några occasional ironiska örhängen
- Idiotiska cheerleaderkjolar

Varför händer det här varje höst??? Är man så stukad efter sommaren att man måste återuppfinna rustningen igen??? Måste bara hitta ett par hängselbyxor så är den komplett ca.

/WERKIN' GIRL


Queen of the Najt rapporterar från Single Ladies Life

NICKNAME Dickslap

ÅLDER Enligt vederbörande 27, men enligt birthday.se 26. Förvirrande.

KATEGORI Förvirrad hipster med klädsam lindrig ångestproblematik

EVENTUELLA EGENSKAPER Snygg! Betydligt snyggare än vad jag förtjänar.

MÖTESPLATS Debejser Slussen

UPPRAGGNINGSSÄTT ÄGIGT. Undertecknad stod i ett hörn och glodde ut på den stressade och fulla folkmassan. Klockan var kanske kvart i tre och det var så att säga sista rycket. Ser en kille som ser snygg ut. Det som är framträdande var att hans ögon var extremt mörka. Som två svarta hål. Läste vid tillfället Lasermannen för tredje gången och var mycket engagerad. Min tanke var shiit han har lika mörka ögon som lasermannen. Honom ska jag ha. Vinglade fram och följande dialog utspelade sig:
QotN: Hej. Jag har tappat min telefon men det gör inget. Är HIGH ON LIFE! Har du en cigg?
Dickslap: Ja. Det var tråkigt att höra. Jag är hög som ett hus.
QotN: Okej soft. Är du centerpartist eller?
Dickslap: Nej, jag röstar på vänstern.
QotN: Okej, vilken tur. Ofta mycket centerpartister här. Ska vi gå eller?
Dickslap: OK.

TRANSPORT Promenad till gamla stans tunnelbana under vilken Dickslap ville HÅLLA HANDEN! Man ba LOL vad tror du att vi sysslar vi med eller? Därefter tunnelbana till Vasastan. Promenad i gryningen. QotN var high on life och erövringshybris och drog alla mina bästa historier vilket var slöseri. Dickslap sa att mina fräknar var fina och att han älskade mig.

"FÖRSPEL" På vägen in genom porten väste han "Du får göra vad du vill med mig. Du får skada mig om du vill" Jag ba nääää aldrig att jag skulle skada ditt vackra fejs! Rökte gräs i hans soffa och han tog av sig kläderna omedelbart. Så praktiskt.

LIGG Bra penis vilket alltid är en trevlig överraskning för en single lady. Penetrationen höll på för länge men jag var ju ändå avdomnad i halva kroppen så det gjorde varken till eller från.

UNIQUE SELLING POINT Mycket ovanlig usp! En sån man kan ta fram ur sin gamla minnesbyrålåda om man vill tänka på något kul som har hänt en. Såhär: När undertecknad körde sin vanliga avsugningsshow väste han" Slå på den". Jag ba "nää jag skulle ALDRIG göra så mot din välformade penis" men jag var väl inte direkt svårövertalad egentligen. Således: jag örfilade hans dicky. Hårt! Flera gånger!

KVARSTÅENDE KÄNSLA: Kände mig som en stark uppraggarkvinna som hasar runt i staden och väljer offer att ragga upp. En riktig krigarkvinna. En Queen Of The Night. Fick även en nytändning när det gäller små smala svåra män. Har jobbat i andra genres ett tag men detta gav absolut mersmak!

RESULTAT AV STALKING Relativt lättstalkad. Krävdes visserligen lite spionage i trapphuset men har man inga andra hobbies är det väl okej.

Over and out! /Queen Of The Night

Saker som gjort mig ledsen och besviken idag

- Att jag vaknade upp ännu en morgon
- Jag fick inte sitta på tunnelbanan
- Kom en timme försent till doktorn
- Det var så kallt och mina äckliga små tofflor gjorde ont
- Pingvinstången som jag köpte för att trösta mig var hård som sten
- Min granne frågade om "gentjänster" för att han hjälpte mig när det var emokaoz i helgen
- Min lugg såg för fluffig och bred ut
- Tanken på att jag inte är gift med en rik man och kan lalla runt som Maria Montazami tex
- När jag fick för mig att alla hatade mig och skickade sms till fyra av mina vänner "Hatar du mig?" "Hatar Danne mig?" så fick jag inte medlidande utan bara hån
- När jag skulle laga mat hade jag inga kryddor men kunde inte heller sno av mina grannar för alla var i köket så min köttfärssås smakade inget.


Det var nog allt för idag. Kramar från er Queen of the Najt

PROLOG